Talangrankning: Plats 5-1
Dags att presentera den övre halvan på listan över Arsenaltalanger. Många kommer säkert sakna vissa namn och visst är spelare som Isaac Hayden och Joel Campbell på gränsen att kvalificera sig, men inte denna gången, inte på denna lista.
Det ena hypade namnet efter det andra, vad åren visat är att stigen till a-laget är lång, krokig och jävligt smal. Om denna lista gjorts för ett par år sedan så hade den säkerligen toppats av Aneke, Afobe och Jay Emmanuel-Thomas. Hoppet är numera litet för de två förstnämnd att lyckas i Arsenal, och obefintligt för den sistnämnda. Så är det, det är tufft att tränga sig igenom flaskhalsen, och slår 3-4 spelare igenom från denna lista så måste det ses som en succé för klubben. Slutsnackat. Här kommer placeringarna 5-1.
Min empiri är fortfarande: Det jag sett, det andra sett, och inte minst min tveksamma magkänsla.
Kriterierna: Spelaren får inte vara etablerad i seniortruppen. Inte födda tidigare än 92
5.Chris Willock född 1998
Varje lista behöver en överraskning, Chris Willock är denna listas.
Willock är förmodligen ett okänt namn för många arsenalsupportrar, med all rätt, han har aldrig varit i närheten av a-laget. Chris har även en yngre bror, Joe som även han ska vara väldig lovande. Hursomhelst, vad gör då denna 15-åring på listan, långt före spelare som Eisfeldt till exempel. Bakom alla 95:or och bakom en viss Zelalem och en viss Crowley så ska detta vara det bästa vi har.
Willock är en spelare som trivs bäst som offensiv mittfältare, antingen centralt eller på någon kant. I somras när Arsenal-abstinensen var som svårast, så kikade jag på Arsenals u-15 lag och deras äventyr i Singapore Lion City Cup. Det var svårt att inte få upp ögonen för Chris som blev framröstad som matchens lirare, i två av arsenals 4 matcher. Här kan ni se han prestation mot Singapore, titta och njut av en pöjkens bollbehandling och passningsfot. Chris har redan debuterat i u18-laget, ordinarie i Englands u16-landslag. Vidare blev han utsedd till turneringens bästa i Nike Cup, vilket är imponerande då många av världens mest lovande spelare deltar, till detta blev han framröstad som turneringens mest värdefulle spelare i en prestigefull inomhusturnering i Tyskland. Han är ung, och mycket kan och kommer att hända, men något bubblar och gror här, den saken är klar.
När jag satt och pillade med denna lista så var jag osäker på om jag skulle plocka med Willock, jag frågade en känd arsenaltwittrare – som specialiserat sig på klubbens ungdomsverksamhet - via Twitter om det var korrekt att ta med Chris Willock, jag skrev att jag hade tänkt ha honom som nummer fem på listan, han svarade kort och gott: Only fifth?
4.Chuba Akpom född 1995
Ännu en nittiofemma. En fin årgång, tydligen.
Akpom. Striker som debuterade för u18-laget redan som 15-åring. Han har legat steget före sin omgivning ett bra tag, först u18 när han var 15, förra säsongen u19 landslaget och u21 i klubblaget, satt på bänken med a-laget mot Olympiakos. Fick följa med till Asien i sommar, och gjorde inte bort sig, tvärtom.
De vanligaste beskrivningarna om Chuba – stark och teknisk. När man lyfter blicken och ser förbi att han är stark och teknisk så syns hans spelsinne och intelligenta target-egenskaper. Det är inga som helst problem att hitta styrkor och egenskaper Akpom behärskar. Vänder vi på frågan: Vad är han mindre bra på? Så får vi problem, faktum är att Chuba har få direkta svagheter, han är stor, men snabb. Lång, men teknisk och så vidare. Att vara jämn och ha många styrkor räcker inte för att vara synonymt med att faktiskt lyckas i en toppklubb, det krävs förutom ett starkt psyke och spetsegenskaper som sticker ut rejält.
Jag säger inte att Akpom är chanslös, det är han definitivt inte, men verkligheten är tuff, och en strikers verklighet kanske tuffast av dem alla.
Vad som av många sågs som ett misslyckat fönster vad gäller anfallsförstärkningar, kan mycket väl göra att Akpom får en realistisk chans att slåss om en plats på bänken/planen. Visst Sanogo kom in, men han är ingen Suarez. Bendtner är tillbaka, och även om han inte skulle hålla med mig så är inte heller han någon Suarez. Vad händer om Giroud blir skadad? Kanske tar Sanogo hans plats på plan? Men vem rankar Wenger högst av Bendtner och Akpom, det mina bröder, det är en intressant fråga som kanske kommer att ställas.
3.Serge Gnabry född 1995
Gnabry värvades från Stuttgart 2010, men flyttade till London först ett år senare, när han fyllde sexton. Jag minns när jag läste om övergången. Jag blev nyfiken, ville veta andras åsikter om spelaren. Jag lyckades snubbla in på något fanforum från Tyskland. Jag kopierade vad någon skrev och klistrade in i Google-translate, och det stod något i stil med att Gnabry var bra men inget speciellt, och att han inte kunde förstå hur ynglingen kunde få kontrakt med Arsenal. Jaha, tänkte jag, det blir nog inget vidare av den här grabben.
Gnabry behövde några månader på sig, sedan hade han gjort prestationer på planen som skapat en hype som även smittade mig. Det är mer ofta än sällan som hypen luras, men jag tror inte så är fallet här. Gnabry flyttades tidigt upp till reservlaget, där han nästintill alltid fick lovord slängda på sig. Han fick likt Kristoffer Olsson speltid i a-laget redan förra sommaren, då han hoppade in mot Köln. Tävlingsdebut förra säsongen i ligacupen. De allra flesta kan säkert skriva under på att Gnabry var en av de spelare som stack ut mest under årets Asienturné.
Som pusselbit i årets lagbygge, så kan han bli viktigare och få mer utrymme än vad många kanske tror. Gervinho såldes utan att ersättas, han ersattes åtminstone inte med någon ny spelare. Campbell lånades ut, trots att truppen såg ut att behöva bredd på offensiva kantspelare. Inget vidare betyg till Campbell kan tyckas, eller vänder man på det och säger att det var ett bra betyg till Gnabry, att Wenger har en a-lagsplan för honom redan i år. Om valet kommer att stå mellan honom och Ryo Miyaichi så är det inte alls omöjligt att Wenger skulle välja den tre år yngre Gnabry. För så bra är den tjurliknande tysken. Gnabry har en både underhållande och vägvinnande spelstil, och har visat att han är en skicklig poängspelare både vad gäller assist och mål. Om jag hade varit tvungen att välja en spelare som jag tror etablerar sig i a-laget redan i år på listan, så hade jag valt Gnabry, och när det finns ungdomar som Gnabry som bankar på porten till seniorerna, så blir problemet med bredden i truppen fortfarande ett problem, men ett mindre stort sådant.
2.Dan Crowley Född 1997
Nästan sist, men minst. Med dryga 160 centimeter är han inte störst. Men talangmässigt är han störst i England enligt en hel drös av experter.
Han har briljerat i sin sedan i somras nya klubb, innan han i dagarna blev skadad och blir borta runt 10 veckor. Han kommer från Aston Villas framgångsrika ungdomsakademi. Om man tar fram sin spade och börjar gräva på google i jakt på information märker man snabbt att den här killen är något utöver det vanliga. Han beskrivs inte ha en bra teknik utan en fantastisk teknik, inte bra spelsinne utan otroligt spelsinne. Beskrivningarna är på vippen att drunkna i sina egna superlativ. Jag har också varit inne på ett forum där det diskuteras engelsk landslagsfotboll, man kan tänkas sig att objektiviteten är högre där än hos rena arsenalsidor. Superlativen haglade även där, och det var inget snack om vem de allra flest såg som landets största talang under seniornivå.
Han har spelat i det engelska u16-landslaget sedan han var fjorton år gammal. Hade Crowleys nationalitet bestämts efter hans spelstil så hade det förmodligen stått Spanien eller Brasilien i hans pass. Han jämförs ofta med Jack Wilshere, och visst båda trivs bäst på innermittfältet, båda har enorm talang, inga höghus direkt. Så visst finns det likheter, men Crowley opererar som bäst lite längre fram i banan, är mer utav en dribbler och framspelare än Wilshere, så kanske är Iniesta en mer rättvis jämförelse? Titta här och bedöm själva! Arsenal var inte ensamma om att vilja ha Crowley i somras, Chelsea, Manchester City & United och Juventus ska alla jagat ynglingen. Att Arsenal vann den dragkampen kan på sikt kunna bli oerhört viktigt. Man kan aldrig på förhand veta att en sextonåring kommer att lyckas, men säkrare än så här blir man ytterst sällan.
1.Gedion Zelalem född 1997
Mycket talang trängs på denna lista, men valet till förstaplatsen var självklart, enligt mig.
För utomstående så verkade det säkert som att Wenger tog med någon helt okänd ungdom från det blå, när Zelalem togs ut till asienturnén.
Vi arsenalnördar visste bättre. Zelalem har varit en arsenalspelare sedan 2011, men det var först när Gedion fyllde 16 som han flyttade till London. 16-åringen har en pappa som kommer från Etiopien, bodde senast i USA men är född i Tyskland, vilket gjorde att det inte krävdes ett arbetstillstånd när han anlände till klubben. Även innan han fyllde 16 så var han över Atlanten regelbundet och tränade med klubben, och redan som femtonåring tränade han med a-laget. Det viskades bland spelare, tränare och twittrare att det här var en speciell talang som Wenger älskade. Trots att han inte hade spelat någon officiell match för något ungdomslag så nämndes han gång på gång, bland annat när andra spelare via intervjuer tipsade om spelare att hålla ögonen på. Så innan han ens spelat för klubben ansågs han av många som klubbens största talang. Talangen som Gedion besitter, har gjort att hans karriär gått på snabbspolning, och han har helt hoppat över steget med u18-fotboll. Han debuterade istället direkt med u21-laget i mötet med Liverpool i april. Det var nog många som undrade om hypen, stor som en kontinent, hade substans. Gedion har sedan dess visat – med hjälp utav hans spelsinne, bollkontroll och kreativitet – att hypen var sann. Under sommarens asienturné var han utropstecknet för alla arsenalsupportrar med synen i behåll, höjdpunkterna finns att beskåda här. Jämförelsen med Cesc är oundviklig. De har mycket gemensamt, men kanske framförallt lugnet med boll, att kunna lösa upp svåra knutar på ett till synes enkelt sätt. De båda har också förmågan att slå den ”omöjliga” passen, vilket är få förunnat. Zelalem har hittills startat på bänken i varje ligamatch. Han kommer förmodligen få debutera för a-laget i tävlingssammanhang så fort han blir frisk och det blir dags för Carling Cup. Att han har suttit på bänken är såklart också frukten av skador på Arteta, Podolski, Chamberlain etcetera, han kommer kanske knuffas bort från bänken när skadeläget ljusnar, men oavsett så har Gedion Zelalem mycket goda chanser att slå igenom och ta plats någonstans på Arsenals innermittfält, bara en dåre hade propagerat för motsatsen. Sedan vet jag inte om ni har snappat upp att Arsenal värvat Mesut Özil ? En hygglig mentor för unge herr Gedion.
Det var det hele. Självklart så är det svårt att ranka spelare man knappt aldrig själv ser, men jag är nog ganska nöjd över valen. Framförallt topp tre, som känns givna. Bellerin skulle nog varit lite högre. Hayden kanske skulle peta Silva. Så vad säger ni? Saknas många namn, eller kan ni skriva under på denna lista?
