The craziest month of the year is beyond us: En sista summering
Januari har kommit och gått. Över hela Europa idag, så pustar överarbetade klubbrepresentanter, ägare och agenter ut. Spelare har lånats ut, sålts och bytt arbetsgivare. Tottenham var som väntat inget undantag, men hur transferfönstrets sista dygn skulle utspela sig i White Hart Lanes korridorer, var det nog ingen som förutsåg.
Tottenham klev in i januari med en stark ligaplacering, en på ytan harmonisk trupp, och ett spel som få lag kunde matcha. Truppen behövde ingen rockad, men supportrar är numer virade på ett sätt som alltid törstar efter nya värvningar. Det surrades om Chris Samba, Junior Hoilett, Leandro Damiao. Juventus snabbe ytter, Milos Krasic nämndes, Demba Ba var en tidig snackis och även Loic Remy var på tapeten. När stridslarmet lagt sig och röken skimrats, så stod Tottenham där med Louis Saha som enda bekräftade nyförvärv. Saha kommer närmast från Everton, där han mäktat med 1 mål på 18 starter i Premier League. Så den gode Louis får ursäkta, han var helt enkelt inte vad Tottenham fansen förväntat sig. Även Ryan Nelsen förväntas presenteras under veckan, och när Nelsens namn flög fram över världen så förvandlades chocken till total hysteri. Vad var Harry Redknapps plan egentligen? Är det så här Levy visar att Tottenham är en klubb med massiva ambitioner? Upprörda fans världen över lät sin röst höjas på diverse sociala medier, medan andra gjorde sitt bästa för att kväva ”upproret” och ilsket pekade på reaktionerna på värvningarna av Friedel och Parker, två patenterade Harry-värvningar som gjort det fantastiskt bra i Spurs vita tröja.
Kollar man nyktert på det hela, så ser man en klubb med en försiktig ägare. En klubb som egentligen inte behövde förstärka, förutom möjligtvis på ytterkanterna, och en klubb med en manager som lika gärna kan sitta inne, eller på Englands tränarbänk när nästa säsong tar sin början. Därför ville inte Levy slänga upp de stora sedelbuntarna riktigt än, han vill ju inte gärna anställa en ny manager i maj som direkt börjar skeppa iväg samma spelare som Levy köpt loss i januari. Spurs har inte Manchester Citys resurser, utan måste värva spelare med eftertanke. Tottenham bekräftade även att de fått ett bud på Krasic accepterat av Juventus, men spelaren tackade nej då han inte var intresserad av en låneperiod hos Spurs, serben ville ha en permanent transfer, så klubben försökte in i det sista mätta behovet av en ”stjärnvärvning”, samt faktiskt fylla det tomrum som dagens trupp innehåller, men det ville sig helt enkelt inte den här gången.
När det gällde spelare ut så var Tottenham desto mer aktiva. Inte mindre än fyra spelare sa tack och hej för den här gången, må så vara att tre av dessa övergångar var på lån. Av ”the usual suspects” så återfinns endast Gomes och Giovani dos Santos i det Tottenham som nu kliver in i februari månad, en månad som avgör väldigt mycket av säsongen. Sebastien Bassong skeppades på lån till Wolverhampton, något som i sin tur ledde till intresset i Ryan Nelsen. Vedran Corluka drog till Leverkusen för att få speltid och Steven Pienaar återvänder till Goodison Park för att försöka hitta tillbaka till den form som tog honom därifrån i första början. Roman Pavlyuchenko återvänder även han till välbekanta jaktmarker, då ryssen flyttar tillbaka till Ryssland. Skillnaden är att han inte kommer återvända, då hans transfer var en permanent sådan.
Tottenham sätter nu allt på en hand. Ett sista tärningskast för hela potten. Tar den, numer relativt utarmade, truppen sig tillbaka till Champions League så kommer Harry Redknapp och Daniel Levy hyllas för sin kyla, då det innebär en välfylld skattkista, en ny arena på gång och Champions League fotboll som krydda på moset när jakten på förstärkning återupptas i sommar. Skulle däremot det värsta ske, skulle Tottenham falla ned till den avskyvärda femteplatsen, så kommer en häxjakt utan dess like sätta igång. Huvuden kommer rulla på The Lane om så sker, var så säkra. Spurs lämnar sig väldigt sårbara för eventuella skador på t.ex. Adebayor och Kyle Walker, samtidigt som det här transferfönstret inte kan innebära något annat än att Giovani dos Santos och Niko Kranjcar får en sista chans att visa sitt värde för klubben, då det nu längre inte existerar några som helst alternativ till de ordinarie kantspringarna, Bale och Lennon. Friskt vågat, hälften vunnet, och vem kunde egentligen förvänta sig något annat av en klubb vars motto lyder: ”Att våga är att göra”?
Love the shirt.
