Tillbaka på vinnarspåret efter seger med 2-1
Felipe Anderson, matchhjälte med två mål

Tillbaka på vinnarspåret efter seger med 2-1

West Ham studsade tillbaka efter nederlaget mot Watford före jul genom att besegra Southampton borta på St. Marys Stadium. Detta efter att Ogbonna först gjort självmål och Felipe Anderson sedan stått för vändningen genom två riktigt fina mål.

Hammers ställde upp med ett skadeskjutet lag, där stjärnor som Arnautovic, Chicharito, Balbuena och Zabaleta alla saknades. Detta medförde att Ogbnona klev in som mittback och Antonio fick tjänstgöra som högerback medan Diangana fick förtroendet att starta igen samtidigt som Perez gick in på topp.

Matchen var något avvaktande i första halvlek, Southampton öppnade piggt som hemmalag men vi kom in allt eftersom matchen fortgick. Dock saknades de riktiga chanserna, Perez framspelades av Cresswell efter att denne haft bra samspel med Felipe Anderson, Perez fick likväl inte till avslutet. Senare hade Snodgrass ett försök att placera in bollen, men skottet smet utanför stolpen.

Andra halvlek var bara minuter gammal när Southampton tog ledningen efter en tilltrasslad situation där bollen till slut hamnade hos två ensamma hemmaspelare. Fabianski gjorde två fantastiska räddningar, men det hela slutade med att Ogbonna hade in bollen i eget mål. Det ska dock tilläggas att Ogbonna var tvungen att chansa för att försöka få bort bollen framför fötterna på Redmond så själva målet var olyckligt även om det är märkligt att Southampton fick en sådan möjlighet. För egen del var jag till en början övertygad om att flaggan skulle vinkas för offside, men på reprisen framgår det att Diangana inte hann upp från den tidigare situationen och därmed upphävde offsiden. En olycklig situation som i slutändan inte är av mer än akademiskt intresse.

Repliken kom nämligen bara minuter senare. Ett inlägg från Cresswell (åter efter finns samspel med Anderson) nickades bort och hamnade hos vår briljante brasse som skickade in en pilsnabb boll i nätet. Ett oerhört vackert mål.
Fabianski fick sedan mota ett farligt skott från Southampton till hörna. En hörna som resulterade i att Antonio kunde ställa om och frispela Felipe Anderson som avslutade kliniskt, ett skolboksexempel på kontringsspel.

Därefter var läget ganska stabilt. Även om Fabianski gjorde en lysande enhandsräddning innan segern kunde säkras. Felipe Anderson var även på språng för ett hattrick, men han fick hålla tillgodo med två fina mål som räckte för att ta hem tre poäng.
Det var riktigt starkt att vinna med så starka namn borta och att dessutom komma tillbaka efter det dråpliga baklängesmålet i början av andra halvlek. Nu är halva serien spelad så låt oss summera lite av vad vi kan avläsa så här långt:

Vi har tveklöst gjort ett fantastiskt fynd i Fabianski som gång på gång visar vilken nivå han befinner sig på, Felipe Anderson går också från klarhet till klarhet och visar varför han köptes för en rekordsumma i somras. Bredden finns också där, när viktiga offensiva spelare saknas kliver andra fram. Förra säsongen var vi helt beroende av Arnautovic, nu fungerar spelet även utan honom och bland andra Perez, Chicharito och Felipe Anderson har klivit fram som matchhjältar. Det gjorde även Yarmolenko innan han åkte på sin oerhört tråkiga skada och just det fenomenet har gäckat oss.

Det började redan i juni när Lanzini allvarligt skadade främre korsbandet på en träning med Argentina inför VM, Carroll kom tillbaka alldeles nyligen, Reid är fortfarande borta, Wilshere har (föga förvånande) dragits med stora skadeproblem, Sanchez åkte på en långtidsskada. Detta till trots har vi hållit ihop det jättebra. Vi avr nog många som var oroliga efter att säsongen inleddes med fyra raka nederlag och försvaret såg väldigt ihåligt ut. Men de nya mittbackarna Diop och Balbuena har spelat ihop sig och bildat ett riktigt starkt mittlås. Offensivt finns både kvalitet och bredd, inte minst med en pånyttfödd Snodgrass som varit riktigt bra under Pellegrini.

För en klubb som kallas the Academy of Football är det även väldigt kul att unga spelare som Declan Rice och Grady Diangana fått chansen och tagit den, Rice har redan spelat 51 matcher för klubben och det har ingen gjort i hans unga ålder sedan Joe Cole.

Visst känns det som att läget börjar ljusna nu? Vi spelar bra fotboll och har sparkapital i spelare som komer tillföra enormt mcyket när de kommer tillbaka (tänker främst på Lanzini) Härnäst väntar Burnley borta på söndag. Tre nya poäng där skulle smaka fint med nyårschampagnen.

JesperJesperWHU2018-12-28 14:14:47
Author

Fler artiklar om West Ham