Tottenham-Arsenal 2-1 (0-1)
Det var två formstarka rivaler som möttes på White Hart Lane för att göra upp om poängen. Inbördes möten mellan de båda lagen brukar avgöra vem som basar över norra London. I just denna match kunde maktförhållandet skifta ännu mera beroende på resultatet. Arsenal hade chansen att rycka till sig ett försprång, medan Tottenham vid vinst istället kunde gå förbi.
Arsenal har efter en skakig inledning på säsongen hittat formen efter jul. Santi Cazorla har hittat storformen och med Coquelins intåg i startelvan så har Arsenal funnit den balans i laget som de så länge saknat. Tottenham kom in i matchen med liknande ingångsvärden. Det paradoxala är att lagen hittat rätt på helt olika sätt. Efter att ha förlitat sig till legoknektar under stora delar av hösten så har Tottenhams ryggrad förbytts och består nu av spelare från de egna leden. Arsenal under samma period har gjort en omvänd metamorfos. Wilshere går skadad och röker vattenpipa, Szczesny röker i omklädningsrum och Gibbs har petats. Istället har spelare som Cazorla, Monreal, Bellerin, Özil och Ospina spelat huvudrollerna under Arsenals resa mot formtoppen.
Första halvlek
Just var det kanske denna diskrepans som föll avgörandet i denna match. För där Arsenals prestation för dagen illustrerades av otaliga bolltapp och misslyckade passningar så var Tottenham alerta och aggresiva. Arsenal gick in i matchen med en liknande matchplan som mot Manchester City - de riskminimerade. Istället för korta utsparkar skickades bollarn högt och långt. Istället för att försöka etablera ett passningsspel på det egna mittfältet hamnade bollen ofta hos en ytterback som skickade den vidare. Tanken var god, med ett rakare spel skulle Arsenal kunna hålla ihop lagdelarna i defensiven och samtidigt bli spetsiga i offensiven. Resultatet blev istället att Arsenals mittfält aldrig riktigt kom med i matchen. Cazorla som varit Arsenals klart bästa spelare sedan jul och nyår fick aldrig chansen att diktera vilkoren på det inre mittfältet. Tottenham fick matchen dit de ville - de kunde försvara sig kompakt och högt. Ryan Mason var överallt och tillsammans med Bentaleb såg de till att matchen tillhörde Spurs. Med Arsenals främsta djupledshot på bänken var de aldrig riktigt oroliga för Arsenals förmåga att hota djupledes.
Självklart var det ju på just detta sätt som matchen skulle ta sin första vändning. Danny Rose som har en förmåga att spela avgörande roller i matcher mot Arsenal (på gott och ont) stod på hälarna och Welbeck älgade förbi honom på ett sätt som fick Rose att se ut att heta Per i förnamn. Efter ett smart inspel och ett misslyckat Giroud-avslut damp bollen ner framför trollkarlen från Gelsenkirchen. Mesut Özil bredsidade in bollen i bortre krysset och i just det skedet hade Arsenal vänt på steken på ett sätt som föreföll helt logiskt - när det gäller Arsenal. Vanligtvis brukar det vara vi som börjar snärtigt och entusiastiskt - för att efter en kvart släppa in ett billigt mål och ge motståndarlaget möjligheten att genomföra precis den matchplan de vill ha.
Men dagens Arsenal var inte samma lag för dagen som det som mötte Manchester City på Etihad för två veckor sedan. Det laget var då koncentrerade i varje moment gemom i princip hela matchen. Trots att Manchester City fick föra matchen så var det Arsenal som hade kontrollen. Idag kunde Tottenham gång på gång kontra mot ett bolltappande Arsenal som verkade oförmögna att etablera någon form av närvaro på mittfältet. Harry Kane virvlade runt och skapade oreda, samtidigt som Eriksens dessertering av sin vänsterkant fick Bellerin att ofta överge sin högerkant. Detta öppnade enorma ytor på Tottenhams vänsterkant där Danny Rose ofta dundrade fram och vid mer än ett tillfälle kunde kvitterat matchen. Arsenal hade ledningen i matchen - men Tottenham hade ett fast grepp om den.
Andra halvlek
Arsenal började andra halvlek likt hur de inledde den första. Det var tydligt att det var upp till Tottenham att fylla på frammåt för Arsenal hade inga egna intentioner att ge bort ytor i onödan. Men Arsenal föll djupare och djupare och varje bollerövring följdes av allt mer desperata aktioner ju längre matchen led. Ryan Mason dominerade mittfältet, samtidigt som Cazorla fick lägga sitt främsta fokus på att att försvara. Ramsey spelade svårt när han borde spela enkelt och enkelt när han borde spela svårt. Coquelin gjorde ett fantastiskt jobb för att hantera både Eriksen och Dembélé, men då Arsenal aldrig kunde antyda någon slags äganderätt över mittfältet blev hans uppdrag närmast omöjligt att genomföra. Mertesacker och Koscielny stoppade alla bollar som entrade straffområdet, men rensningar och passningarna som följde efter att bollen återvunnits hamnade gång på gång hos Tottenham-spelare igen efter ett par sekunder.
Att Tottenham skulle kvittera kändes mest som en tidsfråga. Tottenham kom till skott efter skott och Ospina släppte retur efter retur. Till slut blev det för mycket. Efter en hörna och en enhandsräddning av den ständigt flygburne Ospina damp bollen ner hos den person som personifierat Tottenhams renässans denna säsong. Harry Kane var på rätt plats vid den bortre stolpen, precis som han alltid är och kunde raka in Ospinas retur enkelt från nära håll. Nu kändes det inte längre som en fråga om Tottenham skulle få med sig poäng från matchen - utan om hur många. Arsenal insåg att de inte kunde fortsätta med samma matchplan och började försöka etablera fler anfall och just när det kändes som att Arsenal för första gången i matchen hade fått kontroll på läget så skickades bollen in i Arsenals straffområde av Bentaleb. Koscielny hamnde fel och Mertesacker han inte dit och Harry Kane fick hoppa upp närmast ostörd och pricknicka in 2-1 utom räckhåll för Ospina. Sett till hela matchen kändes det rättvist.
Arsenal hade inte förmågan eller tron på att de vid det skedet skulle kunna ta sig in i matchen igen. De försökte etablera och ta över matchen, men Tottenham bromsade skickligt upp matchen och störde Arsenals rytm. Anstormningen kom av sig och Tottenhem kunde defilera förbi mållinjen. När allt stridsdamm lagt sig gick det bara att konstatera att Tottenham vunnit. Och de gjorde det välförtjänt.
Spelarbetyg: 1-6
Ospina - 3. Det går kanske inte att lasta Ospina för målen, men tyvärr känns han för fladdrig. Han lyckas sällan hålla bollen och släpper därmed mycket returer. Jag får intrycket av att han hällre kastar sig för att göra en så kallad "tv-räddning" när han lika gärna kan fånga bollen stående med två händer.
Bellerin - 3. Svårt att avgöra om hans uppenbara man-mot-man spel mot Eriksen var beordrat, men resultatet blev att Tottenham i princip kunde attackera på sin vänsterkant när de ville.
Mertesacker - 4. Rensade bort boll efter boll och stod rätt i princip hela matchen.
Koscielny - 3. Det var tyvärr Koscielny som tappade bort Harry Kane vid 2-1 målet, så trots en riktigt bra genomförd match så dras betyget ner på grund av detta.
Monreal - 4. Kunde aldrig hota offensivt utan blev fastnaglad på egen planhalva där han dock återigen gjorde en fantastisk match.
Coquelin - 4. Bäst på Arsenal mittfält, men alldeles för utlämnad.
Ramsey - 2. Ramsey var inte i närheten av bra idag. Spelade för svårt och tappade bollen konstant.
Cazorla - 2. Santi tilläts inte påverka matchen och hans normala förmåga att vårda bollen var borta.
Welbeck - 3. Knepig match för Danny efter att ha missat en längre period på grund av skada. Hans touch var dålig och bollen hamnade ständigt för långt ifrån honom. Ändå skapade han mycket när han väl fick ordning på sin touch. Rycket från Danny Rose vid Arsenal ledningsmål förde tankarna till Paris förorter och en spelare som bar nummer 14. När Welbeck i andra halvlek fick bollen ute till vänster, vek in och "böjde" in bollen syntes det att han tagit efter Arsenal legandaren. Men han har en milslång väg kvar att fara innan han är framme.
Özil - 3. Målformen håller i sig. Timmarna på gymmet tycks ha gett resultat då Mesut ser betydligt starkare ut i närkamper och när han täcker bollen. Tyvärr var detta inte Mesuts mest kreativa match.
Giroud - 3. En ganska typiskt Giroudmatch. Ett misslyckat skott blev en perfekt assist och Giroud fick agera ensam referenspunkt då Arsenal endast skickade längre bollar mot honom att kriga om i luften.
Avbytare:
Rosicky - 3. Betydligt mer skärpt i passningsspelet än Cazorla.
Walcott - 2. Walcott hade chansen att avgöra, likt senast han spelade en match mot Tottenham. Men hans bolltouch vid sitt friläge visade att Theo fortfarande har en lång väg att vandra innan han är tillbaka i sin gamla form.
Akpom - ?. Chuba fick spela för kort tid för att hinna göra ett avtryck på matchen. Hade noll bolltoucher under sitt inhopp.
Atkinson (Domare) - 3. En godkänd insats. Lite märkliga varningar hit och dit och han borde förmodligen varnat Danny Rose, men det kändes som att Atkinson lät matchen avgöras på planen, vilket är viktigt.
Matchfakta (Tottenham-Arsenal)
Skott: 17-5
Skott på mål: 9-5
Hörnor: 10-3
Frisparkar: 14-15
Bollinnehav: 58%-42%
Varningar: Mason, Bentaleb, Kane - Monreal, Koscielny, Welbeck, Ramsey, Giroud
Matchens spelare: Coquelin. Francis är förmodligen det första namnet Arsène skriver ned vid sin laguttagning. Coquelin känns given i nuläget.
Matchens frågetecken: Förmiddagsformen. Ännu en stormatch på förmiddagen där Arsenal tycks lida av koncentrationsproblem.
Matchens utropstecken: !
