England - Danmark
2 - 1

Tottenham skämmer ut sig

Säsongen 2015/16 avslutades under söndagen på allra sämsta sätt. Tottenham behövde poäng för att säkra andraplatsen och på så sätt bryta Arsenals interna dominans - och trots att oavgjort hade räckt så var det aldrig ens nära eftersom Tottenham stod för säsongens sämsta insats och föll med hela 5-1 mot redan nedflyttade Newcastle.

Tottenham kom till spel med en väntad startelva, bortsett från att Ben Davies fick chansen i stället för Danny Rose. Rose verkar ha dragits med en skada på slutet så förmodligen motiverades beslutet så eller så kände Poch att Davies var bättre lämpad att stötta upp Mason som haft det tungt sedan återkomsten till startelvan. Efter fiaskot på St. James' Park (jag vet) är nog Rose i hemlighet lättad över att han slapp delta - på så sätt behöver han inte känna sig skyldig till vad som utspelade sig på planen.

Newcastle börjar piggt
Lite oväntat så var det god stämning på St.James' Park och övertalningskampanjen riktad till Rafa Benitez stal showen inledningsvis. Jag hade själviskt hoppats på giftig och negativ stämning för att inte skatorna skulle kunna spela avslappnat men så blev alltså inte fallet. Newcastle var också något hetare än Spurs från avspark, vilket också visade sig vara det första varningstecknet av vad som komma skulle. Endast Tobys utsökta timing förhindrade ett givet mål för Mitrovic efter 10 minuter och samtidigt hade Spurs svårt att skapa chanser. Hemmalaget tog också rättvist ledningen när Wijnaldum utnyttjade resultatet av en kontring som uppstått efter Spurs stått och kladdat på mittplan och sen totalt misslyckats med att rensa bollen ur straffområdet. Tottenham gav ånyo intrycket av att vara på semester (vilken man verkade åka på direkt efter Hazards kvittering på Stamford Bridge). Spurs var tafatta, oinspirerade och räddhågsna medan Mitrovic, Townsend o Co representerade motsatsen. Spurs första avslutet på mål inföll efter 33 minuter och symboliskt nog var det genom ett långskott av mittbacken Alderweireld. Strax efter gör också Newcastle 2-0 genom Mitrovic och resultatet stod sig till halvtid. Tottenhams första halvlek var patetisk, det går inte att säga annat, men tyvärr skulle det bli ännu värre.

Spurs chansar och misslyckas
Pochettino såg givetvis samma match som oss andra och hans motdrag var två byten i halvtid. Carroll och Onomah ersatte Son och Mason (som haft en blytung säsong). Spurs inleder andra halvlek lika svagt och slarvigt som man spelat i första och Mitrovic var fortsatt dominant. Även Townsend var mycket bra. Spurs tog sig dock till slut in i boxen (och i matchen) och grävde fram lite målchanser, och när Lamela forcerade in reduceringen tändes hoppet. Som vanligt var det Lamela och Kane som drev på när allt gick emot och även Onomah bidrog med lite mod och initiativförmåga. När Eric Diers skott strax efter reduceringen täcktes (möjligen hands men absolut ingen straff) utanför stolpen och sedan Onomah testade Darlow började i alla fall undertecknad tro på det igen.

När sedan Mitrovic (1 + 1 i första halvlek) visade upp sin andra sida och mycket fult stämplade Kyle Walker och synade det röda kortet låg matchen helt vid Spurs fötter. Pochettino gjorde också ett byte som signalerade vad argentinaren ville se: Chadli in för Walker och allt framåt. Dessvärre tog det bara minuter för Newcastle att utnyttja luckan som uppstått till höger i Spurs backlinje och Sissoko sprang hela vägen fram till en (mycket billig) straff. 3-1 och början på slutet. Som brev på posten inföll även 4-1 och slutresultatet: 5-1. Spurs sparade alltså säsongens bottennapp till omgång 38.

Bryt ihop och kom igen
Säsongen 2015/16 kommer att kommas ihåg på ett av två sätt: vissa kommer endast komma ihåg Spurs brutala kollaps de sista 4 omgångarna - där man tog totalt 2 poäng av 12 möjliga och slog in, snörade och erbjöd hemleverans på andraplatsen till Arsenal. Andra kommer - när den hjärtekrossande besvikelsen väl lagt sig - minnas hur ligans yngsta lag spelade briljant fotboll för det mesta och nådde en tredjeplats i ligan, det bästa resultatet sedan 1989/90. Sanningen ligger någonstans i mitten. Spurs var bättre än alla trodde på förhand - men Spurs är fortfarande Spurs. Uttrycket "Spursy" är något jag personligen avskyr och motarbetar varje chans jag får, men inte ens jag kan låtsas något annat än att det sitter i väggarna efter den här kollapsen. Så fort ligatiteln rök och allt fokus återgick till att sluta före Arsenal så vek till och med denna upplaga av Spurs ned sig totalt och det gör ont. Så förbannat jävla ont. Men om det är något säsongen 2015/16 lärt mig så är det att ALLT är möjligt numer i Premier League, och kanske är det 2016/17 som maktskiftet påbörjas på riktigt. Idag bryter vi ihop, i morgon (och hela sommaren) hånas vi av bekanta med rödvita hjärtan men nästa säsong... nästa säsong då jävlar.

Mål: 1-0 Wijnaldum (19), 2-0 Mitrovic (39), 2-1 Lamela (60) 3-1 Wijnaldum (73 str) 4-1 Aarons (85) 5-1 Janmaat (86).

Spurs XI:
Lloris
Walker (Chadli 71) Alderweireld Vertonghen Davies
Mason (Carroll 45) Dier
Lamela Eriksen Son (Onomah 45)
Kane

Bäst i Spurs:
+++
++
+ Lamela, Kane, Onomah