-
Tottenham spelar för sin stolthet
Efter den pinsamma 6-0 förlusten på Etihad Stadium förra helgen så parkerar Tottenham på en nionde plats i Premier League. Söndagens motståndare, Manchester United, gör en likvärdig säsong och återfinns på sjätte plats, en poäng före superchockkrisande Spurs. Tottenham har historiskt sett haft svårt för United men förra säsongen bröts voodon då Spurs spelade in 4 av de 6 poängen.
Medias narrativ till matchen är redan skrivet: den av David Moyes och André Villas-Boas som förlorar på White Hart Lane på söndagen mår nog bäst av att lämna in sin avskedsansökan på plats. Tottenham, sju nyförvärv i somras, började säsongen med en hög svansföring och ett spel som inte matchade poängskörden. På den vägen har det fortsatt, och 9 mål på 12 matcher talar sitt tydliga språk. Tottenham kan inte skapa, avsluta eller underhålla. David Moyes United hade i stället en knackig start, som de så sakteligen växlade upp ur bara för att förra helgen falla platt och få ”nöja sig” med ett kryss borta mot Cardiff. Olyckskorparna började direkt kraxa om Moyes och hans tillkortakommanden. Upplagt för vattendelarmatch på White Hart Lane med andra ord.
Hjärta. Stolthet. Ära.
Det som lämnade störst eftertryck i spillrorna av det lag som kvarstod efter Jesus Navas påbörjat och avslutat förnedringen på Etihad var att ingen i Tottenham verkade spela för sin egen heder, eller för klubbmärket på tröjan. I takt med att målen regnade in bakom den annars utmärkte Hugo Lloris så spred sig gamnackarna som ett luftburet virus bland spelarna och ingen tog ansvar för att vända på steken. När det blåste snålt så föll luftslottet som Tottenham anno 2013/14 (hittills) representerar ihop för att inte resa igen. Därför är det dags för Tottenham att gå tillbaka till grunderna, att spela för sin egen stolthet och spela med en inställning värdig Bill Nicholsons klubb.
Ingen Tottenhamsupporter förväntar sig en seger över Manchester United. Det har hänt två gånger på 2000-talet (2-1 på WHL 2001, 2-3 på Old Trafford ifjol) och Tottenham har bara inkasserat en seger på de senaste tjugofyra matcherna mot de röda djävlarna från Manchester. Så oddsen och historien är emot Tottenham och Villas-Boas på söndag. Det vackra med sporten vi älskar dock är att historien är till för att skrivas om, precis som Clint Dempseys matchavgörande mål på Old Trafford ifjol i en match som hade ungefär samma läge inför: förlust för AVB:s mannar och portugisen var körd, då slöt gruppen samman och slog United i en underbar fotbollsmatch. Låt oss därför hoppas att historia skrivs på White Hart Lane i morgon igen.
Snacket från spelartruppen har varit rätt i veckan som gått. Lewis Holtby har pratat om vikten av att ge allt för klubben och Michael Dawson, Sandro och Christian Eriksen har försvarat AVB (som verkar vara i ständig konflikt med pressen) och manat till tålamod. Många har pratat om skammen de upplevde förra helgen. 0-2 viktorian mot Tromsö var ingen glamourös historia men Spurs vann och 15 poäng och 11-1 i målskillnad på 5 matcher är ett genomskinligt plåster på den sårade Spurssjälen. AVB valde att vila en hel del ordinarie spelare mot Tromsö och bortsett från Christian Eriksen, Emmanuel Adebayor (frågetecken), Danny Rose och Harry Kane så är alla tillgängliga.
United har tappat sin ”fear factor”
När man ställdes mot Fergusons United så kände man sig slagen på förhand, så är det inte längre. Ja, det menade Tottenhams Mousa Dembélé i alla fall när han i veckan pratade om det nya United. Belgaren varnade dock för att spelarna i United kan vara extra måna att bevisa att dem är precis lika mästerliga nu som förut, och Uniteds 0 förluster på de 11 senaste matcherna och framför allt 0-5:an i Tyskland senast visar att Moyes manskap är att räkna med trots den halvdana inledningen och krysset i Wales förra helgen.
Galjonsfigurerna i laget är som vanligt Wayne Rooney som varit briljant i år, trots ännu en lång sommar med ihärdiga flyttrykten, och Robin van Persie (frågetecken för helgens dust). Michael Carrick, med ett förflutet i liljevitt, drar i trådarna på mitten men missar helgens dust. Detta ger utrymme för prestigevärvningen Marouane Fellaini och/eller Shinji Kagawa. Om United har någon svaghet i truppen så är det just det centrala mittfältet (allt är relativt) och Spurs dito går en viktig match i matchen här. Andra spelare att hålla ett öga på är ynglingen Adnan Januzaj. Frågetecken inför matchen är, utöver nämnda Van Persie och Carrick, kapten Vidic och backen Rafael.
Matchen är på förhand en självklar brytpunkt för båda klubbarna där vinnaren direkt kastas in i toppstriden (absurt nog) men förloraren kommer få ett par ton sten till på axlarna. Kommer Tottenham spela med hjärtat på ärmarna eller som en grupp främlingar som sist? Bara tiden kan berätta det, men klart är att det är dags för en positiv reaktion om det här laget ska matcha sitt snack från i höstas.
Möjlig startelva (4-2-3-1):
Lloris
Walker Kaboul Dawson Vertonghen
Sandro Paulinho
Lennon Holtby Lamela
Soldado
