Transfer som skakade Gunners #4 - Vladimir Petrovic
Ok.."det började som en skakning på nedre däck". Just denna transfer var väl ingen sjua på "Rickter-skalan", men det gav ett avtryck och det är den första riktiga utländska värvningen som Gunners gjorde.
Hans namn?: Vladimir Petrovic.
Jag inser att Gunners fått väldigt många nya fans under tiden för Wenger. Tiden 1996 och framåt är präglad av topp-placeringar och kamp om titlar. år efter-år. Bra så och det har naturligtvis varit och är en fröjd.Men det har funnits andra tider och tiden 1952 - 1970 samt 1972-1987 är mörkare tider. Förvisso vann vi FA-cupen 1979, men ligaplaceringarna var allt annt än lysande och efter Bertie Mees tid vid rodret så lyckades varken Terry Neill eller Don Howe att få ihop ett fungerande lag. Efter FA-cupvinsten 1979 så försvann en hel del av de stora spelarna dessutom. Brady, Sunderland, Stapleton och Pat Rice. Laget fungerade inte alls och Gunners vörvade "stjärnnamn" som Woodcock och Mariner för att få igång målskyttet. Men det saknades en talisman centralt och då Ipswich och Nottingham - med namn som Mühren, Thijssen och Metgod - hade visat att spelare från kontinenten kunde göra nytta i ligan, så värvade Terry Neill Vladimir Petrovic.
För mig som fotbollsidiot och en fullkomlig nörd när det gällde tabeller och resultat, så var detta ett väldigt intressant namn. Det var under vintersäsongen 1982, som han kom till Gunners. Värvad från Röda Stjärnan, där han var en mycket stor och firad spelare. Sex ligatitlar, fem cupguld, 30-talet landskamper, VM-deltagande 1982 och UEFA-cupfinal 1979. Jodå, detta var ett mycket intressant köp och den första utländske stjärnan i Gunners tröja. En klassisk "tia", med alla spelaregenskaper du kan tänka dig. Bra med bollen, härliga distinkta frisparkar, "split vision" och en spelare som kunde bringa lugn i spelet. Efter en enormt seg höst, så skulle Gunners nu få fart i laget igen. Gunners behövde en Petrovic och laget låg på en icke så glädjande 15e plats, strax över nedflyttningsstrecket.
Jugoslaven fick en utpräglad central mittfältsposition, men kom aldrig riktigt till rätta med den brittiska fotbollen. Väder, hårdhet, snabbhet, publikintensiteten och så möjligtvis det faktum att han kom från ett riktigt stjärnlag till ett lag som slogs för en position i mitten av tabellen, gjorde att Petrovic aldrig blev den lysande stjärna som Neill hade värvat. Hans inledande matcher visade dock intressanta egenskaper. Han gjorde mål i sin tredje match för lubben, då han nätade mot Stoke, men man märkte också att han försvann ur matchen långa stunder. Framför allt tempot och hårdheten gjorde Petrovic helt vimsig och anpassningen dröjde.
Det skall också sägas att han var 27 år gammal när han kom och hans glansdagar var på väg att passera. Men hans lagkamrater var inte heller några som riktigt kunde leka med honom. Här fanns Hollins och Talbot förvisso, men ingen av dem har ett rejält spelgeni. Paul Davis var på väg framåt och gjorde massor av matcher, men han var också en grovjobbare. Peter Nicholas och Graham Rix fanns också centralt, men Neill hade svårt att hitta ett vinnande spel och laget slutade 10:a i tabellen.Petrovic då? Jo,efter endast 20talet matcher under våren och två stycken cupsemifinal-förluster mot Manchester United, så valde jugoslaven att lämna klubben. Lätt besviken, så lämnade han klubben för Royal Antwerpen och hans karriär fortsatte i ytterligare fyra år innan han lade skorna på hyllan 1987. Efter det har han gjort en bitvis strålande tränarkarriär, där han bland annat varit förbundskapten för både Kina och Serbien.
Nja, så mycket skakning kanske det inte var. En lättare färd med Kaninexpressen på Liseberg, men Gunners hamnade i centrum igen och som fan, så skakades man om ganska bra.
