Transfers som skakade om Gunners #3 - George Eastham
Politiken kom till engelsk fotboll under 60-talet, Spelarna började slåss för sina löner, sina möjligheter till att förhandla kontrakt och villkor. Man organiserade sig i fackförening och helt plötsligt försvann den livegenskap som tidigare rådde inom proffsfotbollen. Den man som var en av de stora förkämparna hette George Eastham och detta är historien om hur norra London skakade till när denne Eastham helt plötsligt rörde om i Gunners grytor.
Den gamle stjärncentern Len Shackleton lär ha sagt "Old footballers should be shot".Han såg på hur fotbollsspelare som närmade sig slutet av karriären inte hade någonting att ta tag i eller något som skyddade deras ålderdom. Om ryssarna avskaffade livegenskapen i och med ryska revolutionen, så levde den kvar i brittisk fotboll. Fotbollsspelare var livegna slavar under 40- och 50-talet. De stod under kontrakt med sin klubb och klubben dikterade allt. Lön, bostad, träning, vilka som spelade, förmåner, rubbet. Problemet uppstod när spelare var missnöjda med villkoren och ville ändra på lön eller växla klubb. Det var i princip omöjligt. Per automatk hamnade man i frysboxen och man baktalades. Till och med när ett kontrakt gick ut så fanns det en rättighet för klubben att behålla spelaren om klubben själva inte ville sälja av spelaren. Det kallades för "retain-and-transfer" och spelaren hade inte en chans.
1959 hade den 23årige talangen George Eastham fått nog. Han hade anslutit till Newcastle från irländska Ards några år tidigare och hade snabbt fått en bra position hos the Magpies och tillhörde en av landets mest lovande playmakers. Men Newcastle då var som de har varit en längre tid. Ett lag som blixtrar till, spelar skapligt, värvar några tunga namn, men som aldrig når upp till några större höjder. Eastham ville mer. När hans kontrakt löpte ut 1959 så begärde han en transfer till Arsenal.
Nu bröt helvetet ut
Newcastle, vars ledning bestod av en hel del mossiga Geordies- men med en man med fantastiskt namn Alderman McKeag -, svarade med att stänga av Eastham utan lön och förmåner. Helt i enlighet med den rätt man ansåg sig ha i Retain-and-transfer beskrivningen. Eastham framställdes som en trubbelmakare, en spelare med storhetsvansinne och en som trodde han var större än klubben. Men Eastham ville bara ha en större frihet. Kanske skulle Steve McQueebs film "twelve years a Slave" passa in för Eastham? Eastham vägrade att spela för Newcastle och visade det genom att helt enkelt flytta från staden och bosätta sig på fen engelska landsbygden med lagom avstånd till London. Till slut gav klubben från Tyne med sig och sålde Eastham för rekordsumman 47,500 pund. Arsenal hade fått sin spelare och nya ankare.
Men historien är inte slut här, för Eastham irriterades över det sätt Newcastle hanterat honom på och att han helt enkelt inte fått någon som helst lön under hans tid utan lag. Han valde att ta Newcastle till domstol för att hävda sina rättigheter. Det var inte enkelt för den unge mittfältaren. Att synas i media så mycket, kraftigt baktalad av både media poch Newcastle innebar att han fick drösvis med mail om vilken odugling han var och att han inte skulle tro att han var något. I rätten stod Newcastle anklagade för att 1) applying unlawful restarint of trade och 2) unlawfully preventing Eastham from joining another club after expiry of the Contract.
Brittiska fotbollsspelares förbund(PFA) såg noga på och spelarna såg en möjlighet till förbättringar. Efter en lång debatt i rätten så dömde Domare Justice Wilberforce till Easthams fördel och inte bara fick han plocka upp missade bonusar och utebliven lön - utan beslutet som togs blev ett prejudikat i brittisk fotbollshistoria. Brittiska fotbollsspelare fick en bättre ställning och en möjlighet att röra på sig efter att kontraktet gick ut. Detta besked kom 1963.
Eastham gjorde sin första match för Gunners på hösten 1960, då Arsenal krossade Bolton med 5-1. Två mål gjordes av den härlige playmakern med en av de bästa vänsterfötter som någonsin varit i Gunners. Eastham gick dock samma öde till möte som många andra duktiga centrala mittfältare. De anlände till Gunners i en tid där det rådde missnöje, det var mycket fokus på namn och det växlades tränare. Easthams tid i Gunners var inte helt okontroversiell och tog också en strid för högre löner i klubben. 1966 lämnade han Gunners efter 200 matcher och ett fyrtiotal mål. Innan han lämnade London så avslutade han med att bli världsmästare 1966. Han spelade inte en minut dock, men fick en guldmedalj. Han gick till Stoke 1966 och krönte sin karriär med att - som 36åring - avgöra ligacupfinalen mot Chelsea 1972.
Politik, högt spel, transfersummor och debatt i brittiska "House of Commons". Gunners spelade en intressant roll i början av 60-talet, då ytterligare en transfer skakade Gunners.
