Truppgenomgång 2014-15: Försvararna
Världens bästa försvar har om möjligt blivit ännu bättre. Hur har det gått till?
”Anfall är bästa försvar”, finns det ju ett ordspråk som heter, ett ordspråk ursprungligen grundades som en militärteoretisk term. Genom åren har termen dock blivit vanligare och vanligare inom fotbollen, och man får väl numera säga att det är en fotbollsterm. Hur som helst har Chelsea under snart tre år bevisat motsatsen, och genom ett krigiskt försvarsspel lyckat ro flera på förhand övermäktiga matcher. Lag som Barcelona och Bayern München har stoppats på sina egan hemmaborgar, och när samma lag gästar Stamford Bridge har det var nästintill omöjligt att få bollen i nät. Genom ett antal soldater framför den med hjälm utrustade Petr Cech i målet har Chelsea FC försvarat hem både en Champions League titel, men kanske framförallt försvarat sig tillbaka till toppen av Premier League. Efter Carlo Ancelottis adjö 2011 fick vi under en mörk epok inom Chelseas defensiva historia uppleva ett försvarsspel med smått kaotiska inslag under ledningen av André Villas-Boas. Lagkaptener och högerspringande serber placerades i de närmaste på mittplan, och förväntades trots sin begränsande löphastighet att sprinta ikapp bollarna som ständigt och jämnt gick både över och igenom den så kallade ”försvarslinjen” (vilket det knappast var under den här perioden). Di Matteo dök upp som ett ljus i mörkret, och organiserade återigen försvaret så att man för första gången på en alltför lång tid faktiskt gav sig själva en möjlighet att spela just ett fungerande försvarsspel. Benitez byggde vidare, och Mourinho gjorde precis som han gör med allt annat: förädlade. Numera är Chelseas defensiv precis lika stark som under portugisens första sejour i klubben. Men varför stanna där? En generationsväxling har påbörjats, och genom ett gäng unga förmågor som nedan kommer att gås igenom ska nu framtidens försvarsgeneraler i Chelseas startelva utbildas, och likt sina föregångare försvara hem nya titlar.
César Azpilicueta
Ålder: 24 (fyller 25 i slutet av Augusti)
Nationalitet: Spanien
Kom till klubben: 2012
Kontrakt till: 2017
Betyg: 4
När spanjoren med det både svåruttalade och svårstavade efternamnet anlände till klubben sommaren 2012 så var det knappast någon som förväntat sig att han inom två säsonger skulle ha konkurrerat ut an av 2000-talet bästa vänsterbackar, och än mindre på den kant han egentligen inte föredrar. För en spottstyver i sammanhanget plockades denna juvel upp från Marseille, och har under sina två säsonger nu utvecklats till en av världens bästa ytterbackar. Efter en säsong som vänsterback, där han alltså fick den innan oberörbara Ashley Cole att sätta sig på bänken, förväntas spanjoren nu flytta över till höger, kanten han ursprungligen föredrar. Med världens kanske mest följsamma försvarsspel och en oerhörd acceleration är kanten han befinner sig på allt som oftast stängd för motståndarna. Fortsätter utvecklingskurvan att stiga i samma takt är det en spelare för världslaget vi innehar på högerbacken. För att det ska ske krävs det att Azpillicueta vågar sig fram något mer på sin kant, någonting som förmodligen inte kommer vara några problem nu när han spelar på den kant, och således med den fot, han föredrar.
Branislav Ivanovic
Ålder: 30
Nationalitet: Serbien
Kom till klubben: 2008
Kontrakt till: 2016
Betyg: 4
Lokomotivet på högerkanten, som outtröttligt tuffar fram och tillbaka längs sitt räls. Länge varit en ”untouchable”, men frågan är om inte det epitet försvinner denna säsongen. Med en krigarinställning och mentalitet som saknar motstycke inom den moderna fotbollsvärlden kämpar Ivanovic alltid mer än någon annan, och gör det allt som oftast med stor lycka. Men med en ibland något friskvågig inställning i det offensiva spelet och ett trubbigt inläggsspel riskerar serben att bli utkonkurrerad av tidigare nämnde Azpillicueta. På högerbacken. I mittlåset kommer serbens samtliga egenskaper till rätta: det kraftfulle huvudspelet, uppoffringsförmågan, brytningssäkerheten, osv, osv. Lär således ta upp kampen med Terry och Cahill om en plats i mittförsvaret, när Azpillicueta inte finns tillgänglig eller tvingas spela till vänster.
Kurt Zouma
Ålder: 19 (fyller 20 i Oktober)
Nationalitet: Frankrike
Kom till klubben: 2014
Kontrakt till: 2019
Betyg: 2
Nyförvärvet från Januari, som dock spenderat det sista halvåret på lån hos Saint-Ètienne. Den väldige fransosen (190 cm) har under försäsongen fått möjlighet att visa upp sig, och det har i ärlighetens namn inte alltid sett alltför bra ut. Extremt kraftfull i både huvudspelet och närkamperna, absolut, men det känns som att den väldiga kroppen inte alltid kommer till sin rätta. Ser enligt undertecknad klumpig ut i vissa situationer, och har kanske inte riktigt växt i sin kropp ännu? Lägg på ett något bristande positionsspel och en vårdslöshet och man skulle kunna tro att det är en släkting till David Luiz vi har att göra med. Nej, den franske diamanten behöver helt klart slipas, och med tanke på att han kommit till förmodligen världens bästa juvelerare i José Mourinho så kan det mycket väl en framtid världsback vi har att göra med. I framtiden. I nuläget känns inte Zouma som en spelare man vill slänga in i startelvan vid behov, någonting Mourinho illa kvickt måste göra honom till.
John Terry
Ålder: 33 (fyller 34 i December)
Nationalitet: England
Kom till klubben: 1995
Kontrakt till: 2015
Betyg: 5
Om Cech och Ivanovic är ”untouchables” i Chelsea, så ska vi inte ens börja diskutera Terrys betydelse för klubben. Kapten, ledare, legend... Ja, ni vet. Efter några år på dekis slog Mourinho med sitt trollspö och vips så var John Terry Premier Leagues bäste försvarare igen. En komplett mittback, där framförallt förmågan att offra sig för laget sticker ut. Slänger sig likt en målvakt, fast med händerna fast bundna bakom ryggen, oavsett vem det är som avlossar skottet, och har på så sätt skaffat sig en räddningsprocent uppe i Cechs höjder (Nej, givetvis inte, men ni förstår poängen). Växer i undertecknads ögon för varje år som går, och med Lampard i City får man väl ändå ge Terry att han är den störste Chelsea spelaren i modern historia. Oersättlig.
Gary Cahill
Ålder: 28 (fyller 29 i December)
Nationalitet: England
Kom till klubben: 2012
Kontrakt till: 2017
Betyg: 5
Bildar tillsammans med Terry världens förmodligen stabilaste mittbackspar. Står ständigt i skuggan av sin kollega, och har på så sätt blivit extremt underskattad utanför klubbens kretsar. Är mer eller mindre samma spelare som Terry, förutom möjligen förmågan att iklä sig rollen som ledare. Spelar annars ett elegant försvarsspel utan misstag, och lyckas alltid reda ut stormen på något sätt. Misslyckades med att leda Englands backlinje i VM, men med Terry bredvid sig är den en helt annan Cahill vi brukar få se. En komplett försvarare, som dessutom visat vara något av en killer i straffområdet när tillfälle ges. Behöver dock utvecklas som ledare, för frågan är vad som händer med Cahill dagen John Terry inte står bredvid honom. Hände ett par gånger under förra säsongen, och tillsammans med David Luiz var det inte alls samma mittbacksspel av Cahill som vi blivit vana vid. Om det berodde på David Luiz eller Cahill återstår att se.
Nathan Aké
Ålder: 19
Nationalitet: Nederländerna
Kom till klubben: 2011
Kontrakt till: 2018
Betyg: 2
Den unge holländaren som under försäsongen har fått stort förtroende av Mourinho, och då framförallt till vänster i backlinjen. Ska annars föredra att spela central, antingen i backlinjen eller på mittfältet, där han även fick göra ett gäng inhopp under förra säsongen. Ser intressant ut, framförallt offensivt, men verkar lida lite av samma brister som flyktande David Luiz. Håller inte alltid positionen och gör stundtals onödiga bolltapp. Inte samma fysik som brasilianaren, och är det någonting den unge holländaren verkligen måste förbättra så är det fysiken. Inte alls samma längd som kollegorna i backlinjen, vilket han givetvis inte kan göra mycket åt, men ser ofta ut att väga lite lätt i närkamperna. Likt Zouma behöver han givetvis utbildning, och med tanke på att vilka lärare han har så kan även Aké komma att bli en riktigt toppspelare. Inte samma råmaterial att jobba med, vilket kan visa sig i slutändan. Karaktärsspelare.
Filipe Luis
Ålder: 28 (fyller 29 imorgon)
Nationalitet: Brasilien
Kom till klubben: 2014
Kontrakt till: 2017
Betyg: 4
Det tyngsta tillskottet till backlinjen. En offensiv, modern ytterback som mer än gärna följer med långt upp i anfallen, tillskillnad från exempelvis Azpillicueta. Detta innebär att han även löper extremt mycket, då det snabbt gäller att ta sig hemåt vid omställningar, någonting Luis sköter utan problem med sin snabbhet. Frågetecknet sätts på det rent fysiska spelet, och då framförallt närkampsspelet. Det har sagt förut men det behövs säga igen: La Liga är inte Premier League när det kommer till närkamper och tacklingar. Undertecknad känner en fördom gentemot brasilianska försvarare, att de skulle vara överdrivet offensiva och på så sätt brista i försvaret. På både Dani Alves och Marcelo, två andra brasilianska ytterbackar från La Liga, stämmer den fördom, men frågan är om den gör det på Filipe Luis? Skolade av cyniske Diego Simeone, någonting som förhoppningvis ska visa sig i det det defensiva spelet. Direkt svag i huvudspelet. Hur lång blir acklimatiseringsperioden?
Under sommaren har det varit en väldig rotation i försvarslinjen, både på transfermarknaden och under försäsongen. Utvecklingsspelare som Todd Kane, Andreas Christensen, Nathaniel Chalobah och Jay Dasila har alla fått testa på A-lagsfotboll under sommaren, men ingen har imponerat såpass att en plats i A-truppen känns inom räckhåll. Utöver dessa har dessutom Tomas Kalas (Köln), Ryan Bertrand (Southampton), Wallace (Vitesse) och Kenneth Omeruo (Middlesbrough) lånats ut, samt att Ashley Cole (Roma), David Luiz (PSG), Patrick Van Aanholt (Sunderland), Sam Hutchinson (Sheffield Wednesday) och Daniel Pappoe (Brighton & Hove) lämnat. Stor spelarrotation med andra ord, men samtidigt nödvändig.
Mourinho lyckades förra säsongen nå nya höjder med sitt försvarsspel, och det oftast löjligt säkert ut med Ivanovic, Terry, Cahill och Azpillicueta bakåt. I och med värvningen av Filipe Luis kan nu samtliga försvarare få spela på sina föredragna positioner, där till exempel Azpillicueta flyttar över till högerbacken samtidigt som Ivanovic kan kliva in i mitten. Utöver detta har en generationsväxling skett, där unga förmågor som Aké och Zouma nu även får vara uppe och känna på hetluften som är A-lagsfotboll. Borta är Ashley Cole och säkerhetsrisken som varit David Luiz, och även ifall dessa varit två personliga favoriter så kändes det som att tiden var inne för dessa att lämna. Det har under sommaren till och från spekulerats om att Mourinhos gamle favorit från Real Madrid, Raphael Varane, skulle vara på ingång, och det hade kunnat vara ännu ett steg på vägen mot en generationsväxling. Sammanfattningsvis har Mourinho agerat klockrent i sitt arbete med försvararna, och lyckats täcka upp förlusterna av både Ashley Cole och David Luiz genom den smarta värvningen av Filipe Luis, som dels tillåter Azpillicueta att spela på sin föredragna kant, men som även ger bredd i Ivanovic som kan användes i mitten. För att försvarsarbetet ska kännas fulländat behöver dock både Aké och Zouma ta flera kliv framåt, och börja uppnå den potential de båda spås besitta. Försvaret ser hur som helst mycket stabilt ut, och kommer förhoppningvis att vara det även i framtiden.
