Tung förlust för West Ham
Det var bättre på Frank McAvennies tid! Åtminstone säsongen 85/86.

Tung förlust för West Ham

Bolton körde, som en ångvält, över ett svagt West Ham på lördagseftermiddagen. Matchen slutade 3-0 till hemmalaget som återigen tog en kassaskåpssäker seger mot sina favoritmotståndare.

West Ham har det av tradition tufft mot Bolton. Inte minst på bortaplan där laget tagit mindre än en handfull segrar tidernas begynnelse. Den här matchen var inget undantag. Förlusten var ett faktum redan efter 20 minuter då Bolton hade tagit ledningen med 2-0.
 
Ett håglöst bortalag kom till spel med Robert Green i mål. Backlinjen från höger bestod av James Tomkins, Manuel Da Costa, Matthew Upson och Wayne Bridge. Tremannamittfältet utgjordes som vanligt de senaste veckorna av Mark Noble, Scott Parker och Thomas Hitzlsperger och i anfallet kunde man hitta Frederic Piquionne, Demba Ba och Robbie Keane om man letade riktigt noggrant.
 
Avram Grants taktiska drag för att möta Boltons styrka i huvudspelet var att spela med tre innerbackar i backlinjen, Tomkins, Da Costa och Upson, samt att ge Frederic Piquionne en plats på topp i startelvan. Fyra erkänt duktiga huvudspelare. En taktik som inte föll speciellt väl ut då såväl Upson som Piquionne inte hade vaktnat på rätt sida och helst verkade ha velat stanna hemma i London för lite lördagsmys med respektive familjer. Båda två byttes också ut i halvtid för att ge plats för högerbacken Lars Jacobsen och forwarden Carlton Cole. Trots det taktiska genidraget vann West Ham knappt en luftduell på hela matchen.
 
Då inte heller Da Costa och Tomkins hade någon av sina större dagar kunde Bolton i sina vita tröjor excellera med sitt anfallsspel. Stundtals, och om man inte hade vetat bättre, kunde man tro att det var reprisen av matchen där Real Madrid pulvriserade Tottenham häromdagen som visades.
 
Om försvarsspelet misslyckades så var anfallsspelet en ”no show”. Förutom den oduglige Piquionne såg man inte till varken Demba Ba eller Robbie Keane under i princip hela första halvlek. När dessutom mittfältet blev från- och översprungna av motståndarna var matchen helt körd. Och detta redan i första halvlek.
 
I början av andra halvlek försökte West Ham sig på samma resning som man lyckades med mot West Bromwich för någon månad sen. Då vände man ett 3-0 underläge i halvtid till 3-3 med bud på mer efter full tid. Den här gången skulle det inte bli något av med det. När Lee Sturridge gjorde sitt andra mål för aftonen redan i den 51 minuten var det tack och god natt. West Ham försökte därefter hålla skenet uppe samtidigt som Bolton tog det lugnt och bevakade sin ledning. Närmast en reducering kom dock Demba Ba med ett fräsande stolpskott.
 
West Hams insats var under all kritik. Att underprestera på det sättet i en match så viktig som den här är naturligtvis inte okej. En förlust var, med tanke på historiken, vad de flesta hade räknat med. Och det är inte den i sig som föranleder den besvikelse som jag och många med mig känner. Det är inställningen. Den totala avsaknaden av inställning och vilja. Vi har sett det så många gånger förut och man känner sig lika lurad varje gång.
 
Det här är inte okej West Ham! Ska vi åka ur så ska vi göra det med flaggan i topp. Allt annat är en skymf mot klubbens historia och traditioner.
 
Up the Hammers

Peter Larsson2011-04-11 09:00:00
Author

Fler artiklar om West Ham