West Ham - Manchester C1 - 4
Tung förlust, om än inte oväntad
4-1 på resultattavlan, siffror i underkant efter att West Ham varit chanslösa mot ligamästarna. Likväl är vi nog många som hade hoppats på att vi skulle stå för en heroisk insats och stjäla en poäng. Det blev inte så, och det var inte ens nära.
Startelvan såg förhållandevis ganska stark ut, även om jag personligen är utled på att Chicharito aldrig får starta. Dessutom hade det känts mycket mer logiskt att starta Joao Mario före Edmilson Fernandes. Men det hade sannolikt inte haft den minsta betydelse för utgången.
Från avspark till slutsignal var City det bättre laget, det i sig är inget uppseendeväckande (City kan ju bli första lag att avsluta en Premier League-säsong på 100 poäng), men för egen del hade jag hoppats att vi skulle bjuda upp mer till dans. Vi förlorade mot ett bättre lag, fast det var likväl en oerhört frustrerande match att se.
Det kändes tungt redan när City gjorde 1-0 efter en knapp kvart, när Rice senare olyckligt gjorde självmål till 2-0 kändes det avgjort redan där. Cresswells frisparksmål före paus gav lite hopp, men det grusades snabbt och stora delar av andra halvlek kändes bara som en transportsträcka.
Likväl var det här inte den matchen som måste vinnas för att vi ska hålla oss kvar. Nyckelmatcherna är framför oss och om vi inte klarar det själva så finns det hopp om att vi kan överleva tack vare att de andra lagen i nedflyttningsstriden inte heller lyckas ta de nödvändiga problemen.
Nu gäller det att vi håller oss kvar, sedan hoppas jag att det händer saker i sommar så att vi kan utveckla laget. Den här säsongen har varit oerhört deprimerande. Låt oss hoppas att det inte blir värre!
