-
Resa: Utan tak i Gillingham
I införartikeln angående Gillingham-Colchester kunde man läsa: Bilder och reserapport kommer inom kort. Vi kan nu konstatera att så inte skett.
Datum
2013.08.02 - 2013.08.05
Colchesters matcher
League One: Gillingham - Colchester 0-1
Övriga matcher
League One: Sheffield United - Notts County 2-1
Championship: Derby - Blackburn 1-1
Deltagare
Layer Road, Colu, Sir Kem
Inledning
Premiären har ju varit målet varje säsong om det inte är en, som vi anser, tråkig match eller arena.
Gillingham kan tyckas tråkigt för vissa men det blev ändå denna då vi ansåg att det fanns möjlighet för bortapoäng i premiären.
Dessutom gick den att kombinera med match fredag och söndag på ett bra sätt.
Fredagen den 2 augusti
Morgonflyg eller inte. Resan startskott är alltid en pint på flygplatsen.
Flygbolag, flygplatsdestination och val av dryck brukar skilja oss åt. Bland annat.
Öl för vissa, cider för andra.
Jag från Göteborg och Layer Road samt Colu från Arlanda.
När pinten är avklarad är det ombordstigning. Två timmar i luften från Göteborg respektive tre för stockholmarna.
Jag landar på Stansted då jag flög med Irländarna. De andra på Gatwick då dom valt åka med Norskarna.
Jag landar på Stansted vid utsatt tid; 10:15. Tar mig nedåt mot tågen med mitt tågkort jag inhandlat på hemmaplan, vilket ger mig obegränsat utnyttjande av Englands tågräls.
Skit!
Nästan alla tåg mot London är inställda. Nåväl, det kommer ett om 40 minuter. Tåget efter detta var om 2 timmar. Nu hamnade jag inte i någon tidsnöd bara för detta. Men vi hade tänkt att ta vägen förbi vårt hotell i Birmingham för att dumpa packningen där. Mina kamrater hade ännu inte landat så jag klev på tåget där jag småpratade med en engelsk kvinna som varit i Danmark på besök hos sin dotter. Vad lätt det är att prata när man precis landat. Nej. Tungan känns svullen och orden som kommer ur min mun låter märkliga. Kvinnan förstår mig naturligtvis ändå men hör att jag inte är engelsk. Konstigt...
Efter en stund flyter det på och jag är nu, i mitt tycke, felfri i mitt uttal. Strax därefter är det dags för mig att kliva av vid Tottenham Hale. Här ska jag byta tåg för att komma till Euston där jag ska möta de andra. Jag får meddelande om att de landat under färden men det skulle dröja ännu en timma innan de är på plats. Jag vandrar ut Euston station för att hitta en pub. Det är ju som bekant inte speciellt svårt. Fanns ju pub inne på stationen med men en tråkig sådan. Alldeles utan för finns en, placerad i vad man skulle kunna tro en gång varit ett vakttorn vid en grind. Helt i sten och med massor av ale.
Efter att ha avnjutit min pint går jag in på stationen igen och kollar tidtavlan med tåget de kommer med. Efter en stund kommer två vilsna människor, letandes efter en lansdsortsgrabb på vift.
När de sedvanliga artighetsfraserna är avklarade styr vi kosan mot Birmingham. Ja, efter ett stopp för inhandling av färdkost så klart.
//Sir Kem
Här fyller Layer Road på lite.
Våran resa började som sagt på Arlanda så Colu och jag bestämde träff där straxt innan 09:00 då vårat flyg lyfte nån gång efter tio så ingen större brådska. Efter en pint utanför tullen så han vi även med en pint innanför tullen och nu kunde resan börja. Jag hade lovat att skicka ett sms till Sir Kem om flyget var i tid vilket även Sir Kem skickade till mig. När vi satt på flyget i väntan på avgång så skickades detta sms till Sir Kem men när vi landade så fick Colu det i sin telefon. Hade lyckats skicka till fel person... Nåja, ett bekräftelse-sms senare och allt för utrett.
Från Gatwick går det hyfsat snabba tåg till St. Pancras International så det tåget tog vi och 50 minuter senare var vi framme i London. En kort promenad senare stötte vi på Sir Kem på Euston Station och nu kunde resan verkligen börja för alla tre.
//Layer Road
Med turistkortet för tåg kan man hoppa på vilket tåg som helst. Detta är ju positivt samtidigt som det kan bli väldigt fel om man kliver på fel tåg. Fel håller inte Swedish Branch på med så vi klev på första bästa tåg mot Sheffield då vi bestämde att vi åker raka vägen dit för att slippa rusa oss trötta mellan tåg-hotell-tåg.
Ett par timmar senare möts vi av:
Bramall Lane
Säsongen har börjat!
Sheffield United tog emot Notts County i premiären av fotbollsligan 13/14. En väldigt avvaktande match som inte bjöd på några större ansträngningar för ögonbrynen.
Det enda som var anmärkningsvärt var väl att Notts County fick en man utvisad redan i den 13:e matchminuten.
Annars 1-0, 1-1, 2-1 och den sedvanliga anstormningen av det underliggande laget i slutminuterna.
Det regnade under kampen och vi satt inte under tak på våra platser som var belägna på kortsidans femte rad nånting.
Och visst blir man besviken i halvtid när man ska avnjuta en kall pint då det enda de serverar är Carlsberg!
Bättre upp blev det på tåget där det fanns både Bulmers och Paddington. Vår destination efter matchen var Birmingham då det var mest fördelaktigt för oss att bo där med tanke på de matcher vi skulle bevittna.
Väl framme blev det bums i säng för att vara pigga till huvudnumret; Gillingham - Colchester.
Äntligen framme i Gillingham
Lördagen den 3 augusti
Tidigt uppe för att äta var vi allihop. Ja, förutom Colu då som brukar sova frukost.
Morgontåg till London för byte mot Gillingham som är beläget öster om huvudstaden.Här träffade vi på flera kända ansikten och följde strömmen mot bortapuben som låg vägg i vägg med Gillingham station. Vi möts av en riktig sunkig pub, nästan helt utan möjlighet att sitta. Öl i plastglas eller på flaska och man undrar vart man hamnat. Jag och Colu bestämmer oss för att hämta våra biljetter och börjar således gå mot arenan. Naturligtvis hamnar vi där hemmafansen hämtar ut sina biljetter och vi tvingas gå runt arenan som traditionsenligt ligger mitt i ett bostadsområde. Många steg senare hittar vi rätt men vi kom för tidigt. De har inte öppnat än. Tillbaka igen. Tjoho!
Bortapuben i Gillingham
Swedish Branch, Sir Kem, Jon som vill vara glory hunter, Layer Road och Colu
Sir Kem snackar taktik med Dave
Utanför puben var det bra drag
Här ska vi in
Den temporära golfläktaren har stått där i ca tio år nu
En häst
Colchester sparkar igång säsongen!
Gött att sitta i solen och se på kvalitetsfotboll. Nåja, det fanns en och annan farlighet i alla fall. Men minutrarna gick och inget lag såg ut att avgå med segern. Hemmalaget byter in Adebayo Akinfenwa. Vilken best! Grabben är ju skapt som en brottare i tungvikt. Hur i helsike ska Colchesters backar kunna stångas med honom? Som tur var fick han sällan bollen även om han skapade en del på egen hand med sin styrka.
Bortalagets manager Joey Dunne gör nästa drag när han skickar in mittfältaren Andy Bond ett par minuter från slutet. Detta skulle visa sig oerhört lyckosamt. I den 89:e minuten håller sig nämnde Bond framme då ett lågt inlägg når hans fötter och han bredsidar in bollen till vårt jubel. Många springer ned mot planen och det uppstår en del tumult mellan vakter och fans. Det lugnar sig snart och domare Hill blåser sina sista toner för denna gång.
Vilken toppenstart på säsongen!
Stort jubel bland spelare och fans efter segermålet i 89:e minuten
Bra med information
Vi beger oss efter matchen till Rochester där det sägs finnas ett antal pubar värda att besöka enligt Ginge.
Efter första pubbesöket händer något. Jag beslutar mig för att lämna mina två reskamrater för att följa med Ginge och hans kompis på pubrunda. Flera kvarter bort vandrar vi och till slut finner vi det eftertraktade vattenhålet. Två starka pint senare bär det av till nästa ställe. Här blir det tre
halfpints och sen iväg igen. På nästa pub sammanstrålar vi med de andra igen lagom runda under fötterna. En beer-garden har denna pub begåvats med. Mycket trevligt bland Colchesterfans i Rochester.
Efter denna runda drar vi svenskar hemåt (läs: Birmingham).
Även Sir Kem hittade till puben
Nu lämnar vi Kent för alltid
Söndagen den 4 augusti
Denna dag var målet Döörby eller Derby som engelsmännen envisas med att kalla det.
Självklart valde vi att resa med tåg då detta är ett sant nöje. Lägg till ett par väl kylda drycker så blir det kalas.
Det är en bra bit att gå från tågstationen till Pride Park. Man ser arenan relativt tidigt i horisonten, men likt gubben som fastnade med hängslena i toalettstollen, kommer man inte fram. Jo visst kom vi fram till slut efter en svettig promenad och kunde få ut våra biljetter. Inne i stadion fick vi pamfletter. Vid kiosken servetter.
Pride Park
Derby tog emot Blackburn på sitt gröna gräs. Inte heller denna match levde upp till den glada fotboll vi vant oss vid.
Hemmalaget tog ledningen precis innan halvtid genom en straff. Resultatet stod sig ända till 89:e då Blackburn kvitterade rättvist.
Derbyfansen buade åt hemmalaget och åt lagets manager Nigel Clough. De ville ha förändring vilket de också fick ett tag senare då managern fick en välriktad spark mot stället vi besökte under fredagen där han nu är verksam.
Derby anfaller
Dessa matcher såg vi
I England kan man fortfarande ringa från telefonkiosker
Just denna ville inte jag ringa från då någon misstagit den för toalett. Att spola brydde sig denne nödige person sig inte om heller.
Äntligen är rapporten för augusti månads resa klar. Hoppas det skänkt någon lite läsvärde.
Up the U´s!
