Vad händer med Asamoah Gyan?
Vi fortsätter nedräkningen inför söndagens derby med lite tankar om Gyan. Frågorna som jag grunnat på nu när det äntligen våras är: Vad var det som fick Gyan att lämna Sunderland för Al-Ain? Hur mår han nu? Kommer han tillbaka eller vill han stanna?
Under sensommarens sista dagar när transferfönstret höll på att stängas igen så smått så damp en nyhet ner från ingenstans. Gyan skulle lämna Sunderland, för Al-Ain. Vi var nog många som blev rejält överraskade och besvikna. Efter att det blåst positiva vindar i klubben under tranferfönstret, där finfina spelare som Brown, O´Shea, Vaughan och Larsson plockats in så kom den här motgången lite som en smäll på käften. Det blev inte direkt bättre när ersättaren utnämndes: Bendtner, på lån.
Efter en sån bomb så letas det alltid efter någon att skylla på bland fansen. Till en början var det många som trodde att Gyan gått i B£nts fotspår och velat flytta vidare för pengarnas skull. En helt rimlig första tanke. Men efter ett tag så började den bilden att försvagas något. Det kom inga direkta dementier från något håll, men inte heller någon som officielt bilden. Det började nu pratas om att det snarare var en konflikt med Steve Bruce som var den stora anledningen till klubbytet.
Under den här perioden sa ingen av parterna i övergången egentligen någonting matnyttigt om varför åtlåningen blivit till. Allt kändes som mer eller mindre som ounderbyggda rykten. Men så började plötsligen huvudmannen själv att tala.
I November svarar han på frågor angående både Steve Buce och anledningen till att han så hastigt ville byta klubb. Om Steve Bruce säger han: “There was no confrontation with Steve. He is still my father. He gave me confidence. I’m always ready to work with him again.” Till Sunderland Echo. Om vi ska tro på Gyan – och det har vi ingen anledning att inte göra – så finns det alltså ingen konflikt med Bruce över huvud taget. Och definitivt ingen som förorsakat hans vilja att flytta söderut.
Tvärtom så är Gyan ganska öppen med att det var pengarna som föranledde flytten. Han säger sig förstå att folk har frågor kring hans motiv men förklarar det såhär i Sunderland Echo: “In life you need two things. You need to be happy and you need to look after yourself money-wise. […]I made a decision with my family and the most important thing was for me to be happy and to be with my family.”
Nånstans så kan uppskatta hans öppenhet. Vi hör alltför ofta om fotbollsspelare som säger sig byta klubb av en den ena, en den andra orsaken nu för tiden även i fall där det för oss åskådare är alldeles uppenbart att pengarna utgjort motivet. Men – och det här är ett viktigt men – bara för att man är ärlig med att man är en svikare så tvättar inte det bort faktumet att man är en svikare.
Jag är helt på det klara med att många fotbollsspelare av idag ser sig som arbetare som utgör sina arbetsuppgifter till den arbetsgivare som är beredda att betala dem bäst för det. Men det gör inte att jag som åskådare varken behöver sympatisera med den idén eller ens acceptera den. Min övertyglese ligger snarare i att ju mer ansvarsfullt arbete du har och ju mer människor som är beroende av ditt arbete desto större ansvar har du som utövare att vara en god förebild och agera på ett sätt som bidrar till en högre moral hos dem som ser upp till en. Där har fotbollsspelare ett jävla ansvar. Och att då likt en gerillasoldat sälja sig tilll högstbjudande utan en tanke på vilka konsekvenser det får tycker inte jag överensstämmer med det idealet. Därmed inte sagt att jag tycker att alla spelare i likhet med Totti, Xavi och Gerrard måste spela hela sina karriärer i samma klubb. Om man vill byta klubb för att utvecklas, pröva något nytt, lära känna en ny klutur eller till och med vinna titlar så det en helt annan sak i mina ögon. Men men nog om min syn på fotboll och tillbaka till Gyan.
Det är givetvis lättare att ställa sig bakom tanken på att tacka nej till pengar när man som jag vuxit upp i ett land som Sverige som tillhör den rikare delen av världen. Inte för att jag vet vilken ekonomisk bakgrund Asamoah Gyan kommer ifrån men i ett land som Ghana kan varje intjänad pund hjälpa någon person till en drägligare tillvaro. Möjligen är det med dom glasögonen man får tolka Gyan intresse för pengar. Möjligen är han bara girig, det får framtiden utvisa.
Det pratas i alla fall om att det är en lön på ungefär 36 miljoner kronor för en säsong som lockat honom till Al-Ain. Inte kattskit direkt. Skulle tippa på att det är knappt dubbelt upp mot vad han skulle fått om han stannat. Men det är inte heller i närheten av de riktigt feta cashen som exempelvis Eto´o drar in i Dagestan eller Anelka i Kina där pratar vi om över 100 millar per säsong. Nu är Gyans varumärka inte riktigt i nivå med dessa herrar heller så han får väl nöja sig med det han tjänar nu. Frågan är om det gör honom lyckligare?
Han säger sig i intervjun med Sunderland Echo gjord vara nöjd med tillvaron i Förenade Arabemiraten nu. Men hur mår han egentligen karln?
Ingen människa har väl undgått bilderna från Ghanas VM-kvartfinal 2010. Den - hmm, mindre sympatiske - Luiz Suarez stoppar bollen från att gå i mål med händerna. Matchen har i det här skedet gått till förlängning och förlängningen har spelats igenom utan mål. Suarez hands ger Ghana straffen. Tiden har gått ut. Straffen är det sista som händer i matchen. Sätter Gyan den så är Ghana i semifinal som första afrikanska lag någonsin. Gyan bränner. Uruguay vinner den efterföljande straffläggningen. Ghana är utslagna.
Vi förflyttar oss till Afrikanska mästerskapen 2012. Allt är upplagt för drömfinal mellan Ghana och Elfenbenskusten. Ghana möter Zambia i semifinal. Gyan får chansen att ge Ghana ledningen från straffpunkten. Gyan bränner. Zambia till final. Gyan är förtvivlad.
Så förtvivlad att han nu har bestämt sig för att ta ett break från landslaget, på obestämd tid.
Han behöver alla plåster på såren en människa kan tänkas behöva.
Jag har länge tänkt att Gyan kommer tillbaka i sommar och att utlåningen när hans karriär summeras bara kommer att vara en parantes bland en mängd Sunderlandsäsonger. Så tror jag inte längre.
10 matcher och 12 mål i ligan för Gyan hittills plus en store lönecheck än han kommer att få I Sunderland har fått honom att uttala sig såhär till Sunderland Echo: “I’m enjoying my football there. I’ve started to score some goals, I’m enjoying myself and it’s a new experience for me. […]Who knows? I might bring exposure to the league. Maybe big players will follow me to the league.”
Med den självbilden och den törsten efter pengar han tidigare gett uttryck för så tror jag inte att hans framtid finns hos oss. Varken ur hans eget, klubbens eller supportrarnas perspektiv.
Min förhoppning är att vi kramar ut en så hög övergångssumma som möjligt för honom och letar ny anfallasstjärna i sommar. En som kommer för att han vill spela för klubben.
HA´WAY THE LADS
