Var det här den berömda droppen?
Det är naturligt att vissa spelarförsäljningar river upp känslor mer än andra, det hör till. Frågan är dock om inte klubbledningen i fallet Diangana gått ett steg för långt och tagit sig vatten över huvudet.
Grady Diangana har varit i West Ham sedan tio års ålder. Han har tillåtits göra enstaka inhopp i a-laget men fick så småningom inse att han var tvungen att bege sig ut på lån för att skaffa den nödvändiga erfarenheten av a-lagsspel. Flytten gick till West Bromwich där han under Slaven Bilic ledning gjorde 30 framträdanden, svarade för åtta mål och fick fina recensioner. Vi var därför många som såg fram emot att få se Diangana i West Ham-tröjan under kommande säsong. En spelare som supportrarna kunde enas kring.
Försäsongen har sett lovande ut där främst hans samarbete med Haller stått ut. Med Diangana i laget andades det framtidstro och han var en del av det nya West Ham. Ett West Ham med fler karaktärsspelare som Bowen, Soucek, Rice och en pånyttfödd Antonio. Något nytt var på väg att byggas och i det laget skulle Diangana ha en roll. Om det sen skulle bli från start eller inhopp till en början visste vi inte. Och det kommer vi aldrig få reda på.
Det finns många tänkbara förklaringar till beslutet. Gold, Sullivan och Brady saknar allt vad verklighetsförankring heter. Dom bryr sig inte. Eller så är det helt enkelt så att klubben behöver pengar. Försök har gjorts att skicka iväg exempelvis Anderson (där det nu ryktas om ett lån till Arsenal) men har inte lyckats. Diangana är den enda spelaren förutom Rice som det funnits riktigt intresse kring. Cashen måste in och Diangana offrades.
Att Diangana än så länge bara presterat på Championship-nivå, att man tenderar att höja de egna talangernas potential lite väl mycket samt konkurrenssituationen i truppen hör egentligen inte hit. Klubben säljer ut en talang från dom egna leden som gjort allt rätt för att få sin chans. Det sänder inga bra signaler till framtida akademispelare.
Vad som händer nu är högst oklart. När det här skrivs har Mark Noble och Jack Wilshere med all tydlighet redan tagit ställning i frågan. Vad merparten av West Ham-supportrarna tycker vet vi. Att det inte kommer tillåtas någon publik på matcherna framöver är en skänk från ovan för ägarna. Nu slipper man ta del av supportrarnas missnöje och manifestationer.
Hur kommer spelargruppen att hantera frågan framöver? Kommer man kunna knyta näven och kämpa för en klubbledning som dom anser ha svikit en lovande spelare och lagkamrat? Vad tycker Moyes i frågan? Kommer han i ett öppet brev gå ut och hävda att det är ett korrekt beslut för att defensiven behöver prioriteras? Declan Rice. Vad händer med honom? Vad händer om också han säljs?
Klart är i alla fall att det här ytterligare spär på avståndet mellan klubbledningen och supportrarna. Situationen var spänd redan innan och Diangana-försäljningen innebär att relationen inte kommer kunna repareras. Kommer det till sist att faktiskt bli en ohållbar situation? Det är utan tvivel en situation utan enkel lösning. Även om Sullivan och Gold skulle få för sig att sälja vet jag att många med mig inte skulle vilja ha in vilka ägare som helst med pengar. Det ska vara rätt ägare med rätt intentioner och historia.
Cirkusen rullar vidare.
