Världens mest ensamma människa
Det finns få personer i den moderna idrottsvärlden som är ensammare än fotbollsdomaren. Även om han när han går ut genom spelartunneln, oavsett om det är på Stamford Bridge Camp Nou, San Siro eller Norrporten Arena i Sundsvall, omges av tre, ibland även fem, assisterande domare så är han helt på egen hand. Han är världens mest ensamma människa.
I 90 minuter plus tillägg är det få personer som får utstå så mycket spott och spe som fotbollsdomaren. Oavsett om hans namn är Howard Webb, Anders Frisk eller Tom Henning Övrebö.
När fotbollsdomaren gör ett dåligt ingripande, för gudarna ska veta att det händer, får han höra det. Han kallas diverse djävulskaper och bör inte visa sig ute på gatan på ett par dagar. Om han däremot gör en klockren insats heter det att han bara gör sitt jobb.
Om man nu följer det resonemanget att ”domaren bara gör sitt jobb” så är det rimligt att förutsätta att spelarna, alla 22 på plan, ska underlätta för domaren att göra just det. Inget mer. Att därför överdriva vid varenda situation och rulla de där extra varven i gräset, att därför sätta det i system att springa fram till domaren och omringa honom efter varje situation, att därför gnälla på varenda situation och beslut som domaren måste fatta på milisekunder, är inget annat än patetiskt beteende. Det om något försvårar en domares arbete något kopiöst.
Man ska veta att Chelsea knappast är guds bästa barn när det kommer till kritan. Didier Drogba har mer än en gång rullat en extra vända på fotbollsplanen, Ashley Cole har snabbt varit framme hos domaren och påpekat att han visst blev lite sparkad på benet och ingen kan väl ha glömt Ballacks hets mot en viss norrman under CL-semin för ett par år sedan. Förkastligt beteende, varken mer eller mindre. Även om det säkert ofta varit så, kanske framförallt i Ballacks fall, att de haft rätt i sak. Och jag blir lika arg om det är en Chelsea-spelare som rullar runt för lätt eller om det är en motståndare som lägger sig utan beröring eller beter sig som regelrätta svin mot domaren.
Med detta sagt kan jag tycka att vid de svåraste matcherna, de största och mest avgörande ögonblicken, borde enbart de bästa domarna anställas. Inte skickar man sin sommarvikare att skriva på ett mulitmiljonskontrakt. Inte skickar man sin snickarlärling att på egen hand bygga ett kök. Inte skickar man sin läkarpraktikant att utföra en hjärntransplantation. Därför borde man inte heller göra det när det kommer till fotbollsdomare.
Att därför som UEFA tillsätta Kuipers, en holländsk domare som så sent som häromveckan dömde holländska andraliga, som domare på ett kokande Camp Nou i vad som bara kan beskrivas som respektive klubbars största match under året, är ett hån. Ett hån mot fotbollsfans världen över i allmänhet, och mot Milan och Barcelonas i synnerhet.
Man gav aldrig stackars Kuipers en chans. Mot ett Barcelona som satt det i system, oavsett vad alla Barca-fans säger, att omringa domaren efter varenda avblåsning, oberoende på om det är ett motståndarinkast eller en egen straff. Konsekvent. Alltid. Kuipers var en dömd man innan han ens satt en fot på planen. Och Milan ett slaget lag.
Jag hoppas att historien inte upprepar sig i en eventuell semifinal mot mitt hjärtans dam, Chelsea FC.
Jag kan bara hoppas att UEFA har större förstånd inför en eventuell semifinal mot Chelsea. Att det inte tillsätts någon färsk holländare. Eller någon desorienterad norrman. Eller någon annan, valfri, divison fyra domare. Utan toppen av toppen, creme de la creme, det bästa av det bästa.
Jag är trött på att diskutera domaren, även om jag som så många andra i stridens hetta utbrustit allsköns jävligheter. I synnerhet om Howard Webb och Tom Henning Övrebö, för det sitter fortfarande taggar i mitt hjärta signerade Webb och Övrebö och det kommer det nog alltid att göra. Men jag vill att man, efter sett en match oavsett karaktär, kunna säga att domaren faktiskt var bra. Berömma, ja till och med hylla honom. De kan behöva det.
Ikväll hoppas jag givetvis på ett gynnsamt Chelseareslutat. Ett reslutat som tar CFC till en CL-semi. Det behöver Chelsea och inte minst vi, de luttrade Chelseafansen en säsong som denna. Men jag hoppas lika mycket på en klockren domarinsats av slovenen Damor Skomina. Det behöver UEFA:s domarbas en dag som denna.
Diskutera gärna här nedanför, men håll det på en jämn och fin nivå. Vi betackar oss från onödiga personangrepp och pinsamheter, det kan man sköta någon annanstans.
