Vart är Chelsea på väg?
Står vi inför en ny succéfylld säsong, eller blir det en ny mardröm som för två år sedan? Naturligtvis är det ingen som vet svaret på den frågan. Men förhoppningarna är stora och farhågorna få bland fansen. Det bör dock finnas utrymme för en viss dos av ödmjukhet.
Vi skriver idag den 1 augusti. Det är 5 dagar kvar till den första tävlingsmatchen. Mot Arsenal i Community Shield på Wembley. Det är 11 dagar kvar tills vi tar emot Burnley på Stamford Bridge i premiären av Premier League. Det är 30 dagar kvar innan transferfönstret stänger.
Så var står Chelsea idag? Man ska nog inte titta för mycket på resultaten i försäsongsmatcherna. Matchen mot Inter t ex, som vi förlorade med 2-1, kunde vi ha vunnit med ett annat domarteam. Eller slutat oavgjort utan det dråpliga självmålet som Kondogbia bjöd på. Nej, försäsongen handlar mer om att få spelarna i fysisk form. Att bygga laget, både spelmässigt och vid sidan av planen. Man ska också ha i åtanke att lagen är i olika faser i sina förberedelser när dom möts. Chelsea imponerade mot Arsenal samtidigt som deras spelare såg trötta och sega ut. Mot Bayern München och Inter var det Chelsea som såg tröttkörda ut.
Av det man kan utläsa när man följer laget så verkar spelarna glada och harmoniska. Fulla av tillförsikt inför säsongen. Inget missnöje mot coachen. Alla lovprisar Antonio Conte. Så vad kan gå fel? Ja, Antonio Conte själv verkar inte lika uppåt. På presskonferenser och i intervjuer uttrycker han missnöje över uteblivna transfers, att han har för få seniorspelare tillgängliga. Han pratar om 17 spelare varav 3 är målvakter, ungdomarna och skadade spelare borträknade. Han pratar vidare om att vi vann Premier League med 13 spelare, dom 11 som startade flest matcher samt Fábregas och Willian. Mycket beroende på att vi slapp skador men att det nu med Champions Leaguespel krävs en helt annan bredd. Det verkar uppenbart att han tagit intryck av att dom två senaste ligasegrarna, Leicester och Chelsea, sparkat sina tränare säsongen efteråt pga dåliga resultat och att han är orolig att gå samma öde till mötes. Kanske är det också en del i spelet att sätta press på styrelsen att agera.
Conte har också beskrivit den press som ligger på managern i Chelsea. Det finns inte tid och tålamod att låta lovande ungdomar växa in i laget. Han drog här paralleller med Tottenham som jobbar med en annan modell och som inte har värvat någon spelare alls av betydelse hittills. Han menade att dom har andra ambitioner. ”Det är ingen katastrof om Tottenham inte vinner någon titel. Det är ingen katastrof om Tottenham missar Champions League eller Europa League. För Chelsea skulle det däremot vara katastrof”.
Han sa också på en presskonferens förra veckan att ”Vi måste göra allt vi kan för att undvika att det blir en Mourinhosäsong”. Förmodligen inte illa ment av Conte mot Mourinho, men dom engelska journalisterna var naturligtvis inte dummare än att dom gjorde en affär av det här uttalandet. Så igår fick Mourinho frågan på en presskonferens vad han tyckte om att Conte kallade säsongen för 2 år sedan för en Mourinhosäsong. Han svarade då ”Jag skulle kunna svara på den frågan på många olika sätt. Men jag vill inte riskera att förlora mitt hår genom att prata om Antonio Cont”, utan e på slutet. Om det var ett personangrepp som syftade på rykten som säger att Conte genomfört hårtransplantationer eller om han menade att han inte vill lägga krut på att tala om honom får var och en tolka fritt. Vad gäller uttalet av namnet så kan det vara portugisiskt. Eller så är det ett av Mourinhos så kallade mind games där han medvetet uttalar namn fel för att förminska personen ifråga.
Det känns overkligt att Conte skulle få sparken inom kort. Men hand upp den som i det här läget av säsongen för två år sedan, med ligaseger och ligacupvinst i bagaget, trodde att Mourinho 4 månader senare skulle vara borta från klubben och att laget med 9 förluster på 16 ligamatcher skulle ligga endast 1 poäng över nedflyttningsstrecket.
Jag antar dock att Conte är delaktig i att klubben sålt och lånat ut en stor mängd spelare i år utan att ha ersättare på plats. Förmodligen för att han inte tror på dom och att han räknar kallt med att få in fler nya spelare av hög klass innan transferfönstret stänger.
Senaste ryktena gör gällande att Chelsea ökat sina ansträngningar att köpa loss Alex Sandro. Det pratas även om Antonio Candreva och nu senast Danny Drinkwater. Jag ställer mig tveksam till köp av Drinkwater. Ser inte att han skulle kunna bli mer än en backupspelare. Jag välkomnar dock en satsning på nya wingbacks. Alonso och Moses i all ära, men jag anser att laget behöver en uppgradering på dom platserna. Alonso har gjort det bra men han är inte vindsnabb och han är väldigt enfotad. Moses har också varit bra men nog finns det många spelare i världen som är bättre på den positionen. Möjligheter finns ju också att spela Azpilicueta eller Rüdiger som höger wingback.
Vidare ryktas det om Fernando Llorente som komplement till Morata och Batshuayi. Det tror jag skulle vara en bra värvning. Det gäller dock att ha en bra balans så att man inte heller har för många bra spelare i truppen, där några i så fall får väldigt lite speltid och missnöje riskerar att sprida sig.
Vi måste vara ödmjuka inför den nya säsongen. Det är ingen självklarhet att framgångarna från förra säsongen ska fortsätta av bara farten. Vi har flera nya spelare som ska komma in i lagets spelsätt och det tar sin tid. Det är fler matcher i år. Spelarna slits mer och risken för skador ökar. Något vi var väldigt förskonade från förra säsongen. Visst kan det gå väldigt bra och visst skulle Chelsea kunna vinna Champions League och försvara ligatiteln till våren. Men man måste komma ihåg att det finns många dugliga motståndare som vässat sina trupper och kommer att göra allt för att sätta käppar i hjulen för Chelsea. Här tror jag ändå att den dåliga säsongen 15/16 kan vara en fördel att ha med sig som en nyttig erfarenhet att dra lärdom av. Precis det som Conte trycker på.
Tycker ändå att utgångsläget är betydligt bättre i år vid den här tiden än ifjol. Nu har vi en spelmodell som sitter. Vi har nyförvärv som varit med på försäsongen, åtminstone delvis, och vi har Champions Leaguespel att se fram emot. Ifjol som jämförelse, startade Conte som ny tränare med en spelmodell han inte trodde på. Det gjordes panikvärvningar (som dock blev bra) precis innan deadline av transferfönstret, och säsongen inleddes trevande.
Låt oss ändå vara optimistiska och hoppas att säsongen 17/18 ska bli riktigt bra och att nya titlar bärgas. Första titelchansen i Community Shield på söndag.
