West Ham - Everton
0 - 0

Vart är West Ham på väg?

Sömnpiller. A bore draw. Uttrycken för 0-0-matcher där det inte händer någonting är många och i det här fallet är samtliga befogade. Kanske blir känslan ännu mer påtaglig för att båda lagen är missnöjda med en poäng och West Ham måste för Guds skull kunna ta initiativet i en sån här match på hemmaplan.

West Ham kom till spel utan några sena avbräck, det räcker gott och väl med att offensiva hot i Füllkrug och framförallt Kudus saknades. Startelvan ingav i alla fall vissa förhoppningar om att vi skulle spänna bågen från start. Så blev det inte.

Första halvlek fortled och egentligen var det bara en händelse som stack ut: Everton kontrade och hade i stort sett en 2-mot-1-situation som mycket väl kunde renderat i ett ledningsmål om inte Summerville rusat hem, kastat sig fram och fått foten på bollen och kunde avstyra anfallet. Mycket bra jobb där.

En för dagen blek Bowen hann med ett avslut som tämligen enkelt räddades av Pickford innan halvleken var över.

Andra halvlek fortsatte likt den första. Knappt en tillstymmelse till målchans åt något håll. Fram till den 73:e minuten då Summerville frispelades av Paqueta och la bollen oturligt i stolpen.

I slutminuten kom en sista stor chans då Ings avlossade. Bollen touchade en back och ändrade riktning, vilket borde ställt Pickford i Everton-målet, men landslagsmålvakten visade enorma reflexer och lyckades få en hand på bollen. Det hade varit välkommet att få in ett turligt avgörande precis på slutvisslan, men 0-0 är tveklöst rättvist sett till matchbilden.

Vi som hoppades att West Ham skulle kliva ut och köra över Everton med 3-0 blev besvikna, vi som hoppades att West Ham skulle kliva ut och stabilt vinna med 2-0 blev besvikna, vi som hoppades att West Ham åtminstone skulle gneta sig till en 1-0-seger blev besvikna.

Inget emot Everton, det är en stor klubb med anrik historia, men de mår inte bra för tillfället. Vi måste kunna kräva mer av West Ham. Istället för att spela med fart och frenesi, står vi lågt och låter Everton hålla i bollen. När vi väl har bollen står vi lågt och håller i den. Jag förstår inte vad planen är.

Det är inte många spelare som kommer undan med hedern i behåll. Fabianski och backarna gjorde inte bort sig. Bowen sprattlade till emellanåt, men som kapten och bäste offensiva spelare förväntar jag mig mer. Bäst på planen var tveklöst Summerville, där finns ett råmaterial som med rätt träning och förutsättningar kan bli något stort.

Det största mysteriet är och förblir dock Paqueta. Jag vet inte vad det är, om det är rättegången (förmodligen), eller något annat. Han är inte närvarande på planen, det finns ingenting som fungerar för honom. Det som provocerar extra är dessutom att vi alla vet vad han har i sig. Rätt vad det är får han bollen i rätt ögonblick och så har han frispelat Summerville. West Ham är väldigt beroende av Paquetas genomskärare och djupledspassningar, när inte det sitter så hamnar vi på hälarna.

Lopetegui då? Sådana här insatser gör att han får klättra vertikalt i motvind. Många har tappat tålamodet och vill skeppa honom redan nu. Jag klandrar inte de som sitter i den båten även om jag själv inte riktigt är där än. Lopetegui ska ha kritik för sin matchplan (eller bristen på den), för att det ser otroligt passivt ut, för att spelet hackar och för att resultaten uteblir. Det skulle bli svårt med en ny manager, men det här är ändå en besvikelse. Av två anledningar vill jag inte sparka Lopetegui här och nu:

1. Det är lätt att skylla på tränaren, men ett avsked kan inte göras utan att först avgöra vad det är i hans ledarskap som brister. Det tar tid att bygga om.
2. Vi måste först hitta en ersättare som är tillgänglig och som är lämplig att ersätta Lopetegui.

Jag förutsätter att Steidten ”sonderar terrängen” och hör sig för om exempelvis Hoeness eller Terzic skulle vara intresserade om luckan uppstår. Jag ville ha Hoeness från början, det känns inspirerande med en ung tysk. Med det sagt tycker jag att Lopetegui ska få till Annandagen på sig, dels för att det ger tid att hitta rätt ersättare och dels för att det är såpass många matcher att det ger Lopetegui en ärlig chans att vända trenden samtidigt som en eventuellt ny manager skulle få januarifönstret på sig att hitta några justeringar i lagbygget. Trots att jag är missnöjd med säsongens första fjärdedel så är vi inte direkt hotade av nedflyttning, därav är det inget krisläge utan vi kan ge Lopetegui några matcher till utan att läget blir allvarligt.

Nu väntar ett, kanske för en gångs skull lägligt, landslagsuppehåll. Därefter väntar tuffa matcher mot först blodspengar-dopade Newcastle och sedan Arsenal som behöver börja vinna för att haka på i toppen.

Vem sa att livet är enkelt som West Ham-supporter?

I’m Forever Blowing Bubbles!