Vem ska ta England upp från skuggorna?
Det engelska laget kraschlandade redan i åttondelen mot Island. Roy Hodgson avgick omedelbart efter fiaskot. Vem kan tänka sig att ta över ett bespottat och underpresterande landslag?
Det otänkbara hände. England åkte ut mot debutanten Island, och laget får skamset bege sig tillbaka till öarna där politiskt kaos råder. Brexit i EU blev brexit i EM också, nästan. Lillebror Wales är kvar i turneringen och jublade över grannens uttåg. England utslaget före Wales måste också varit otänkbart för många britter på ön.
Tidigare har jag hållit Österrike som den största besvikelsen under EM, och David Alaba som spelaren som svikit mest av alla. Nu kan man konstatera att alpnationen hade betydligt mer chanser och press mot det isländska målet i gruppavslutningen än England hade igår, när Österrike själva jagade ett mål. Ytterligare något som förstärker i Englands uselhet under gårdagen. David Alaba slipper också min stämpel som största spelarbesvikelse, till förmån för en engelsman. Alaba hade en assist och fixade en straff åtminstone mot Island. Vad gjorde Harry Kane igår? La hörnor och sköt frisparkar från 40 meter, sa någon?
Det stundar ett otacksamt och pressat jobb för den som tar över landslaget efter Hodgson. Kravbilden måste vara någon som har tydliga linjer och idéer i sin spelmodell. Något som England med all tydlighet saknat under turneringen. Det bör också vara en tränare som haft en framgångsrik period i färskt minne.
Hodgson hade tre succéfyllda år med Fulham innan han tog över Liverpool sommaren 2010. Ett misslyckat halvår senare fick han sparken från Merseysideklubben och tog i februari 2011 över West Bromwich. En ny bra period med WBA räckte för att FA skulle utnämna honom som Fabio Capellos ersättare strax före EM 2012.
England vann sin grupp i EM, men blev i kvartsfinalen utspelade mot Italien och förlorade på straffar. I VM 2014 förlorade man mot Italien igen, Uruguay och kryssade i den betydelselösa matchen mot Costa Rica. Om EM:et visade tendenser till lovande engelskt spel, så kunde Brasilen-VM skyllas på stentuff lottning och djungelmatcher i Manaus. Därför fick också Hodgson en sista livlina i kvalet till detta EM, där England som enda nation vann alla matcher.
Trots tre mästerskap och återvunnet förtroende till varenda ett så har inte Hodgson kunnat kalibrera sitt manskap, snarare blev spelet sämre för varje turnering. Det i sig är ett enormt underbetyg för Roy Hodgsons tränargärning.
Här nedan går jag igenom fyra olika tränarkategorier och listar olika namn inom dessa, som kan vara tänkbara förbundskaptensämnen för de styrande inom FA, och några tränare de bör undvika. Efter Eriksson kom i tur och ordning, McLaren, Capello och Hodgson, så enligt det schemat talar mycket för att en utländsk tränare väljs igen. En del av namnen kan te sig som långskott, men jag vill tro att jobbet fortfarande ses som väldigt ärofyllt runt om i Europa. Det ska inte underskattas, och det ska inte lönen heller.
Det engelska valet
Ett namn kommer snabbt upp i huvudet, Eddie Howe i Bournemouth. I skymundan av Leicesters guld gjorde nykomligen en otrolig bedrift som klarade sig kvar. Detta gjordes trots att flera av lagets nyckelspelare åkte på långtidsskador tidigt under hösten. Till slut hamnade Bournemouth på en 16:e plats, efter att ha säkrat kontraktet långt innan slutomgången. Howes lag står för en passningsorienterad fotboll i ett 4-3-3 system, och fick beröm av respektabla managers som Wenger under säsongen. 38-åringen tog upp klubben till League 1 säsongen 09/10 och jobbade sig sakta men säkert genom divisionerna upp till Premier League. Det visar också att Howe klarat att jobba långsiktigt på samma ställe.
Undvik: Alan Pardew, Tim Sherwood, Steve Bruce, Big Sam eller någon annan begränsad nedre halvan-tränare. Även Gary Neville, som först ska hitta en klubb att landa i innan frågan ens kommer på tal.
Eddie Howe.
Det ”tråkiga” valet
De före detta nordirländska landslagsmännen Martin och Michael O’Neill, som gjorde det så bra under EM med Irland respektive Nordirland. Den sistnämndes landslag visade prov på fin försvarsorganisation som höll överraskande bra mot bättre lag. Irland gick ifrån Trapattonis tråk-fotboll och hittade ett spel som varierade både längre bollar och fina fötter längs marken. Man kanske ska slänga ett mer otroligt val, Lars Lagerbäck, på samma försvarsmässiga grunder som Michael O’Neill. Kan man inte bara ta tränaren som skickade iväg Hodgson från jobbet, liksom?!
Undvik: David Moyes. Ett lika tråkigt som oinspirerat val. Dessutom är han skotte.
Hipstervalet, en kontinental lösning
Under senare år har FA försökt slussa in en ”spansk” spelmodell för de olika engelska landslagen. På det sättet hade en utländsk tränare varit ett logiskt val. En ytterligare kravbild här är dock språket. Det känns ganska poänglöst att ta in en som inte behärskar engelska, lex Capello. Aitor Karanka tog upp Middlesborough till PL i vår och kan vara ett namn, om än oprövad på den här nivån. Efter att Ranieri fört Leicester till toppen har en våg av välutbildade italienare kommit till PL (Guidolin, Conte, Mazzarri). Ett av de mest spännande namnen på stöveln är Eusebio Di Francesco i Sassuolo. ”DJ” tog klubben ut till Europa för första gången i år och väntar på samtal från större arbetsgivare. Ajax avgående Frank de Boer och PSV:s Philip Cocu känns heller inte som otänkbara namn att lösa.
Undvik: Roberto Martinez. Visat sig vara något av en bluff i engelsk fotboll.
Slaven Bilic.
De ”omöjliga”
Slaven Bilic gjorde det bra med Kroatiens landslag mellan 2006-2012 och är redan inkörd på landslagsnivå. Det ska dock väldigt mycket till att han lämnar West Ham i detta läge, med ny arena, nytt kapital och Europaspel som väntar. Laurent Blanc fick sparken från PSG i dagarna. Det som talar emot honom att han relativt nyligen hade Frankrikes landslag, utan att göra det särskilt bra, och det är tveksamt om han vill tillbaka till ett förbundskaptensjobb nu. Något av ett drömnamn är Mauricio Pocchettino, som har flera från Spurs i Englands startelva. Men precis som i Bilics fall tror jag att för mycket är på gång i Tottenham för att han skulle vilja lämna.
Undvik: Ett etablerat namn som verkar ha lite gnista kvar på den här nivån, som Guus Hiddink. Eller en världsmästare, Marcello Lippi, som bara känns fel för uppdraget.
Håller ni med, eller har andra förslag? Diskutera gärna i kommentatorsfältet.
