Vi har kommit en bra bit på vägen

Sam Allardyce har kommit in och transformerat West Ham på många sätt. Kanske framförallt på ett prestationsmässigt plan där det ser betydligt mer stabilt ut än tidigare.

Låt vara att det kan vara på grund av någon slags framgångsyra som alla West Ham-fans för närvarande befinner sig i. Jag kan dock inte hjälpa påstå att West Ham United FC har tagit ett par rejäla kliv under Big Sam vid rodret. Vad menar jag då med detta?

Att ha följt West Ham under 2000-talet (samma sak gäller säkerligen dessförinnan också) har varit en bergochdalbana som vägrat ta slut.

Det har varit tränarbyten, ägarbyten, lustiga kakmiljardärer, skumma spelaraffärer, böter, arenafrågor, degradering, uppflyttning och så vidare och så vidare.

Så fort man börjat hysa försiktig optimism om att West Ham-världen för en stund kanske möjligtvis slutat snurra börjar det igen och mattan dras rycks snabbt bort under fötterna och klubben är tillbaka på ruta ett. Någon jämnhet i prestationerna från match till match har överhuvudtaget inte existerat och det har mest känts som att klubben levt vind för våg.

Annan är känslan nu. Degraderingen förr förra säsongen känns hittills som en "blessing in disguise". Det känns äntligen som West Ham fått ett stabilt grundfundament att stå på med ägare Sullivan och Gold samt tränare Allardyce. Den senare lyckades under Championship-säsongen med konststycket att få in en kontinuitet i prestationen där djupa dalar och höga toppar suddades ut samtidigt som såväl högsta som lägstanivån höjdes. West Ham blev ett stabilt lag som match efter match presterade i jämn nivå. Att det sedan inte räckte till direktuppflyttning är historia nu eftersom det tillslut ändå ordnade sig via play-off. 

Pessimisterna må hävda att det är desto enklare att prestera jämnt i en serie som håller lägre klass än Premier League. Må så vara. Nu är vi dock tolv matcher in i Premier League-säsongen och The Hammers ligger på en respektabel delad sjätteplats. Visst, spelschemat har varit till vår fördel utan tvekan men det är mer prestationerna jag har ett intresse av i det här sammanhanget.

Big Sam proklamerade för en tid sedan att laget egentligen bara vid två tillfällen inte presterat så som man kan förvänta sig och ha velat. Swansea borta samt slutskedet av matchen mot Arsenal hemma. Det är bara att hålla med och det är just det som är så imponerande. Denna jämnhet och ska vi säga ödmjukhet som The Hammers uppvisat under Big Sam är inget annat än enastående och manager Allardyce förtjänar en hyllning för detta.

Insatsen mot Stoke kändes som en numer typisk West Ham-insats. Ingen av spelarna föll egentligen ur ramen utan istället var det vissa som stack ut på ett positivt sätt såsom Nolan och Diame.

Allardyce och hans mannar kommer att få bekänna färg de närmaste matcherna nu med ett otroligt tufft spelschema. Det ska bli högst intressant att se om laget kommer att hålla uppe prestationen matcherna igenom eller om man faller ihop som ett korthus. Jag vet hur tidigare versioner av West Ham hade reagerat och agerat men nu är jag inte alls lika säker. 0-0 mot Manchester City kan för utomstående te sig som en bagatell men ett sådant resultat var otänkbart förut.

West Ham har kommit en bra bit på vägen mot att höja lägstanivån och bli mer professionella i sitt agerande. Det är för tidigt att förbereda eriksgata för den gode Allardyce men han har redan uträttat mycket nytta för klubben och han är på god väg mot att lyfta West Ham till något mycket intressant.

Martin Stanler2012-11-20 09:00:00
Author

Fler artiklar om West Ham