Vi sörjer Don Howe
Jag nås av meddelandet att Don Howe har lämnat jordelivet -80 år gammal. För unga gooners och för er som kanske inte upplevt ett 70-och 80-tal, så kanske inte namnet säger så mycket. Kanske namnet fladdrar till och man säger "jo , namnet är bekant".
För mig var Don Howe någonting helt annat och en tränarfigur som på många sätt personifierar Gunners under sena 70-talet och fram till Grahams övertagande. En tid då man verkligen fick anstränga sig för att hålla fanan högt för sina rödvita kanonjärer. Terry Neill och Don Howe var de tränare som förgäves försökte hålla flaggan högt och undvika att bli sparkade. Men Howe var så mycket mer än så.
Han föddes i den lilla staden Springfield 1935. Springfield?
Man känner till Dusy Springfield, som hade en jätte-hit med Pet Shop Boys på 80-talet, men det hänger inte ihop med Springfield, som ligger utanför Wolverhampton och som mest är känt för ett nedlagt bryggeri och att Wolverhamptons universitet verkar ha en filial där. Här växte Howe upp, började spela fotboll och plockades snart upp av West Bromwich, i vilken klubb han är en riktig legendar. Han gjorde över 300 matcher för klubben, är invald i klubbens Hall of Fame och i klubbens färger gjorde han också över 30 landskamper för England som back. På mittenav 60-talet värvades han till Gunners av Billy Wright, men hann bara med en handfull matcher innan han bröt benet ich var tvungen att avsluta karriären.
Han tog då omedelbart steget in i coaching/ tränar-rollen och blev biträdande coach till Bertie Mee. Under Mees tid som coach vann Gunners både Fair's Cup 1970 och dubbeln 1970/71. Med Don Howe som analytisk biträdande coach. Han var lysande på att läsa spelet, att analysera motståndarna och komma med taktiska råd. Hans storhet bestod i att vara mycket i bakgrunden och forma idéer. Förvisso fick han möjligheter att vara huvudtränare, men hans meriter på denna roll är inte övertygande. Han var hos WBA och Galatasaray, men lyckades inte. Han återkom till Gunners 1977 för att jobba med Terry Neill. Även hör som biträdande tränare. Neill skötte laget, satte ihop laguppställningen och Howe spelade bakgrundsfigur.
Under Neills tid så blev det tre FA-cup-finaler och en FA-cup-vinst. Efter finalförlusten 1980, så kom dock fallet för Neill. Efter att flertalet nyckelspelare lämnat laget och flera transfers misslyckats, med mediokra placeringar och slutligen en förlust mot Walsall i FA-cupen, så blev Neill sparkad 1983 och Don Howe fick rollen som huvudtränare.
Det gick återigen så där. Förvisso på övre halvan, men inget framåtskridande. När Gunners 1986 började titta efter en ny tränare, så sade Howe upp sig och försvann från Gunners. Det Howe dock har fått mycket positiv kritik för är att han lyfte fram många nya talanger under sin tid. Niall Quinn, Tony Adams, Martin Hayes, Martin Keown och David Rocastle fick alla sin debut under Howes period i klubben.
Men hans coaching-talanger var behövda, då han anslöt sig till Wimbledon och var mycket tongivande i Wimbledons överraskande FA-cup-vinst mot LIverpool 1988. Efter detta hade han några små försök som tränare i Coventry, men avslutade sin karriär som fotbollscoach på toppnivå 1993.
Det kunde ha blivit ett stopp på historien kring Don Howe där. Men 1996 återkom han till Gunners, där han, tog hand om ungdomsakademin tillsammans med Liam Brady. Inte helt oväntat så formade han även här flertalet nya intressanta spelare som Pennant, Sidwell, Justin Hoyte och Aliadiére. Två gånger - 2000 och 2001 - vann Gunners FA Youth Cup innan Howe lade coaching-karriären på hyllan och lämnade över ungdomsakademin permament till Liam Brady.
Efter att han lämnat rollen som coach, så gled han över till media och jobbade som journalist och expertkommentator, men trappade ned de senaste åren och när han nu gick bort i veckan, så var han 80 år gammal och sörjd av en hel fotbollsvärld.
Arsène Wenger sade om Howe "His special qualities were his huge football knowledge, his passion and his desire to help people.He was an extraordinary man and you will not see one player who worked with Don Howe who does not have a huge respect for him. I personally feel he has been fantastic for Arsenal and was an exceptional coach as well"
Martin Keown satte ord på hans förmåga till defensivt arbete"
“If you were a defender at a football club, you couldn’t ask for a better coach. He made us feel special. He was a great defensive tactical coach.”
Med sorg i hjärtat ser vi en av Gunners riktiga legendarer kliva in i nästa skede. Jag antar att han fortsätter coacha på andra sidan.
