West Ham - Watford1 - 0
Vinst mot Watford, men allt annat än fotboll i fokus
Såsom rubriken lyder kan man kort sammanfatta matchen. För det var en seg, vacker men obehaglig match som spelades under olympiastadions strålkastare denna tisdagsafton.
En seg, vacker och obehaglig match spelades under olympiastadions strålkastare igår kväll. Inför matchen skulle allt handla om Isla, men efter Zoumas kontroversiella anklagelser under måndagskvällen blev fokuset riktat från Isla och fotboll, till krishantering och frågor om djurplågeri. Jag väljer att rikta denna rapport mot Isla och fotbollen, därmed inga kommentarer om mittbackens agerande utanför plan.
Matchen startade väldigt långsamt och efter 45 minuter kunde vi inte anteckna en enda riktig målfarlig chans till något av lagen, utöver ett anfall som ledde till ett stolpskott av Benrahma.. Men matchen startade också vackert. West Ham spelarna kom in på planen med rosa armband för att hylla den bortgångne flickan Isla Caton som var en stolt supporter till klubben. Från bortasektionen syntes banderoller med texten: “Cancer has no colours. R.I.P Isla” Matchen inleddes även med en hyllningsminut till flickan följt av ännu en minut av hyllning då matchklockan tickade över till 07.00, åldern då Isla gick bort.
Andra halvleken inleddes något vassare där laget visade lite mer vilja till att avancera. Men den stora utvecklingen i spelet skedde inte förrän i den 60-minuten då juvelen Lanzini byter av Benrahma och tar över det offensiva mittfältet. 8 minuter senare stod det 1–0 till hammers efter att just Lanzini effektivt hittat fram till Bowen som med en gnutta tur får in bollen i mål från ett långskott. Efter målet skapade West Ham inte många målchanser. Antonio hade möjligheten till mål vid ett tillfälle då Bowen glidit genom hela Watfords försvar och passat Antonio fri som däremot missar bollen. Matchen slutar därmed 1–0 till hammers.
Spelar kritik: Jag tänkte börja med att lyfta skarp kritik mot Soucek. Det har varit alldeles för många matcher den här säsongen då man lyft på ögonbrynen i samband med Souceks prestation. Man har alltid kunnat luta sig mot förra säsongen, då han var fenomenal, men det börjar bli svårare i och med att hans prestationer fortsätter att dala. Jag talar inte om Soucek i sin helhet nu, för vi ser glimtar av vad han kan frekvent, samt att han blivit lidande i Rice framgång, men vi måste kräva mer från honom i passningsspelet och rörelsen utan boll. Vid ett tillfälle under matchen höll han på att straffa oss, då en bakåtpassning var alldeles för kort och slutade i ett knappt friläge som vi sedan lyckades lösa oss ur.
Stabila var Dawson och Rice som ständigt finns där för att rensa eller återerövra. Dawson hade till och med några steg med bollen där han drev genom tre-fyra Watford spelare och visade varför Watford inte skulle sålt honom… Skämt åsido, det är alldeles uppenbart vilken tillgång Rice är för oss. Vad han gör i dolda, när han själv är bäst i laget, är ett kvitto på en arbetsmoral som är otroligt sällsynt i dagens fotboll. När han lämnar tror jag numera tyvärr är en tidsfråga…
Antonio och Benrahma har gått från att vara den effektiva poängduon, till dem fantasilösa anfallarna… Benrahma försökte någorlunda, men vi har vittnat med våra egna ögon att han kan mycket bättre. Likaså Antonio, som såg rent av sliten ut. Vi är nog många som är oroliga över hur mycket till han orkar.
Bäst i West Ham:
+++ Bowen
++Rice
+Lanzini (trots kort speltid väger hans prestation över)
