Watford Legends: Wilf Rostron
John Wilfred Rostron, ofta kallad Wilf Rostron (född 29 September 1956 i Sunderland) är en engelsk före detta fotbollsspelare som tillbringade tio år i Watford och spela för Arsenal, Sunderland, Sheffield Wednesday, Sheffield United och Brentford. Han började sin karriär som vänster ytter, men tillbringade större delen av sin karriär som vänsterback. En personlig favorit blir först ut i intervjuserien Legender
Hej Wilf. Ryktet säger att du lurades av din fru att skriva på för Watford!
Min fru är en Sunderland bo in i själen, och även om jag hade spelat för Arsenal nyligen så hade hon aldrig varit utanför Sunderland. Jag åkte ner för att snacka med Graham Taylor om en del saker, rent förutsättningslöst! När jag kom hem från mötet så lurade jag i henne att jag skrivit på för Watford. Hon blev jätteglad för min skull så då var det bara att åka tillbaka och skriva under avtalet.
Var det svårt att anpassa er i Watford?
Det var ganska svårt att lösa familjensituationen på ett bra sätt efter som vi hade ett litet barn och Jill, min fru, var gravid med vårt andra. Och vid den tiden var det oerhört svårt att köpa hus, så vi tillbringade fem månader på ett hotell. Så ni kan föreställa er hur svårt det var att bo så länge på ett hotell med ett litet barn och ett på väg. För mig var det lätt för att ta sig till arbete och så vidare men det var inte idealisk för familjen.
Så småningom köpte vi ett hus i Leverstock Green, och vi älskade det där.
Du blev omskolad till en "naturlig" vänster back efter att du initialt värvades som en vänster yttermittfältare. Känns det som att du kunde acceptera den rollen?
Jag antar att jag nog gjorde det till slut. Jag gillade att spela offensivt, men jag brydde mig inte var jag spelade så länge det var till vänster. Jag var ganska lättade efter min debut som vänsterback eftersom jag aldrig spelat så långt bak förut. På det stora hela så trivdes jag rätt bra.
Vilka var dina närmaste vänner inom Watford truppen?
Under min tid i Watford spelade jag egentligen i två olika sorters lag. Dels det laget som rusade genom seriesystemet, dels det laget som sattes samman för att bli ett etablerat topplag. Eftersom jag bodde i Hemel Hempstead umgicks jag i allmänhet med grabbarna som bodde i samma område som mig. Men vi hade en god stämning i trupperna under alla mina år så det var inga problem att umgås med övriga spelare heller.
Var du glad att få ta över kaptensbindeln i klubben?
Ja självklart! Jag tror att jag var den äldsta spelaren vid den tiden och jag gissar att det är därför jag fick jobbet. Men jag var stolt över att göra det och gillade det.
Några dagar innan Watford skulle gå ut och spela, kanske en av klubbens största matcher genom tiderna dvs FA Cup Finalen 1984 på Wembley, så spelade man en match mot värsta rivalerna Luton. Wilf och Lutons Paul Elliott gick på samma boll och råkade kroka i varandra. Detta renderade i ett rött kort för Watfords kapten och en automatisk avstängning i den nästkommande matchen. Domslutet blev väldigt omtalat då situationen inte var av det slag att det skulle ge ett kort och samtidigt såg domare Milford till att Rostron blev avstängd inför sitt livs största match.
Om omständigheterna varit annorlunda skulle du fått äran att leda laget ut på Wembley 1984. Känner du dig fortfarande bitter över händelser?
Jag känner mig inte mer bitter nu än jag gjorde då, så är det! Men man måste man lägga sådana saker bakom sig. Vid den tidpunkten var det förödande för mig. Det var en riktigt stor ”snackis” på stan och jag tror att nog att folk var mer förbryllade över situationen än något annat.
Har du någonsin haft en chans att tala till Roger Milford igen?
Jag tar inte det på det sättet. Jag ser det som att när vi spelat matchen så är den slut. Slutdiskuterad! Det spelar ingen roll vem som dömde osv
Vad gjorde Wilf Rostron på finaldagen?
Jag gick till matchen och satte mig bakom avbytarbänkarna. Jag var inte säker på om jag skulle eller inte och Graham gav mig valet om jag ville hålla mig borta. Men min inställning var att jag ville att vi skulle vinna, och jag ville sitta med på bänken för att få uppleva det.
Du spelade i klubben när Graham Taylor valde att lämna Watford. Ett beslut som vände upp och ner på mycket i och omkring fotbollsklubben. Hur ser du tillbaka på den tiden?
Jag trodde att det skulle vara värre än vad det var. Första tanken var - Herregud, vad händer nu. Men det finns ingen tvekan. Graham var en utmärkt chef som man måste respektera att han ville gå vidare. Och det är vad fotboll är. Människor går vidare snabbt numera och det gäller bara att acceptera det.
Hur fungerade det mellan dig och Dave Bassett när han kom in?
Jag gillade Dave. Jag tror dock inte att det var en perfekt tid för honom att ta över Watford. Men som person, och i förhållande till vad han stod för och vad han ville göra, tyckte jag om honom.
Du gjorde några mål under din tid i klubben. Finns det något särskilt som du minns?
Jag kan bara minnas alla de straffar som jag gav bort! Främst de två jag gav bort mot Liverpool. Jag minns faktiskt inte någon av mina mål!
Hur var din relation med Watfords fans?
Jag kommer från Nord Östra England, där fansen är besatta av fotboll. Dom skulle diskutera fotboll jämt och ständigt. Men Watford fansen var annorlunda. Dom uppmärksammade dej och hälsade men sen lät dom dig dricka din öl eller shoppa i lugn ro. Jag gillade verkligen det!
Jag hade inget emot att prata lite fotboll men sen skötte var och en sitt och så vidare.
Har du fortfarande koll på hur det går för klubben?
Jag självklart, men för att vara helt ärlig så följer jag inte fotboll så mycket numera. Och när folk frågar mig varför jag inte går på fotboll oftare så ska jag säga sanningen - jag hatar att köa! Jag avskyr att behöva stå i kö för att få se en match live. Jag spelar dock fortfarande fotboll och ser de stora matcherna på söndagarna, men jag är definitivt mer av en spelare än en åskådare.
Du lämnade Watford för att gå till Sheffield Wednesday. Vad fick dig att lämna klubben?
Jag var intresserad av att lära mig lite mer om tränaryrket för att i framtiden kunna jobba med den sidan, även om jag fortfarande var aktiv. Sheffield Wednesday kunde erbjuda mig detta.
Du färdades så småningom tillbaka på M1 för att spela med Brentford. Det måste ha varit en stor omvälvning för din familj igen?
Det var inte stora omvälvningar eftersom jag bestämde att vi skulle flytta tillbaka till Hemel-området, och barnen kunde plocka upp sina gamla vänner och skolor och så vidare. Så jag försökte göra det lätt för dem.
Din sista kontakt med professionell fotboll var för ungefär 15 år sedan. Vad har du sysslat med sedan dess?
Jag trodde alltid att jag skulle stanna inom fotbollen med coachning och så vidare. Men jag vet också att det kunde ta tid för mig att få ett tränar jobb. Så jag stack tillbaka till nord östra England och stannade hos min syster i fyra månader. Inget hände på marknaden så till slut insåg jag att jag få skaffa mig ett ”vanligt” jobb. Jag kom i kontakt med ett möbelföretag. Dett var ett ganska nytt företag med en ljus framtid. Då det fortfarande inte hände något på tränar fronten började jag avancera inom företaget för att slutligen bli en av deras franchisetagare.
Jag var tvungen att lära dig mycket om försäljning, inköp, uthyrning och så vidare. I slutändan hade företaget ca 60 butiker. Efter en stund lämnade jag för att starta min egen firma. Och det är vad jag gör nu. Jag importerar möbler för att sälja vidare till möbelaffärer.
Jag måste åka till Kina med jämna mellanrum för att träffa våra leverantörer, så jag gör förmodligen mer nu än jag gjorde när jag spelade fotboll.
Och detta är något du tror att du kommer fortsätta med?
Ja jag tror det. Även om jag älskar fotboll så är det en massa krångel ibland. Jag är bara ute efter lugn och ro och fortsätta att göra det jag gör.
Hur skulle du klara dig som spelar i PL idag?
Jag tror att ligan är på den högsta nivån den någonsin varit. Och det är pengarna som fått ligan dit den är idag. Oavsett var jag reser i världen så älskar människorna den engelska ligan.
Som sagt, jag hade gärna varit 25 igen och spelat fotboll på toppnivå!!
Tack för intervjun Wilf
Tack till Watford Legends för intervju underlaget
