Brentford - Watford
2 - 0

Watford upp i serieledning

Trots underläge visade Watford att man ligger i toppen för att stanna. 3-1 mot Millwall är ett styrkebesked och Slavisa Jokanovic hävdar fortfarande att där finns mer att hämta.

Redan några minuter innan avspark bjöd de, drygt 17000 på läktaren, på ett tifo utan dess like när man bildade en gigantisk vallmo och årtalen 1914-2014 för att hylla de Watfordspelare och soldater som slogs för England i första världskriget. När väl domaren blåste till spel så fortsatte skådespelet där det mesta gick hemmalagets väg.

Dock var det gästerna som började bäst och redan i den 12:e minuten lurade Martyn Woolford bort både Joel Ekstrand och Heurelho Gomes innan han behärskat placerad in 1-0. Millwall kom till spel, stärkta av fyra raka matcher utan förlust, och att Wall är bättre än tabellläget skvallrar om är det ingen tvekan om även om deras manager, Ian Holloway, anser att Millwall är bäst i alla matcher och det oftast är domarens fel att hans lag inte vinner!

Även denna soliga höstlördag så skulle Millwall få det tufft och hemmalaget jobbade sig successivt in i matchen. I den 36:e minuten fick man så utdelning på sina chanser när Matej Vydra "snubblade" in ett inlägg och noterades för sitt sjunde mål för säsongen. Dessför innan hade Juan Carlos Paredes haft ett stenhårt skott i stolpen och Odion Ighalo tvingat Forde till en jätteräddning så kvitteringen var fullt rättvis.

Målet blev startskottet på en massiv press från hemmalaget och när matchuret visade på 45 minuter tvekade domaren inte en sekund när Troy Deeney blev neddragen på straffområdeslinjen av Dunne. Försvararen kom undan med ett gult kort - trots att Deeney var siste man och att det, rimligtvis, borde renderat i ett rött. På den efterföljande frisparken smekte Daniel Tozser in ledningsmålet på en perfekt slagen frispark.

Med ledning i paus insåg Watford att man måste försöka avgöra matchen så fort som möjligt för att inte riskera att bjuda in Millwall i matchen igen. Ricardo Fuller var ett ständigt orosmoment på topp och han skapade själv 2-3 chanser i den första halvleken som kunde inneburit mål för bortalaget. Men i Watfordmålet växer Gomes allt mer ut som en viktigt sista post och skapar trygghet i de bakre regionerna.

Watford skapade ett betydligt offensivare spel i den andra halvleken och Millwall tilläts aldrig komma till avslut. Istället hittade Vydra fram med en fin boll till Gianni Munari i den 64:e minuten och Italienaren tvekade inte utan drog på ett direktskott som letade sig in i det vänstra hörnet bakom Forde i Millwallmålet. 3-1 och matchen var givetvis avgjord.

Även om Daniel Pudil fick rensa bort en boll från Woolford på mållinjen så kom inte Holloways lag närmre utan istället kunde, och borde, Watford gjort något mål till bla när Paredes kom helt fri på övertid. Trots en grym löpning så ville Ecuadorianen mer än vad hans ben ville och när han krånglade till det i skottögonblicket så rann chansen ut i sanden.

Derby förlorade vilket gjorde att Watford gick ensam upp i topp med 29 poäng efter 15 spelade matcher. Statistiknördarna har kanske noterat att sedan säsongen 2008/2009 så har det laget som legat i topp efter 15 omgångar gått hela vägen. Senast ett ledarlag, efter 15 omgångar, missade uppflyttning var säsongen 2007/08. Då hette klubben Watford FC....

På tisdag väntar Birmingham på bortaplan. Trots 22:a placeringen så skall man aldrig underskatta någon i denna serien. Samtidigt menar Jokanovic att där fortfarande finns punkter som Watford kan förbättra. Emellanåt saknas aggresiviteten och första tio minuterna hade man oerhört svårt att få tag i bollen. Mot ett bättre lag än Millwall kan det bli ödesdigert.

Watford: Gomes; Paredes, Ekstrand, Bassong (Hoban 32), Pudil (Doyley 79); Andrews, Tozser, Munari; Vydra (Dyer 72), Ighalo; Deeney.
Ej använda: Bond, McGugan, Forestieri, Murray.

Millwall: Forde; Wilkinson, Webster, Dunne, Briggs (Malone 60); Upson, Williams; Martin (O’Brien 83), McDonald, Woolford; Fuller (Gueye 70).
Ej använda: King, Shittu, Beevers, Chaplow.