Everton - West Ham1 - 1
West Ham – Everton: Steg för steg
Det var Moyes som tog Soucek till West Ham för att göra just det han gjorde mot Everton. Men trots West Hams ledning kom kvitteringen sent, och det blev delad poäng i lagens sista drabbning på Goodison Park. Det är alltid surt att se tre poäng gå upp i rök, men Potter fortsätter att göra ett bra jobb med West Ham, som nu ser ut att vara svåra att slå igen.
Det var naturligtvis Moyes-favoriten Tomáš Soucek som hemsökte sin gamle tränare. Den långe tjecken har varit en av West Hams bästa värvningar någonsin sedan han anslöt från Slavia Prague. Trots den kritik han får visar han gång på gång varför han nästan alltid startar, oavsett tränare. Han bidrar med det lilla extra – något som kan vinna matcher. Det har han visat tidigare, och det visade han igen i denna match. Även om Evertons sena kvitteringsmål innebar att tre poäng blev en, är det ingen katastrof.
Alla fotbollslag behöver spelare med x-faktor – någon som bryter mönster eller har en egenskap i världsklass som kan avgöra matcher. Bowen besitter det, och Soucek visar gång på gång att han har det. Men när det gäller Kudus, West Hams kanske mest naturligt begåvade spelare, ser det där lilla extra ut att ha försvunnit. De senaste matcherna har han inte bidragit med någonting. Han har gått från att vara en spelare som uppmuntrades att försöka dribbla sig förbi en, två, tre – ibland nästan fyra – spelare, till att knappt förtjäna att vara med i diskussionen om en startplats. Något har hänt med Kudus, då han inte alls presterar på de nivåer han tidigare gjort i West Ham. Och med Kudus ur form har West Ham enbart två målfarliga spelare på planen – de tidigare nämnda Bowen och Soucek.
En stor del av den kritik Potter får från West Ham-fansen handlar om att bollinnehavet inte omvandlas till målchanser och mål. Men Kudus är i bedrövlig form, och under de tio matcher som Potter har varit tränare har skador på offensiva spelare haft en direkt påverkan på anfallsspelet. Bowen, Paquetá, Summerville, Füllkrug och Antonio har alla varit skadade vid olika tillfällen sedan Potter tog över. Att döma honom utifrån lagets offensiva prestationer känns därför orättvist. Dessutom är det tydligt att defensiven har varit hans högsta prioritet. Han har, på sina tio första matcher, lyckats halvera antalet insläppta mål jämfört med Lopeteguis sista tio matcher.
Att prioritera defensiven är både logiskt och korrekt. Laget han tog över släppte in mål på löpande band, och varje motståndarlag såg ut som världsklass när de mötte Lopeteguis West Ham. Potter har däremot lyckats närma sig det robusta West Ham som Moyes en gång byggde.
I just denna match mot Everton syntes det verkligen att det var ett typiskt Moyes-lag på andra sidan. Spelet var rakt, fysiskt och dueller skedde överallt på planen, men samtidigt skapades inte särskilt många chanser. Trots att Everton överlag kändes vassare var det West Ham som hade de farligaste målchanserna. Evertons sena kvitteringsmål var ett sådant som ibland bara händer. En aningen för brant passning ut till Gueye, som i en glidtackling, på volley, slår in ett stenhårt inlägg. Bollen träffar O’Brien mitt i pannan, som egentligen knappt behövde göra något. Allt hände så snabbt att det är svårt att peka ut vad som kunde ha förhindrat målet utan att analysera situationen orimligt långt bak i sekvensen.
Överlag ser West Ham bättre ut under Potter. Laget fungerar bättre och blir inte längre överkört var de än spelar. Nästa steg blir att omvandla bollinnehavet till fler målchanser. Under Moyes bästa perioder i West Ham kom chanserna genom kontringar och inlägg. Inlägg kan åter bli ett vapen under Potter, men avsaknaden av både Antonio och Füllkrug försvagar hotet i luftrummet. Kontringar kan också fungera, men Potters spelstil med större bollinnehav innebär att motståndarna oftare hinner hem i försvarsposition. West Ham måste därför hitta andra sätt att skapa chanser – genom överlappande ytterbackar, positionsförändringar på offensiv planhalva och precisa passningar in i luckor i försvaret. Men sådant kräver tid och inlärning. Det är taktiska mönster som måste sätta sig i laget.
Som tur är är säsongen i princip redan avgjord, och ett kommande landslagsuppehåll innebär inte bara mer tid på träningsplanen – det ger även de skadade spelarna två veckor extra att återhämta sig.
En poäng mot Everton är inget dåligt resultat. De är fortsatt ett av ligans mest formstarka lag sedan Moyes återvände och har dessutom mycket att spela för inför sin arenaflytt. En trea som blir en etta är aldrig kul, särskilt inte när det sker i sista minuten. Men utvecklingen under Potter är fortsatt tydlig, och varje match som spelas är värdefull för både ledarstaben och spelartruppen.
Coyi.
