West Ham-Liverpool 3-1
West Ham gick på knock mot ett Liverpool som fick ta räkning till nio efter en fantastisk öppning av West Ham.
Jag hade precis hunnit satt mig framför tvn när det blev mål för West Ham efter en frispark utanför Liverpools straffområde. James Tomkins når högst och nickar in bollen till en fristående Winston Reid som sätter den i målet. 
Fantastiskt vilken start på matchen. Det går ca fem minuter till så står det 2-0. Diafra Sakho kommer löpandes på högerkanten och slår ett inlägg eller om det är en lobb som går direkt in i mål.
Knockout? Nä inte riktigt men om vi ska prata boxningstermer så får Liverpool ta en stående räkning till nio.
Nu vet man dock hur det är att hålla på West Ham, man får aldrig vara lugn. Så efter knappa halvtimmen har Liverpool reducerat genom mål av Sterling. Tio minuter före deras reduceringsmål var det en dråplig händelse där Balotelli kommer lite för nära Adrián i målet när han ska sparka iväg en bakåtpassning. Det slutar i tumult där det ser ut som om smockan hänger i luften. Båda två blir varande.
Resten av första halvlek är till stor del en West Ham press och det hade inte varit helt oförtjänt med ytterligare mål för Hammers. Det är en fröjd för mina ögon att se den frenesi som West Ham spelar med. På topp är Enner Valencia och Sakho mycket löpvilliga och stressar Liverpool försvaret ett flertal gånger. Valencia har ett par chanser men lyckas inte få in bollen.
På mittfältet i West Ham gör Alex Song en fantastisk insats i den timme han spelare, han blir också vald till man of the match. Mark Noble kämpar och sliter som vanligt tillsammans med Cheikhou Koyate. Även de pressar Liverpool försvaret åtskilliga gånger. Den för mig största överaskning sett från de två sista matcherna är Stewart Downing som spelar på mitten i stället för på en kant. Han har gjort lysande insatser där de två sista matcherna.
I försvarslinjen är det den väntade uppställningen med Guy Demel, Tomkins, Reid och Aaron Creswell. Den sistnämnde känns som ett kap. Verkligen bra värvning av West Ham. Jag fick för övrigt in min laguppställning som jag gissade på i införrapporten om matchen.
När den andra halvleken sätter igång är det Liverpool som trycker på. Här har man samma gamla vanliga ångest att leva med när det gäller matcher med West Ham. Om West Ham vann första halvlek på mer eller mindre knockout så vinner Liverpool den andra halvleken på poäng dock bara synmässigt. Eftersom West Ham gör 3-1 i slutet av Matchen genom inhoppande Morgan Amalfitano som bytte av Song. Amalfitano blir frispelad efter en kontring och skjuter kyligt in 3-1 i Mignolets borte hörn. Game over och slut på nervdaler och ångest. 
Otroligt skön vinst mot Liverpool som vi oftast ha väldiga problem med.
Sam Allardyce gjorde två byten till i matchen. Precis som jag skrev i införrapporten så blev det byte av högerback där Carl Jenkinson kom in i stället för Demel. James Collins kom in i stället för Valencia för att säkra bakåt.
Alla spelarna gjorde verkligen en bra insats och vi kan ta åt oss de tre poängen med stolthet och glädje eftersom de var ytterst välförtjänta. Om man ska se till de nya spelarna som West Ham signat i sommar så är det verligen upplyftande med spelare som Valencia, Sakho, Kouyate och Song som fightas och spriger mest hela tiden vilket gör att West Ham får ett mer rörligt och fantasifullt spel i jämförelse med hur det såg ut många gånger förra säsongen. En lång boll till en stillastående Carlton Cole, Kevin Nolan eller en matchotränad Andy Carroll. Så länge vi inte drabbas av en massa skador har jag svårt att se hur Cole och Nolan när han kommer tillbaka från skada ska få speltid. Carroll däremot när han är fit for fight kommer att tillföra oss en hel del.
Passa på att njuta över den här viktorian Hammers vänner.
