West Ham-Newcastle 1-2
Efter en lovande inledning med tidigt ledningsmål så rasade allt för West Ham. Varför?
Känner mig riktigt på dåligt humör när jag tänker på matchen mot Newcastle. Var över till London en snabbis i helgen och såg matchen på plats. Förutom matchen så hade jag det väldigt trevligt, men matchen var ett riktigt bottennapp.
Jag skulle egentligen behöva se matchen igen på tv för att kunna ge en bättre bild av matchen. Satt på första raden längst ner för att kunna ta bilder med kameran. Så jag fick inte en rättvis bild av matchen. Inte fick jag ta några bilder under matchtiden heller. En minst sagt övernitisk steward som var och petade i allt och alla förklarde för mig att om jag tog bilder under spelets gång så skulle de forsla mig ut från arenan.
Till matchen dock. Avram Grant ställde följande manskap på planen. Robert Green i mål. Fyrbackslinjen bestod av Lars Jacobsen, Manuel Da Costa, Matthew Upson och Danny Gabbidon. På mitten om jag uppfattade det rätt var det Valon Behrami, Mark Noble, Scott Parker och Victor Obinna. Där fram Frederic Piquionne och Carlton Cole.
West Ham började riktigt bra. Victor Obinna var det mycket fart på. Tyvärr blandar han och ger en hel del med sin sista spark på bollen. Stort jubel blev det efter en knapp kvart när Carlton Cole gjorde sitt första mål för säsongen. Vi hade faktiskt kunnat gjort både ett och kanske två mål till tätt efter ledningsmålet men det kom aldrig ett till mål.
I stället kvitterar Newcastle genom Nolan. Det finns tre spelare i dagens Premier League som jag har väldigt svårt för. Alla tre förknippar jag med Bolton. De är Jääskalainen och Davis i Bolton och forne Bolton spelare Nolan. De gör alltid mål mot oss eller gör en fantastisk match i målet när det gäller den förstnämnde. Så att Nolan gjorde mål var ingen överraskning.
Vad som händer sedan vet jag inte. West Ham faller i hop som det berömda korthuset. De överlåter taktpinnen till Newcastle som håller i greppet resten av matchen. Newcastle gör egentligen ingen vidare match. West Ham gör dock en usel match de sista tre fjärdelarna av matchen.
Så att Carroll dyker upp efter ca timmen spelad och nickar in ett vinstmål för skatorna från norr var väntat.
Just innan blev Upson tvungen att utgå för skada, någon form av sträckning. In kom Herita Ilunga och Gabbidon flyttade in i mitten. Benni McCarthy bytte kort efter med Frederic Piquionne som också hade någon skadekänning. Pablo Barrera bytte med Behrami. Ingen av de inbytta kunde dock sätta någon positiv prägel på matchen utan vi förlorade rättvist mot Newcastle som var mindre dåliga än oss.
Nu har vi spelat 9 matcher av säsongen ungefär en fjärdedel. Vi ligger sist på 6 poäng vilket givetvis är alldeles för klent. Om jag tittar på helgens match så känns vi just klena och alldeles för snälla. Vi hade behövt en fuling på plan. Typ Luis Boa Morte som är och hackar och gnager bak i benen på motståndarna. Vi hade också behövt Kieron Dyer som varit duktig när han spelat men han var tyvärr skadad.
Avram Grant och kompani har en hel del att fundera på för den här matchen var ett par steg båkåt och inte framåt som de senaste matcherna varit. Upp till bevis nu närmast mot Stoke i cupen. Sedan väntar Le Arse och så mycket svårare än så blir det inte.
Till sist. Jag skrevi införraporten om en West Ham legendar som gjorde hattrick mot Newcastle i 8-1 vinsten april 1986 och att det var förmodligen ett unikt hattrick. Det unika var inte att det var spelarens enda hattrick i sin drygt 20 åriga karriär. Nej det unika var att han gjorde sina tre mål på tre olika målvakter. Spelaren var Alvin Martin.
Nu bryter vi hop och kommer kvickt tillbaka mot Stoke på onsadg. Ha det gott alla West Ham vänner. Än är det inte på långa vägar kört. Vi ska uppåt i tabellen flera placeringar.
