-
West Ham - Newcastle 2–3
Supporterlivet är inte sällan tungt. Matcher som förloras tenderar att göra ondare än vad triumfatoriska segrar skänker i glädje. Och efter att ha blivit överkörda av Newcastle i första halvleken, sett laget rycka upp sig i andra men i slutändan ändå förlora fullt rättvist så är det inte mycket som skänker ljus i höstmörkret.
När West Ham släpper in tre mål hemma mot Newcastle, som inför matchen endast hade gjort sex på tio matcher, så är det inte utan att man som supporter frågar sig själv vad i helvete det är som händer. Eller vad som har hänt. Eller varför ingenting görs.
Det var i slutet av maj 2018 som Manuel Pellegrinis ankomst offentliggjordes. Spekulationerna före anställningen hade varit många. David Gold hade varit ute på Twitter och deklarerat att man minsann skulle anställa en tränare som faktiskt hade vunnit något, och blinkade samtidigt åt supportrarna med ambitionsnivån i rekryteringen. Spekulationerna handlade främst om Manuel Pellegrini och Rafael Benitez, då tränare i Newcastle.
Nu är det november 2019, West Ham ligger på en 13:e-plats i Premier League och det känns som om den här säsongen också kommer bli en menlös sådan som i slutändan kommer landa i att laget slutar trea i ”best of the rest”-grupperingen i Premier League. Det vill säga, typ tia.
Min pessimism just nu bygger inte enkom på hur laget presterar, eller hur illa spelet faktiskt ser ut. Utan handlar kanske mest om vad Pellegrini faktiskt säger efter matchen mot Newcastle:
– Det är riktigt svårt att förstå varför vi startade matchen med den attityden och utan farten vi behöver för att vinna matchen, säger han till whufc.com efter matchen och tillägger:
– Vi startade säsongen bra och sen förlorade vi mot Oxford, efter det började vi förlora matcher så vi behöver veta varför. Vi blev bättre i andra halvleken, men jag upprepar, det går inte att spela i 45 minuter i en match. Jag måste hitta anledningen till att förstå varför vi startar matcher så.
I intervjun med BBC Sport efter matchen säger Pellegrini det som en supporter allra minst vill höra:
– Jag förstår inte varför vi spelade så (så) dåligt. (I do not understand why we played so, so bad.)
Den som är ytterst ansvarig för att laget presterar förstår inte varför laget spelar dåligt. Om alla varningslampor inte redan blinkade så gör dem det nu.
Det har gått lite drygt 1,5 år sedan Pellegrini signade för klubben och det som har kännetecknat West Ham under större delen av hans tid som ytterst ansvarig är att laget har förtvivlat svårt att hålla rejäla formsvackor borta.
Säsongen som började så bra har kraschlandat helt. Inte nog med att laget inte lyckats kapitalisera på det gynnsamma spelschema som man fick till skänks från FA, spelet påminner stundtals om det som var under Slaven Bilics sista tid vid rodret. Och det säger inte lite.
Frågan som man bör ställa sig och fundera kring är om ”El ingeniero” är rätt man på rätt plats, jag börjar luta mer och mer åt att han nog inte är det.
Lag med mindre budgetar och sämre spelare lyckas prestera långt mycket mer stabilt än West Ham, och även om tränaren inte kan lastas för exakt allt så är det hans jobb att se till så att laget är påkopplat från matchminut ett fram till slutsignalen. Och där måste även den ivrigaste Pellegrini-supporten se att någonting inte står rätt till.
Om det kompakta höstmörker som omger klubben nu ska skingras behöver något hända ganska snart. Spela fotboll, börja vinna, skänk lite glädje. Eller byt tränare.
