West Ham - Manchester C0 - 4
0-4 och ny förnedring
Våra möten med Manchester City den här säsongen har kommit att likna den gamla sketchen om Grevinnan och betjänten: ”Same procedure as last match”. De tre matcherna har slutat med att City vunnit men målskillnad på 1-12. Det är som att vi ser tigerhuvudet på mattan, och vet att det finns där, ändå snubblar vi över det.
Startelvan såg, som väntat, ut som den gjorde mot Middlesbrough med den skillnaden att Fonte gick in istället för Ogbonna. En otacksam debut för den rutinerade portugisen, men han var absolut inte sämre än någon annan. Fonte, Reid och Randolph lämnades åt sitt öde till följd av svaga insatser av ytterbackarna och även mittfältet.
Hur som helst började matchen med att City genast tog kontroll över bollen och förde spelet. Efter at ha skapat några halvchanser dröjde det bara en kvart innan de Bruyne kunde lägga in ledningsmålet. Cresswell hamnade under press en bit upp i planen och slog en horribel passning rakt in till belgaren som stack direkt och vårt försvar utmanövrerat, precis det som inte fick hända.
Därefter dröjde det inte ens fem minuter innan Sané bröt sig fram på kanten och via Randolph frispelade David Silva som enkelt kunde slå in 2-0. De kommande tio minuterna hade bortalaget inte mindre än 82% i bollinnehav och matchen kändes redan här i praktiken avgjord. Men efter en halvtimmes spel slog Carroll en fantastisk djupledspassning till Cresswell som kom helt fri, hans avslut landade dock någonstans i Themsen…Det var vår enda riktiga målchans under hela matchen.
Istället kom 0-3 några minuter senare efter att Obiang tappat bollen mitt på planen, vilket ledde fram till att Sané kom igenom och kunde sätta bollen i nät. Om matchen inte redan var körd, så punkterades den definitivt där.
Hela andra halvlek var, i stort sett, bara en transportsträcka, City spelade kontrollerat och vi hade stora problem med att skapa chanser. Yaya Touré avslutade målskyttet, med sisådär 25 minuter kvar, från elva meter efter att Fonte fällt Sterling i straffområdet.
Jag skrev i införrapporten att jag inte trodde att vi skulle bli förnedrade igen- det var fel. Jag skrev också att det fanns en tendens till att City blir långsamma ibland- det var också fel. Bortalaget hade enorm fart, framförallt i sina omställningar, och straffade oss skoningslöst. Jag har känt mig lite nere efter slutsignalen igår kväll, men nu börjar det kännas mer hanterbart. Det var visserligen en hemsk match att beskåda, men vi ska komma ihåg att City har enorma kvaliteter i laget. De hade självförtroende efter segern mot Crystal Palace i helgen och körde över oss, framförallt på mittfältet. Likväl tycker jag att vi borde lärt oss något av förnedringen i början av året, men likheterna mellan matcherna är påtagliga.
Det finns ingen anledning att gräva ner sig, nu glömmer vi det här och tar nya tag mot Southampton på lördag. Förhoppningsvis får vi se mer av Fonte och Snodgrass då.
Come on you Irons!
