-
-

West Ham - Everton 2-2

Det var ren tur som gjorde att West Ham fick med sig en poäng hemma mot Everton. Toffees ägde stora delar av andra halvlek och hade ett par riktigt farliga möjligheter att göra segermålet.

Alan Pardew startade med samma lag som senast. Hislop i mål. En backlinje bestående av Scaloni, Ferdinand, Gabbidon och Konchesky. På mitten hittade vi (som vanligt) Benayoun, Reo-Coker, Mullins och Etherington. På topp startade Harewood och Ashton, där fick jag fel med min gissning att Zamora skulle starta, och tur var väl det, skulle det visa sig.

Matchen sparkade i gång i ett rätt lugnt tempo, där inget av lagen lyckades få till något vettigt. Det dröjde dock inte länge förrän detta skulle ändra på sig. Och det var West Ham som var först ut.

I den tionde minuten spelade sig Benayoun, Reo-Coker, Ashton och Harewood sig tillsammans igenom vid straffområdeslinjen. Anfallet avslutades av Harewood som fick lite utrymme och vände. Han sköt ett hårt lågt skott som smet in vid målvaktens högra stolpe. 1-0 till West Ham. Det var Harewoods 50 mål för West Ham, men han fick inte fira särskilt länge. Åtta minuter senare svarade Everton.

Mikel Arteta spelade vägg med James McFadden ute till vänster i straffområdet, Arteta avancerade mot mål och spelade snett bakåt till Osman, som dundrade upp bollen i Shaka Hislops nättak.

Målen verkade helt uppenbart som en inspiration för båda lagen, och resten av halvleken kom att bjuda på mycket underhållande spel där West Ham hade det bästa och mesta av farligheterna och de tillresta Everton-fansen hade knappt jublat klart, förrän West Ham hade tagit ledningen igen.

Hislop slog en lång utspark mot Mullins som släppte bollen, den gick istället till Harewood som slog en löpboll till vänster till Dean Ashton. Han rusade mot mål, och istället för att stanna upp och lägga upp bollen för ett skott med högern, överraskade Ashton Everton-försvaret med ett vänsterskott i målvaktens bortre burgavel, ett riktigt stiligt mål! Detta var hans tredje mål i Premier League för oss, samtliga har han gjort på Upton Park.

Båda lagen fortsatte sedan att byta anfall med varandra, och West Ham var närmast ett mål när Harewood kontrade. Han hade Reo-Coker och Etherington på ömse sida om sig, men istället för att passa till exempel Reo-Coker som var fri i mitten, satsade Marlon på ett skott som gick rakt i famnen på Sander Westerveld i Everton-målet.

Fem minuter innan paus var det Scaloni som tvingades till en räddning framför det andra målet. Beattie nickade mot mål, McFadden skarvade vidare och det såg ut som om den skulle gå in vid bortre stolpen, men Lionel hann före och rensade undan. På hörnan som följde kom en Everton-spelare högst, men Alan Stubbs nick gick rätt i armarna på Hislop. Den första halvleken slutade med hemmaledning, 2-1.

I andra halvlek var det tydligt vilket av lagen som hade den hetaste viljan. Everton kom ut och tog nästan från början tag i spelet och matchen. Trots ett stort bollinnehav lyckades de dock inte i början att sätta Ferdinand och Gabbidon i klistret och det såg ut som om alla tre poängen skulle stanna i East End. Så skulle dock tyvärr inte bli fallet.

Scaloni missade en låg cross från vänster, Ferdinand försökte nå den lösa bollen, men till slut så hamnade den hos James Beattie, som inte hade några problem att, från tio meters håll, göra sitt första mål på bortaplan på över tretton månader.

Pardew försökte sedan ta tillbaka initiativet när han tog in Bobby Zamora istället för Yossi Benayoun med kvarten kvar och Sheringham in istället för Aston med sju minuter kvar, men Everton behöll trycket ända till slutet. Med fyra minuter kvar av matchen tog Pardew ut Etherinton och satte in Shaun Newton.

Den pigge Arteta lyckades ännu en gång komma förbi den lite tröge Scaloni för att slå ett bra inlägg in framför mål. Osman lyckades missa vid bortre stolpen och satte bollen i gaveln. Danny Gabbidon räddade sedan en poäng när han modigt kastade sig och nickade bort bollen strax innan Beattie skulle dra till. Matchen slutade oavgjort, 2-2.

Med facit i hand skall vi vara glada för poängen, även om det känns lite tungt med tanke på vårt stora spelövertag i första halvlek. Det var även en stundtals grinig tillställning, där Ferdinand och Scaloni var inblandade i ett par tilltrasslade situationer. Scaloni skall dessutom vara glad att han inte åkte ut efter att brutalt ha gjort ner Neville med en riktigt ful grej.

Etherington, Gabbidon, Ferdinand, Ashton och Harewood stod i mina ögon ett snäpp över de andra i dag. Framför allt Dean Ashton imponerar allt mer. Han är inte bara en suverän avslutare, utan han är även en bra framspelare och han gör det som Teddy gjorde innan Dean kom till oss: Han går upp och nickskarvar. Vårt genom historien dyraste nyförvärv har hittills visat att han är värd pengarna. Vad som var mindre bra var sättet vi svarade på Evertons press under andra halvlek, där jag tycker många i laget överlät till Ferdinand och Gabbidon att göra grovjobbet. Det fungerar inte i det långa loppet.

Hade vi vunnit hade vi klättrat upp till sjätte plats. Nu sitter vi på åttonde plats, med 42 poäng, samma antal poäng vi hade när vi åkte ur våren 2003. Hade vi haft en seger till hade vi legat fyra, så jämnt är det på övre halvan. När det gått så här bra är det lätt att glömma att vi trots allt är nykomlingar i Premier League och att vi lyckats över förväntan hittills.

Nästa lördag är det dags att möta en gammal bekanting, Bolton Wanderers, borta på Reebok Stadium. Onsdagen efter är det dags för Bolton igen, denna gången på Upton Park i FA-cupen. Vi får se hur det går då. Up the Hammers!