Pardew har cupen i sikte
Femte gången gillt mot Bolton gäller i morgon kväll när laget som håller på att bli vårt nya bogey-team gästar Upton Park. Men vi måste inte stå som vinnare efter 90 minuter eftersom matchen går till förlängning och straffsparksläggning om så krävs. Det är nämligen en kvartsfinalplats i FA-cupen som lagen gör upp om.
Under hela säsongen 2005/06 har humöret mestadels varit på topp i de kretsar som ser sig som en del av den värld som heter West Ham United. Orosmolnen har varit få och tämligen uthärdliga. En av dessa sällsynta humörsänkare heter Bolton Wanderers, hittills det enda lag som i ligaspelet har två segrar mot Hammers.
Att Bolton var vår främste konkurrent i den bittra kampen för nytt kontrakt 2002/03 spelar givetvis in när vi ska förklara våra känslor för onsdagens motståndare. De vann den fighten, inte minst för att de tillfogade West Ham lagets enda förlust under seriens sista 11 matcher. Det blev 1-0 på Reebook Stadium och epilogen bestod av spelarbråk i tunneln och efterföljande polisanmälningar mot dåvarande West Ham-spelarna Joe Cole och Rufus Brevett. Nu ska i ärlighetens namn sägas att Bolton hade ett alldeles för bra lag för att åka ur (det har inte minst säsongerna efter visat), vi ordnade den nedflyttningen helt på egen hand, men några positiva Bolton-minnen kan som sagt inte uppammas.
Under innevarande säsong har alltså Bolton fortsatt att sätta käppar i hjulet. De var först med att besegra oss (1-2 på Upton Park i augusti) och i lördags tvingades vi uppleva en genomklappning av klassiskt West Ham-märke. Let´s dance, sa Bolton och bjöd upp ett motståndarförsvar vars koordination och synkronisering förde tankarna till Peppe Eng och 0-3 i paus var direkt smickrande siffror för de våra. I höstas slog the Trotters dessutom ut Hammers ur ligacupen och även om smärtnivån efter ett nederlag i Englands egen Kalle Anka Cup endast är att jämföra med lite irriterande grus i skon ger ovan redovisad nutidshistoria en sammantagen bild av ett nytt bogey-team för West Ham.
Nu har vi faktiskt också mött Bolton en gång där det inte blev förlust och det är därför lagen återigen drabbar samman i morgon. De möttes i FA-cupens femte omgång för några veckor sedan och då var det nog trots allt ”stang in” för Hammers. En mycket blek tillställning slutade mållös, inte minst tack vare domaren som felaktigt dömde bort ett Bolton-mål för offside.
När detta skrivs är det 24 + några timmar till avspark och pulsen börjar så sakteliga stiga, vid den här tiden i morgon har väl den där blandade känslan av försiktig optimism, spänd förväntan och bottenlös ångest ännu en gång tagit herravälde över många av oss. Vi är alla mer eller mindre beredda att offra högerarmen för en seger men frågan är om inte manager Alan Pardew suktar mer än någon annan. Fr a för att han värdesätter ett avancemang i FA-cupen väldig högt, och på fullt allvar tror att den bucklan går att vinna även om man inte heter Chelsea eller Liverpool, men också för att han personligen vill ha revansch efter att i lördags ha skapat nytt stoff åt sina framtida memoarer. Jag tänker då på kapitlet ”Hjärnsläpp jag helst vill glömma”.
Pardews startelva i lördags samt hans matchning av laget har det redan skrivits spaltkilometer om på alla tänkbara internetsajter med West Ham-anknytning. Det är därför varken kontroversiellt eller på något sätt nydanande att jämns med fotknölarna såga gafferns beslut att sätta Anton Ferdinand på en ovan mittfältsplats och därmed tvinga sig själv att forma ett nytt mittbackspar bestående av Danny Gabbidon och vår kelgris från förra våren – den i Premier League fram tills nu nästan helt oprövade Elliot Ward. Som många befarade redan innan matchen blåstes igång skulle detta dåraktiga tilltag straffas hårt. Saken blev inte bättre av att mittfältet innehöll en vikarie till - Shaun Newton - en duglig komplementspelare, ja visst, men denna fyrklöver på mitten saknade föga överraskande helt förmåga att trycka framåt och sätta press på hemmalaget. Kreativiteten fanns i sjukstugan (Reo-Coker), på bänken (Benayoun) eller förde en mestadels isolerad tillvaro ute på vänsterkanten (Etherington). Troligen hade Pardew mycket goda skäl att vila Benayoun, matchandet kan vid ett lyckat resultat i morgon bli riktigt tätt framöver, men i ett sådant läge hade en mer rutinerad slitvarg och spelförstörare á la Dailly eller Fletcher naturligtvis varit att föredra framför Anton som ju dessutom är synnerligen välbehövd på sin ordinarie mittbacksplats.
Att Pardew valde Sheringham och Zamora som anfallspar har jag däremot inget att invända emot, matchbilden hade knappast sett särskilt annorlunda ut om förstavalet Harewood/Ashton spelat och de sistnämnda kommer sannolikt att vara hyfsat målsugna när de, det tar jag för givet, återtar sina platser i anfallet i morgon. Att Ashton är en man som vet vad han gör hyser jag inga tvivel om, låt oss hoppas att även Harewood har en dag då saker och ting blir som han tänkt sig. Kanske kan den nya erfarenheten av att ha blivit pappa ge honom lite hälsosam distans till mer världsliga händelser så han slipper lägga allt sitt krut på att protestera mot en tveksam offside eller att motståndarbacken har fräckheten att sätta in en tuff tackling?!
Lika säkert är väl att försvarslinjen kommer att bli identisk med den som Pardew ställde på benen i andra halvlek i lördags, dvs Scaloni – Ferdinand – Gabbidon – Konchesky. Formeringen av mittfältet är avhängigt huruvida Reo-Coker är fit for fight igen eller inte, optimistiska rapporter gör i alla fall gällande att han är redo för spel. I så fall blir det nog det gamla vanliga; Benayoun – Mullins – Reo Coker – Etherington, medan Pardew får tänka till lite extra om NRC inte finns att tillgå. Då kan det bli Newton igen med Benayoun mer centralt placerad redan på papperet.
Med Hislop i mål och laget i övrigt som beskrivits ovan tror jag på en bänk med Bywater, Dailly, Newton, Zamora och Sheringham. Med i truppen finns också Ward, Collins och Katan men dessa tre tror jag får bita på naglarna från läktarplats.
Man ändrar inte på ett vinnande lag brukar det heta, men mycket talar för att inte bara West Ham utan också Bolton kommer till start med några nya namn jämfört med senast. Såväl El-Hadji Diouf, Bruno N'Gotty och Abdoulaye Faye är alla tillgängliga för spel igen och Boltons manager Sam Allardyce mönstrar följande trupp: Jäskelainen, O'Brien, Hunt, Jaidi, Ben Haim, N'Gotty, Gardner, Giannakopoulos, Faye, Okocha, Speed, Nolan, Davies, Vaz Te, Diouf, Pedersen, Walker, Nakata och Borgetti.
Allardyce är annars stinn av självförtroende och menar att första 45 i lördags var lagets all season high. ”Jag förväntar mig att en del av deras bänknötare från i lördags är med från start på onsdag. Trots allt gav vi dem en rejäl snyting. Harewood, Benayoun och Ashton kommer att göra det svårare för oss men vi har inget att frukta. Vi vill fortsätta vår segerrad mot West Ham även i FA-cupen”, säger Bolton-bossen segervisst.
Upplagt för ett nervdallrande drama är det i alla fall och i potten ligger en kvartsfinalmatch på bortaplan mot antingen Aston Villa eller Manchester C. De spelar om redan ikväll och måndag 20 mars möter segrarna i den matchen vinnarna av mötet på Upton Park.
Viasat Sport 1 sänder med kick off 21.05 onsdag kväll. Bor du i Göteborg med omnejd kan ett besök på Masthuggs-puben S:t George rekommenderas. Där blir du garanterat inte ensam Hammer!
