West Ham - Liverpool 1-2
Kvällens möte på Boleyn Ground slutade med seger för serietrean Liverpool. De fortsätter jakten på Manchester United på andraplats, medan West Ham är kvar i ingenmansland i mitten av tabellen.
Dagens tillställning inleddes med att ett stort antal gamla Hammers ställde upp för att hedra den nyss bortgångne John Lyall. Även delar av Lyalls familj var på planen. Sir Trevor Brooking sade några ord om Lyalls betydelse för klubben och så vidare, innan publiken med applåder och sång hedrade John under en minut innan avspark. Att det skulle bli en ljudlig minut istället för en tyst, kom på begäran av Lyalls familj.
Båda lagen kom ut på plan med till stora delar nykomponerade lag. För West Ham startade Jimmy Walker i mål. Backlinjen från höger till vänster såg ut så här: Ferdinand, Collins, Ward och Scaloni. Mittfältet däremot var ordinarie, med Benayoun och Etherington på varsin kant och Mullins och Reo-Coker i mitten. På topp hade vi det nya paret Teddy Sheringham och Bobby Zamora.
Första kvarten utmärktes av trevande spel från båda lagen. För West Hams del var det tydligt att de hade problem med uppspelen, inte så konstigt med tanke på den lite ovanliga ytterbacksuppställningen. Etherington fick exempelvis inte i gång samarbetet riktigt med Scaloni.
Liverpool var inte heller så giftiga. Den enda som skapade något var Cissé med ett hårt skott som Walker hade lite problem med. Fransmannen skulle dock öppna matchen lite senare. I den nittonde minuten prövade han lyckan igen från ett antal meter utanför straffområdet. Han tog sats och satte bollen lågt invid Walkers högra stolpe. Jimmy var chanslös, men däremot hade jag gärna sett lite bättre tryck från backarna i situationen som ledde fram till att Cissé fick bollen. Där hade Ward och Collins gärna fått vara lite tuffare.
Ett par minuter senare hade Yossi Benayoun en chans att kvittera, men hans volleyskott från tio meter räddades av Liverpool-keepern Dudek. Nigel Reo-Coker fick nästa chans med ett bra skott från 25 meter, men nu var det Carragher som stod i vägen.
Lagen fortsatte sedan att byta chanser med varandra. Zamora och Fowler sprang offside. I den 28 minuten gjorde Reo-Coker ner Hamann en bit utanför straffområdet, men den efterföljande frisparken resulterade inte. Efter en halvtimme var Nigel i farten igen när han stoppade Sissoko. Warnocks frispark hittade inte heller den målet.
West Ham tog över spelet de sista tio minuterna i halvleken och den bästa kvitteringschansen gick till Yossi Benayoun. Zamora kom loss ute till vänster och drev bollen mot mål och slog en cross som gick parallellt med mållinjen. Sheringham och ett par Liverpool-backar lyckades inte nå bollen, utan den hamnade hos den helt frie Benayoun på bortre stolpen. Yossi försökte med en språngskalle på den låga crossen, men han missade och bollen gick över. I mitt tycke skulle han nog ha använt högerfoten istället. Det var den sista farligheten i halvleken och domaren blåste av efter två tilläggsminuter.
Alan Pardew gjorde ett byte i paus. James Collins gick ut och Carl Fletcher kom in istället, med tanken att satsa framåt, och det gav resultat direkt. Benayoun fick en passning av Ferdinand till höger utanför straffområdet. Yossi passade Zamora inne i straffområdet. Denne väggspelade sig fram med Teddy Sheringham och Bobby slog en pass parallellt med målet till en helt fri Nigel Reo-Coker, som inte hade några problem att göra sitt fjärde mål för säsongen.
Liverpool var nära att ta ledningen igen ett par minuter senare. Ett inspel från vänster hamnade hos Fernando Morientes som från tio meter framför mål sköt ett volleyskott som gick i ribban. Det var tydligt att Hammers kvittering fått fart på matchen.
I den 53 minuten kom också ledningen för Liverpool. En långboll från egen planhalva av Robbie Fowler landade hos Djibril Cissé som sprang ifrån Ward och Fletcher och satte bollen mellan benen på Walker, som dock var nära att får stopp på bollen. Inget att säga, det var ett riktigt klassavslut.
I den 56 minuten fick Hammers ett bra frisparksläge ett par meter utanför straffområdet till höger. Tre man såg sugna ut men det var Matthew Etherington som drog till med vänstern mot bortre stolpen, där Dudek gjorde en bra räddning när han stötte ut bollen. Bollen hamnade hos Anton Ferdinand i ett läge tio meter framför Dudeks mål, men han missade mål med något som såg ut som ett försök till en saxspark.
Nästa chans gick återigen till Cissé, som verkligen var på spelhumör. Han fick ett läge drygt tio meter från Walkers mål, men liksom Ferdinand lite tidigare missade han mål.
I den 69 minuten fick West Ham ännu ett bra frisparksläge, efter det att Carl Fletcher drogs ner ute till vänster, ett par meter från sidlinjen. Benayouns boll stöttes återigen bort av Dudek, som var bra i kväll.
I den 71 minuten blev West Ham bestulet på en kvittering. Återigen var det Zamora och Sheringham som stod för förspelet när Reo-Coker blåstes av för offside när han kom fri med Dudek och chippade in bollen. Nigel såg ut som om han trodde det var offside, reprisen visade att han stod på rätt sida när bollen slogs av Teddy. Alan Pardew bytte in Marlon Harewood istället för Yossi Benayoun i den 76 minuten, för att försöka få till en kvittering.
Med knappa tio minuter kvar hettade det till. Hayden Mullins och Luis Garcia hade en hård kamp om bollen där spanjoren låste fast Hayden, som tappade humöret och knuffade till Garcia. Spanjoren använde alla sina skådespelartalanger när han ramlade omkull. Mullins fick inte vara kvar på banan längre. Samma sak för Luis Garcia.
De sista tio minuterna såg ett West Ham som pressade och ett Liverpool som låg på kontring. Ingenting riktigt farligt hände dock, utan matchen slutade 1-2.
Sett över hela matchen var det jämnt mellan de båda lagen. Även om West Ham stundtals spelade sitt vanliga snabba offensiva spel kändes Liverpool lite tyngre.
Jag vill ge hela laget godkänt men om man skall ta ut en spelare i varje lagdel som utmärkte sig, väljer jag följande: I backlinjen Anton Ferdinand. Han var säker i defensiven och väldigt pigg på att följa med i offensiven. Han löpte och krigade oerhört mycket.
På mitten väljer jag Nigel Reo-Coker. Han var klart bäst i West Ham, utan konkurrens. Han håller bort motståndare och driver boll med en auktoritet och styrka som imponerar. Undrar hur länge vi får behålla honom? På topp väljer jag Teddy Sheringham. Återigen får man njuta av hans klokhet, spelsinne och förmåga att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Han fördelade bollar till fria lagkamrater och hade även ett par halvchanser att göra mål. Inte illa av en kille som fyllt fyrtio mål. Han fyller fyrahundra matcher snart, förresten.
Sammanfattningsvis tycker jag det här var en underhållande match mellan två lag som ville spela en underhållande fotboll, rent och schysst. Det kändes lite extra mot slutet när Scouser-fansen stämde upp ”You’ll never walk alone” och Hammers-fansen körde ”Bubbles”, det är så det skall vara på en fotbollsarena.
Nästa match avgörs på måndag på the Hawthorns mot ett West Bromwich som krigar för sin överlevnad. Jag har inget emot Bryan Robson, men det vore jätteskönt med tre friska poäng till West Ham. Då får vi nog se en helt annan match, än vi fick göra i kväll.
Up the Hammers!