Boston - Tampa Bay3 - 6
West Ham - Arsenal 1-0
West Ham tog en enormt viktig seger i derbyt mot Arsenal.
Pardew gjorde två förändringar i laget jämfört med matchen mot Blackburn senast. Paul Konchesky ersatte George McCartney på vänsterbacken medan Lee Bowyer tog plats på mittfältet i en 4-5-1 uppställning som såg ut så här: Green, Spector, Gabbidon, Ferdinand, Konchesky, Benayoun, Mullins, Reo-Coker, Bowyer, Etherington, Zamora.
Trots den defensiva uppställningen var det Hammers som startade piggast. Etherington slog en kort hörna till Benayoun i den sjätte minuten, fick tillbaka bollen och slog en skruvad cross mot bortre stolpen, som Clichy lyckades rensa utanför stolpen, med endast centimetrar till godo. Zamora störtade fram och hade han varit en halvmeter längre fram, hade ledningsmålet varit ett faktum.
Henry & company vände dock på steken sex minuter senare, då Henry slog en cross som Van Persie klappade till på från tio meter, men Green gjorde en strålande enhandsräddning på det skottet.
Arsenal började ta tag i matchen vid det här laget. Samtidigt drog Spector på sig en varning efter att ha ruffat på Van Persie.
Hammers kom dock igen halvvägs in i första halvlek. Lehmann misslyckades med en utspark, Spector slog en boll mot närmaste stolpen som Yossi Benayoun nickade på, men tyvärr missade han målet.
Spelet fortsatte att bölja fram och tillbaka i ett högt tempo. Henry var i farten igen lite senare när han frispelade Rosicky som kom farande rakt framför mål, men tjeckens skott från kanten av straffområdet gick utanför. Momentet senare försökte sig Henry på ett eget skott, men den här gången stod Anton Ferdinand i vägen. Detta var i den 37:e minuten. Strax före paus tvingades tyvärr Anton linka av banan med en vristskada efter skottblockeringen. George McCartney tog hans plats i mittförsvaret.
Andra halvlek fortsatte på samma sätt som den första hade slutat. Båda lagen höll ett högt tempo, spelet gick fram och tillbaka utan att något av lagen lyckades spräcka nollan.
Efter en timme försökte Wenger få lite bättre spets i anfallsspelet när han bytte ut Van Persie mot Adebayour. Två minuter senare gjorde Pardew samma sak, när han plockade ut Bowyer och Zamora och satte in Sheringham och Harewood. Samtidigt övergick man till den gamla vanliga 4-4-2 uppställningen, med Sheringham i utrymmet mellan mittfältet och Harewood.
Minuten senare höll bytet på att resultera. Harewood slog ett inlägg från vänster som Sheringham touchade till Hayden Mullins som var på väg in i straffområdet, men Lehmann hade inga problem med Haydens avslutning.
Sheringhams avslut lite senare räddades till hörna. Strax efter var det farligt vid det andra målet, när Henry slog ett hårt lågt skott som Green räddade. Hleb var nästa man som kom nära, men hans rop på straff efter att Spector stoppat honom, klingade ohörda hos domaren.
Med 13 minuter kvar fick Hammers en gyllene chans att ta ledningen. Sheringham skarvade vidare bollen samtidigt som William Gallas halkade. Detta gav Harewood fritt fram mot Lehmann, men tysken räddade Harewoods skott.
Vid det här laget började nog många känna sig nöjda med en poäng, framför allt efter Kolo Toures rackarrökare från 35 meter som gick någon decimeter utanför Greens vänstra stolpe. Många trodde att den gick in, men den studsade i stolpen som håller nätet i målet spänt.
När vi närmade oss 90 minuter var det Arsenal som skapade ett flertal chanser, men tack vare bra försvarsarbete av Danny Gabbidon misslyckades Gunners.
Med bara en minut kvar av ordinarie tid, kom målet som alla på Upton Park väntat på.
Etherington gjorde en sista löpning nerför sin vänsterkant, efter att ha kommit förbi Eboué. Han slog en perfekt låg cross framför mål som Marlon Harewood inte hade några problem att slå in, i kamp med en Arsenal-back. Detta var Marlons första mål i Premier League för årets säsong.
Hyllningarna rullade runt Upton Park långt efter att domaren blåst av matchen. Vi har nu tagit sju poäng på de tre senaste mötena med Arsenal. Vi får verkligen hoppas att det här är starten på en verklig uppryckning och klättring i tabellen.
Jag tycker också man kunde se det i dag, på de flesta spelarna. Bowyer var tillbaka med mycket jagande och bra passningar framåt. Reo-Coker har börjat röra på sig. Etherington hade mycket spring i benen på sin kant, slog bra inlägg och samarbetet med Konchesky börjar komma i gång igen. Backlinjen ser bra ut. Jag blev lite orolig när Anton gick ut, men George McCartney avlöste på ett bra sätt. Gabbidon var stabil och Spector och Konchesky var bra, både framåt och bakåt. Den som imponerar mest på mig är dock Robert Green. Han kommer definitivt att bli en man för landslaget igen. Det känns väldigt skönt med en säker målvakt. Det brukar ju innebära att backarna också känner sig säkrare och kan bidra mer i offensiven.
Vi spelade med fart och finess mot Arsenal, samtidigt som samtliga jobbade väldigt hårt. Det kändes som om glöden kommit tillbaka i laget. Nu känns det väldigt lätt att vara West Ham-supporter igen.
Till sist, nästa lördag mötet vi Middlesbrough på Riverside. Där har vi en bra chans att ta nya poäng mot ett lag som liksom vi har haft det tufft i inledningen av säsongen. Men, till skillnad mot the Teesiders känns det som vi har vänt på skutan och är på väg åt rätt håll igen. Up the Hammers!
