Månadens West Ham Supporter maj 2008
En presentation av olika West Ham supportrar som ger oss en liten möjlighet att lära känna de personer som är medlemmar i West Ham fans Sverige eller som skriver på vårt forum. Här kommer supportrar som varit anhängare av West Ham en lång tid eller kort tid och som är av olika ålder och kön att synas. Hoppas ni får ett nöje av detta.
Denna månad har vi en av våra yngre supportrar som månadens supporterpresentation. Vänsterkanten är hans favoritposition. Liksom Martin Luther King har även vår supporter en dröm. En dröm jag tror vi alla gärna skulle vilja se uppfyllas.
Namn Ort och yrke/sysselsättning:
Mitt fullständiga namn är alltså Johan Bratell. Jag bor i en ganska liten stad norr om Sundsvall som heter Härnösand. Där bor jag med min mamma, pappa och mina 2 systrar. Min sysselsättning på fritiden är ju självklart West Ham (inkl chatten på svenskafans) men även andra saker som fotboll, innebandy och vara med min flickvän. Jag har inget yrke eftersom jag är femton och går i åttan. Men mitt drömjobb skulle vara att ta över efter ”Ethers” på vänsterkanten, samt ärva hans nummer (11).
Nickname på forumet:
” Bratte ”
Antal år som jag har varit West Ham Supporter:
Jag har varit West Ham supporter sen jag var tretton. Men en äkta Hammers supporter blev jag i somras när jag anlände till chatten på svenskafans samt när jag fick mitt medlemskort av West Ham Fans Sverige.”
Mitt första minne av West Ham och varför jag håller på West Ham?
Mitt första minne av West Ham är faktiskt en förlust. Ni som har läst min presentation här på svenskafans vet det nog redan, men det var faktiskt så att jag spelade FIFA 04 med en kompis. Vi var självklart det bästa laget i PL som då var Manchester United, men trots det så förlorade vi. Dagen efter det såg jag en repris när West Ham spelade och blev imponerad, då var jag tolv år och skulle fylla tretton någon månad senare. Jag såg ännu en till match då West Ham vann och jag började liksom följa resultaten. Jag blev väldigt nöjd när vi slutgiltige hamnade på en skön nionde plast säsongen 05-06. Jag kände att jag var en supporter när jag ändå hejade på följande säsong trots det otroligt svaga resultaten. ( Det kan låta lite fegt att bara älska laget i medgång och inte när det går dåligt, men ni kan tänka på att jag inte var så gammal och innan dess hade jag bara brytt mig om vilka som vann VM och Champions League).
Första live match med West Ham:
Min första och hittills enda live match jag någonsin har varit på är West Ham vs Middlesborough 15 september 2007 matchstart 15:00 (16:00 svensktid).
Jag flög ner till London med pappa på fredags eftermiddagen den 14 september. Vi anlände till London vid 19:00 på kvällen. Vi hade bokat något slags hotell som låg ca 20 minuter från Upton Park, (Hotellet ligger precis där tunnelbanan tar stopp i East Ham). När vi kom fram och hoppat av tunnelbanan frågade pappa en snubbe efter vägen till hotellet. Den (som jag tyckte såg ut att vara snäll och en hyvens kille) pekade åt vänster, när vi egentligen skulle gå 50 meter åt höger. Ca 1½ timme senare nådde vi hotellet, vägen dit var som plågsammast när vi hade varit ute i ca 1 timme och 27 minuter och såg tunnelbanestationen igen.
Äntligen dags! Tiden 09:30 började en av mina hittills bästa dagar i mitt liv, jag skulle se West Ham. Klockan 11:00 begav vi oss mot något köpcentrum som låg 30 minuter från hotellet, jag var på jakt efter en match tröja. Klockan 13:00 var jag besviken tillbaka på hotellet, jag hittade ingen tröja.. Strax därefter begav vi oss mot Upton Park, då började humöret stiga igen. För när vi kom fram till själva East Ham såg jag massor av glada supportrar som stod och sjöng I´m forever blowing bubbles. Jag och pappa irrade runt ett tag tills vi nådde arenan. Min reaktion var följande- ”Shit, det här liknar ju typ himmelen, jag har aldrig sett något vackrare”.
Jag köpte genast en halsduk av någon snubbe som satt på trottoaren och sålde West Ham prylar, jag gav han en 10 £ sedel fast halsduken bara kostade 5 £ och såklart så råkade jag glömma växeln. Snubben ropade ”You forgot your change little boy” (engelskan kan vara inkorrekt) och jag mumlade på engelska något i stil med ”It´s my dad who´s paying” ,flinade lite, och stack där ifrån för att gå till mötesplatsen där pappa väntade. Jag hade sparat 1500 kronor till en matchtröja och sanningens ögonblick närmade sig. När vi köade in till shoppen såg jag tröjorna hänga där innanför till vänster. När jag kom in hittade jag rätt storlek på en gång och ställde mig i kön. Tyvärr så kunde jag inte använda tröjan på matchen för jag beställde den med namn och nummer. ”Bratell 11”.
Snart innan matchen skulle börja såg jag hur vissa runt omkring mig reste sig upp och gjorde sig beredd till sång.
Snart dånade I´m Forever Blowing Bubbles ut över Upton Park och jag kände verkligen hur håret i nacken reste sig. ”Detta är nog det största ögonblick i mitt liv”, ” i alla fall sedan jag föddes” Tänkte jag och flinade lite åt min lätt-roade humor.
När matchen drog igång hörde jag att en man i kanske 50 års åldern, som satt bredvid mig och pratar på något språk som liknade svenska. Jag kunde urskilja något som lät som ”[MatchProgramme]” och just i det ögonblicket kunde jag sätta min matchbiljett på att han var en av Eggerts bekanta som tyvärr inte hade något matchprogram.
Så jag tog mod till mig och frågar om han ville att jag skulle dela med mig av mitt eget. Mannen som satt bredvid mig visade sig vara trevlig och han kom inte från Island utan var norrman. Vi diskuterade läget kring West Ham tills vi beslutade att det var onödigt eftersom ingen av oss egentligen hörde vad den andre sa utan svarade bara med ”Ja” , ”verkligen” osv osv.
Strax där efter var första halvlek var avverkad och ställningen var 0-0. Jag var verkligen taggad till tusen när andra halvlek skulle börja. Jag och pappa hade lagrat på oss 2 drickor och en påse chips i paus och nu var vi verkligen förväntans fulla.
PANG!! 27 sekunder efter andra halvlek startat så fick Lee Bowyer ett fint läge som resulterade i 1-0 för West Ham. Jag blev rent ut sagt överlycklig. Jag ställde mig upp och bara skrek. ”Fan vad snabbt det gick, vi hann ju inte ens öppna chipsen” säger pappa besviket.
Matchen rullade på och ett-tu-tre så stod det 2-0 till West Ham och jag kände att lättnaden spred sig till den större majoriteten av publiken. Målskytten var den mycket oväntade spelaren vid namn Luke Young och han spelade i Middlesborough.
Matchen slutade till sist 3-0 och Ashton gjorde sista målet, något som också var anmärknings värt var att när den inbytte Cole missade en passning och en West Ham supporter ställde sig upp och skrek ” FOR GOD SAKE, DON’T GIV’T TO COLE”. Det roliga var att efter det slog inte Cole bort en till passning.
Detta var min första livematch och jag är säker på att den alltid kommer att följa med i minnet. Jag hoppas att ni(!) har njutigt av min berättelse och jag längtar redan tills jag skriver om nästa match.
Antal live matcher med West Ham.
En enda, men jag hoppas på fler, många fler.”
Min bästa match jag sett live eller på TV med West Ham
Ärligt talat så är det matchen mot Tottenham när vi faktiskt förlorade med 4-3.. Men det var mig en fantastisk match att titta på. Synd bara att vi förlorade och att det var Defoe som gjorde Spurs seger mål. Kändes verkligen surt. ”
Första favorit spelare i West Ham.
Min första favorit spelare i West Ham var Carlos Tevez efter (självklart) förra säsongens ingripande. För mig kommer han alltid att vara en utav de största eftersom han bokstavligen räddade oss kvar förra säsongen.
Favorit spelare genom tiderna i West Ham.
Samma svar på denna fråga, Carlos Tevez.
Största West Ham upplevelse.
Självklart är det min första och hittills ända livematch mot Middlesborough, den väcker så fina minnen.
West Ham upplevelser i allmänhet.
Jag har inte haft några större upplevelser förutom livematchen. Men jag hoppas att jag en dag träffar någon West Ham supporter som jag kan snacka lite fotboll med”.
Det bästa med West Ham.
Det är i mina ögon vissa spelare som verkligen visar hjärta och aldrig sviker, inte ens i dem svåraste stunderna så viker de aldrig ner sig. Som pricken över i:et så kommer också en stor marginal av spelarna från klubbens eget ungdoms led och det gör klubben till en otroligt charmig klubb. Klubben bygger på kärlek, passion och kämpar glöd. Ifall ni tycker att jag har fel, titta igen på West Ham – Manchester United 29/12-2007.
Det värsta med West Ham (om du tycker det finns något).
Att vi är så jävla ojämna, vi kan ena dagen spela jämt med Liverpool och andra förlora mot Wigan. Skärpning, ska vi bli ett topplag så måste vi kunna hålla en relativt jämn standard.
Min dröm när det gäller West Ham är…….
Göra debut för West Ham på Upton Park när 38 000 står upp och sjunger för att sedan, några år senare lyfta Premier League bucklan.
Har du några vidskepelser eller något annat ovanligt när det gäller West Ham?
Det där lät lite för djupt för mig.
Mest värdefulla West Ham souvenir och souvenirer i allmänhet av West Ham karaktär.
Det måste vara min West Ham tröja som jag köpte i West Ham shopen. Jag använder den alltid på matchdagen och när det inte är match så hänger den på väggen ovanför min dator. Den betyder verkligen mycket.
West Ham dröm11 samt 5 avbytare och manager
Målvakt: Robert Green
H-ytterback: Julian Dicks Mittbackar: Tomas Repka Bobby Moore V-ytterback Paul Konchesky
H-yttermittfält: Joe Cole Innermittfält: Michael Carrick, Mark Noble V-yttermittfält Michael Ethrington
Forwards: Jermain Defoe, Carlos Tevez
Bänk- Målvakt: Roy Carroll
Back: Rio Ferdinand Mittfältare: Mark Noble, Frank Lampard(!) Forward: Paolo Di Canio
Det relativt “unga” laget beror på att jag inte vet så mycket kring “de gamla” Bobby Moore Julian Dicks och Tomas Repka har jag bara hört talas om. Därför har dem en plats i mitt lag.
