Storförlust efter bedrövligt spel
Intet ont om Everton. Men att West Ham förlorar med vidriga, förnedrande 5-0 är inget annat än pinsamt. Precis när man äntligen har lyckats smälta den horribla 6-0 förlusten mot Everton 1999 så dyker det alltså upp en ny plattmatch.
Jag undrar vad Tomas Repka som ju följde matchen från läktaren tyckte om sin nya arbetsgivare....
Om det är till någon som helst tröst så var vi faktiskt med i matchen. Men förlusten byggdes på mångfald av missade chanser samt uruselt försvarsspel.
En relativt tråkig men jämn tillställning präglade den första halvleken. Det kändes dock som om West Ham skapade de hetaste chanserna. Vi minns framför allt Paolo Di Canios jättechans efter en perfekt krossboll från Schemmel. Evertons speciella tungviktare Paul Gascoigne fick lämna planen redan efter fem minuters spel till följd av en knäskada som han ådrog sig efter att han missade en tackling på West Hams Frederic Kanoute. Detta påverkade dock Everton föga.
Första halvlek såg länge ut att bli mållös. Men på övertid nickade Kevin Campbell in 1-0, och sju minuter efter paus missuppfattade Don Hutchinson en krossboll från Mark Pembridge och bollen hamnade i eget nät. Ett självmål som definitivt dödade hela tillställningen för Hammers. Precis innan borde Kanoute nickat in kvitteringen på Di Canios inlägg. Resten av matchen präglades av felpass och uselt försvarsspel. Everton tackade och tog emot. Slutresultatet skrevs till 5-0 efter att Watson, Gravesen and Radzinski avslutat målskyttet.
Det vore fel att peka ut Glenn Roeder som syndabock. Han matchade sitt bästa manskap som skapade en oerhört trevlig och offensiv fotboll mot Newcastle förra veckan. Roeder kan knappast stå till svars för den ”juniorfotboll” killarna presterade idag.
Det verkar som om vi bara kan spela fotboll på hemmaplan, medan vi lätt faller ihop på bortamark. Sorgligt men ack så sant.
Nästa match möter vi Blackburn på bortamark (söndag 14/10). Låt oss för guds skull slippa ännu en plattmatch.
Forever blowing bubbles…..
