Krönika: 4 punkter till 4 poäng
Låt oss ta en titt på vad som har gjort West Ham till ett bättre lag med större självförtroende vilket resulterat i bra poängutdelning mot topplagen.
4 punkter till fyra poäng kan låta som en aning luddig och oseriös rubrik. Men visst har de två senaste matcherna mot Manchester United och Arsenal visat ett betydligt bättre Hammers än vad vi skådat tidigare. Jag skall nu försöka förklara vad orsakerna till de fyra poängen med mersmak är:
David James
Det var längesedan man kände en sådan otrolig trygghet i målvaktsspelet som när David James nu tagit över målvaktsrollen från abdikerande Shaka Hislop. All heder åt vår käre Hislop som beblandade fenomenala räddningar med mindre bra insatser, tyvärr blev det lite för mycket av det senare. Det har tagit sin tid, men de flesta av oss är eniga om att Glenn Roder gjorde ett riktigt kap då han köpte guldhuvudet James från Aston Villa i somras
Kontinuitet
Kontinuitet är en ständigt återkommande fackterm inom fotbollen. Det talas om vikten av att spelarna får en trygghet med varandra och faktum är att West Ham är det lag i engelska ligan som har flest spelare som deltagit samtliga matcher. Men kontinuiteten är också viktigt i lagets spelsystem. Under Harry Redknapps regim växlades det ofta mellan 3-5-2 och 4-5-1 beroende på vilket lag man mötte och om man spelade på hemmaplan eller bortaplan. Med Glenn Roeder spelar West Ham ett liknande 4-4-2 system även om grunduppställningen ser ut annorlunda såväl hemma mot Southampton som borta mot Manchester United. Detta ger spelarna en säkrare syn på vad som skall göras av vem, och således ett bättre självförtroende när man äntrar planen.
Försvaret
Fråga mig inte om det beror på att den annars så ofta darrande försvarslinjen känner större trygghet med en bättre målvakt eller om backarna helt enkelt har vaknat upp men vårt försvarsspel har de två senaste matcherna sett mycket bra ut. Återigen får man stor tilltro till tuffingen Tomas Repka och hans vapendragare Christian Dailly som gjort spelare som Dwight Yorke och fransmannen Henry till rena statister.
Högerkanten
Jag är en stor beundrare av Sebastian Schemmel. Men man måste ändå medge att man till en början var en aning skeptisk till den ambitiösa och lojala högerbreddaren som köptes in från den franska ligaklubben Metz. Kanske är det därför man förvånas så positivt när Schemmel ständigt verkar utvecklas och spelar bättre och bättre för varje match som fortlöper.
I Schemmel har vi en trogen och hårt arbetande ytterback som till synes inte tvekar att göra offensiva löpningar i samarbete med Don Hutchsion som flyttats ut till högermittfältet. Motståndarna lär frukta West Ham om vi lär oss att använda vänsterkanten lika bra.
Summa summarum: Det har nu gått några timmar sen derbyt mot Arsenal avslutades och även om många av oss är lite besvikna på domarinsatsen som mycket väl kunde gett oss en straffspark i slutskedet av matchen så måste man se att vi har presterat mycket goda resultat två helger i rad.
Låt oss dock för all del inte bli allt för högmodiga och glömma att det faktiskt är West Ham vi älskar, laget som förlorar med 7-0 mot Blackburn men slår Manchester United på Old Trafford. Vi om några vet att laget har kapacitet till det mesta, såväl bra som mindre bra insatser.
Men visst ser man med spänning fram emot kommande möten mot tilltänkta topplag som Leeds och Liverpool.
Månne skriver jag att de nyss nämnda punkterna är våra svagheter efter de kommande matcherna...?
