Dags för playoff! Del 2
Playoff till Premier League har existerat sen 1993 och i år använder man alltså spelformen för tolfte gången. West Ham gör dock debut i såna här sammanhang när man på lördag gästar Ipswich och Portman Road. Målsättningen måste vara att lägga grunden till en klang- och jubelföreställning i returen på Upton Park nästföljande tisdag.
West Ham
Spelat 7 ligamatcher i april/maj: 3 vinster, 2 oavgjorda, 2 förluster. Målskillnad: 9-4.
Wigan (b) 1-1, Watford (h) 4-0, Stoke (b) 2-0, Coventry (h) 2-0, Crystal P (b) 0-1, Derby (h) 0-0, Reading (b) 0-2.
Efter en svag insats mot Reading i början på april, och en bedrövlig påsk, var vi nog många som mer eller mindre kastat in handduken. West Ham har dock återfunnit den vinnande trend man haft ett par perioder tidigare under säsongen. Man hade en tidig formtopp i slutet på augusti när Trevor Brooking för andra gången tog tjänst som "caretaker". Våra hjältar vann då fyra raka ligamatcher. Snart fick man dock grus i maskineriet och problemen började faktiskt när Pardew tog över. Under en lång tid härskade "kryss-sjukan". Vår nye manager fick på sina nio första ligamatcher uppleva sju oavgjorda! Även efter denna period har vi tvingats vara med om en del tunga "draws", vem minns inte Walsall hemma 0-0 t ex!? I januari/februari hade Hammers sin andra starka period för säsongen. Tyvärr handlade det till stor del om cupspel dessa månader och de fina insatserna mot Wigan, Wolves och Fulham inbringade inga ligapoäng. Lite av den varan blev det trots allt i andra matcher och i Tipslördag kunde vi se Hammers från sin bästa sida två gånger i slutet av februari: 1-1 mot Norwich efter mycket bra spel, tyvärr gick trepoängaren förlorad den gången genom en grov Repka-miss en kvart från slutet. Veckan efter hade man Cardiff på besök, det var spel mot ett mål. Segern stannade vid 1-0, men Zamoras kalla avslutning i 73:e matchminuten fick TV-fåtöljen att välta.
Vi hade tre raka segrar innan Wigan-matchen och mycket talar för att Hammers går in i playoff-spelet som en harmonisk lagenhet. I likhet med Crystal P har man en formkurva som pekar högre än semifinal-motståndarens. Försvarsspelet har imponerat under slutspurten, blott två insläppta mål på de sex avslutande matcherna. Laguppställningen på lördag kommer att analyseras närmare i Inför Match-artikeln som kommer i slutet på veckan. En reflektion redan nu är ändå att mittfältet känns starkt, det ser bättre ut än det gjort någon gång tidigare denna säsong. Lagets två bästa spelare, Etherington och Carrick, kompletteras av gamlingarna Deadly Don och Loomy, som är tillbaka med full glöd. En positiv effekt av detta borde bli att Harewood får spela där han hör hemma, i ett tvåmannaanfall tillsammans med Connolly.
Ipswich
Spelat 7 ligamatcher i april/maj: 3 vinster, 2 oavgjorda, 2 förluster. Målskillnad: 11-9. Cardiff (h) 1-1, Sheffield U (b) 1-1, Nottingham (h) 1-2, Gillingham (b) 2-1, Sunderland (h) 1-0, Rotherham (b) 3-1, West Bromwich (h) 2-3.
Ipswich började säsongen trögt och det dröjde ända till mitten av september innan de vann sin första ligamatch. Under hösten tog de in förlorad mark, bl a vann laget fem matcher på raken i oktober, och är ett förväntad playoff-lag. Likväl höll Ipswich på att ställa till det för sig när det blev förlust hemma mot Nottingham för några veckor sedan och efter detta har man inte helt övertygat i två 1-1-matcher. Formen är alltså något dunkel för laget som vinner lite oftare än vårt gäng. Å andra sidan har de förlorat 15 ligamatcher (mot West Hams 10), varav åtta på hemmaplan.
När Ipswich och West Ham möttes tidigt på säsongen vann de våra med 2-1 på bortaplan. Defoe gav oss ledningen och Connolly ökade i början på andra halvlek. Mittfältaren Jermaine Wright reducerade men närmare kom alltså inte Ipswich den gången. De fick dock sin revansch på annandagen, vann med samma siffror trots 0-1-underläge. Återigen var det Defoe som inledde målskyttet. Lite till mans satte vi dock julgröten i halsen när spanjoren Pablo Counago inom loppet av nio minuter i andra halvlek vände på steken.
Ipswich är ligans målrikaste lag, hann med 84 fullträffar på 46 matcher. Att jämföras med West Hams 67 och Norwichs 79. Ipswich har också närmare ett halvdussin forwards att välja mellan och det ska bli intressant att se vilka som får representera laget på lördag. Främste målskytt denna säsong är Darren Bent på 15 mål.
Om West Ham är nybörjare vad gäller nervslitande playoff-matcher har Ipswich desto större erfarenhet. Fyra år i rad 1997-2000 och när man i det sista av dessa försök finalslog Barnsley med 4-2 hade "Tractor Boys" tvingats uppleva tre bittra semifinalförluster. I två av dessa föll man med minsta möjliga marginal, på färre gjorda bortamål än motståndaren.
Senast Ipswich spelade i Premier League var samma säsong som West Ham slutade 7:a. Känns kanske avlägset, men spelåret var faktiskt 2001/02! En bidragande orsak till lagets degradering kan man väl säga att Hammers var, eftersom de besegrade Ipswich i båda mötena. Således har West Ham två raka på Portman Road, 3-2 blev det den hösten. Hemmasegern 2002 stannade vid 3-1. Kanske något Lomas minns, det var han som öppnade målskyttet i den matchen. Du får gärna gör om det, Steve!
Den som växte upp med engelsk fotboll och Tipsextra på 70-talet förknippar Ipswich med underhållande och anfallsglad fotboll. Att döma av målfabrikationen från årets upplaga lever denna tradition vidare. Undertecknad, som 1978 satt på Wembley och njöt när Ipswich i en mycket bra match vann FA-cupfinalen mot Arsenal med 1-0, har absolut inget emot att se Ipswich återvända till Premier League. Men det får bli nästa år!
