Inför Crystal P-West Ham
Hur viktig kan en fotbollsmatch vara? Ja, hur viktig som helst, i alla fall om laget heter West Ham. Frågan är om Hammers någonsin spelat en match av större betydelse än lördagens playoff-final mot Crystal P. Här snackar vi mer än Premier League eller Division 1, vi snackar himmel eller helvete.
De ekonomiska realiteter som utgör grunden för dessa ödesmättade tongångar ska vi inte ytterligare fördjupa oss i här och nu. Istället koncentrerar vi oss på lördagens formstarka finalmotståndare, det är ju ändå det spelarna måste göra. Crystal P har vunnit 13 av 20 ligamatcher denna sida nyår och förlorat blott fyra gånger. I de båda semifinalerna mot Sunderland visade man prov på samma vinnarinstinkt som fick laget att klättra i tabellen under våren.
I första semin kom man under i början av andra halvlek men kvitterade omgående motståndarnas 1-0-mål. När Sunderland fem minuter före slutet gjorde 2-2 replikerade man ånyo direkt, genom skyttekungen Andy Johnsons segermål i 87:e. I returen på bortaplan låg Palace under med 0-2, och säsongen höll på att ta slut, men Darren Powell reducerade i 90:e minuten och tvingade fram förlängning och en straffsparksläggning som Londonlaget vann på 14:e straffen.
Må vara att man behöver en gnutta tur för att vinna den här typen av kvalmatcher. Mest av allt handlar det ändå om såväl mental som fysisk styrka, t ex tvingades laget spela hela förlängningen med tio man efter att Julian Gray blivit utvisad precis innan. "Det är manager Ian Dowies hårda träning som gett resultat och vi vet att vi kan vinna finalen", säger "Eagles" finske mittfältare Aki Riihilahti i en kommentar.
Laguppställningen i de båda matcherna mot Sunderland: Vaesen - Granville, Leigertwood, Popovic, Butterfield - Gray, Hughes, Riihilahti, Routledge - Shipperley, Johnson.
På bänken sitter bl a målgöraren Freeman beredd. Vi lär få se, med ett viktigt undantag, samma manskap på banan i Cardiff. Den som faller ifrån är Julian Gray, som drog på sig två gula kort i andra semin. Palace har överklagat men följer FA sina regler sitter Gray på läktaren under matchen.
Vad ska då Hammers ta sig till för att betvinga detta lag och få spela Premier League-fotboll i mitten av augusti? Det faktum att de våra av allt att döma håller en något högre klass räcker inte. Om inte annat måste den som förspillt sin ungdom på en och annan travbana påminna sig det ofta sanna uttrycket "form slår klass". Därför är det skönt att veta att också killarna från östra London är i form! Skadelistan lyser dessutom med sin frånvaro, kanske t o m Hutchison har fått ordning på sin vad så han åtminstone kan komma in som avbytare under finalen.
Vårt ofta hårt kritiserade försvar har skött sig utmärkt på sistone, i ingen av de åtta senaste matcherna har man släppt in mer än ett mål och i fem av dem har man hållit nollan. Med vänsterbreddaren Gray borta förlorar dessutom Palace ett vasst vapen, han får inte tillfälle att fresta vårt - och Repkas! - tålamod.
Det hela blir inte sämre av att vår vänsterman, Etherington, tagit Hammer of the Year-utmärkelsen på rätt sätt och verkar stortrivas med fotbollslivet. Enligt rykten lär högerbacken Butterfield inte vara det värsta man kan stöta på. Låt oss hoppas ryktena stämmer!
På topp har Palace Shipperley och Andy Johnson, den sistnämnde en riktig målspruta. Det är bara att se till att tyglarna är strama, Dailly och Melville! Ändå finns väl nyckeln till framgång, som oftast, i utgången av striden centralt på mitten. Har Carrick och Lomas en lyckosam dag kan detta vara mycket avgörande. Vad gäller målgörandet har vi flera som kan stiga fram, vad sägs om att Connolly sätter sina chanser den här gången?
Laget mot Ipswich senast: Bywater - Mullins, Dailly, Melville, Repka - Etherington, Carrick, Lomas, Harewood - Connolly (Reo-Coker 82), Zamora (Deane 57).
Bänken: Brevett, Srnicek, McAnuff.
Mycket talar för att Pardew låter samma elva starta finalmatchen. En tänkbar förändring är att Hutchison, om han är hel, går in istället för Zamora. Harewood flyttar i så fall upp i anfallet. På bänken är förstås Deane och reservmålvakten Srnicek givna, i övrigt väljer vår manager två ur kvartetten Brevett, McAnuff, Reo-Coker och Horlock. Den sistnämnde har inte varit med på ett tag men kan falla Pardew i smaken tack vare sin rutin.
En del har förmågan att vara som bäst när de måste. Låt oss hoppas att de som får ansvaret att representera West Ham på Millennium Stadium på lördag, hanterar denna enorma utmaning just på det sättet. I så fall kommer alla Hammersfans om så där 15-20 år, när vi väcks mitt i natten, utan betänketid kunna rabbla namnen på alla de hjältar som slogs för klubbens framtid i Cardiff den 29 maj 2004.
