West Ham - Gillingham 3-1
Zamora, Harewood och Mullins hamnade alla i målprotokollet när West Ham, via seger mot Gillingham, på lördagen klättrade till fjärde plats i tabellen.
En gång är ingen gång, två är lika med noll ljuder det från dotterns stereo. Versraden från Björn Rosenströms poplåt uttrycker möjligen nån djup sanning om livet, men som en beskrivning av West Hams gångna vecka kunde den inte vara mer fel. Tisdagens seger mot Stoke, och gårdagens 3-1 på Gillingham, är kanske inte de mest glamorösa segrarna i klubbens historia. Däremot gav 2 x 3 sex blytunga poäng till de 21 som Hammers hade innan och vi är fortfarande att räkna med i kampen om uppflyttning till Premier League.
När domare Evans i går eftermiddag blåste igång drabbningen på Upton Park, var såväl hemmaspelare som fans medvetna om en sak. Nyckeln till en bekväm seger mot ett motstånd som håller till i andra änden av tabellen, och som torde ägna sig åt igelkottförsvar så länge ställningen är 0-0, är ett tidigt ledningsmål. Då undviker vi risken för mental kramp och ett nervöst jagande efter den nödvändiga fullpoängaren.
Med detta i åtanke började Hammers ganska omgående producera målchanser. Zamora, som tidigare haft en tung säsong så här långt med skador och ett självförtroende på bottennivå, visade vägen. Efter en kvart fick han på en rejäl kanon som Gills-målvakten lyckades parera. Tre minuter senare får BZ en ny chans efter en fin passning från Harewood och väljer denna gång att avsluta i det andra hörnet, det högra, och nu förmår inte keepern stå emot längre, 1-0!
I 25:e matchminuten kommer mera. Hammers låter bollen göra arbetet. Lomas hittar Etherington på kanten som slår en delikat passning till Zamora. Denne, som befinner sig nere vid förlängd mållinje, får fram bollen till Harewood som från nära håll krutar in 2-0.
Målchanserna avlöser varandra under första halvlek för hemmalaget och när det ringde för tredje gången sex minuter före pausvilan, var Zamora återigen inblandad. Med ett mellanting mellan inlägg och skott får han fram bollen till Mullins som placerat sig vid bortre stolpen. Den f d Crystal P-spelaren sätter till huvudet och 3-0 är ett faktum. Nu tror vi att grabbarna ska få dricka te med en tremålsledning i ryggen, men så blir det inte. Med en välplacerad nick på stopptid putsar Byfield siffrorna. Halvtidsresultatet 3-1 visar sig också bli slutresultat.
Man ska inte sätta sig på alltför höga hästar efter en hemmaseger mot seriens näst sämsta lag. Ändå finns det flera saker att glädja sig över. Den gångna veckan har varit Harewoods bästa så här långt denna säsong, låt oss hoppas att killen fortsättningsvis producerar mål på den nivå han gjort tidigare under sin karriär. Zamora var dominerande i första halvlek när allt avgjordes och även om en fluga inte gör nån sommar är hans stukade självförtroendet i alla fall restaurerat till en del. Också trotjänaren Lomas blir sakta men säkert något bättre för varje match nu, åtminstone mot lite klenare motstånd.
Gillingham var inte ofarliga, de hade målchanser under såväl matchinledningen som i den mållösa andra halvleken. Återigen steg Repka fram och med hårdhet och stringens fredade han vårt mål. Det är nog mer än en av Gills anfallsvapen som hade fysiska minnen av vår tjeck när de vaknade i morse.
West Ham-Gillingham 3-1 (3-1)
1-0 Zamora (18), 2-0 Harewood (25), 3-0 Mullins (39), 3-1 Byfield (45)
Publik: 25 247
Bywater - Mullins, Repka, MacKay, Brevett - Rebrov, Lomas, Reo-Coker (Fletcher 46), Etherington (Cohen 66) - Zamora (Chadwick 75), Harewood
