Mot Cardiff på skakiga ben
Bara en obotlig optimist tror att West Ham slipper undan en nervpärs på Millenium Stadium i Cardiff i maj om det ska bli Premier League till hösten. Ett litet, snubblande steg närmare målet kan tas på söndag - och det är Cardiff som står på programmet!
Två tredjedelar av "The Championship" har genomförts och i nuläget kan lagen som slåss om en nära framtid i den engelska fotbollens finrum delas in i två kategorier. Ipswich, Wigan och Sunderland ser ut att göra upp om de två direktplatserna medan ytterligare åtminstone 8-10 lag har goda chanser till en playoff-plats (se tabellen).
Det är alltså upplagt för en stentuff avslutning på säsongen och West Ham går in i denna fas på mycket skakiga ben. Manager Pardew gjorde för några veckor sedan ett försök att, på ett ovanligt öppenhjärtligt sätt, bemöta sina kritiker. I en intervju på officiella hemsidan var han riktigt kaxig och slog fast att...
...West Ham idag är ett mycket slagkraftigt lag med unga, skickliga spelare som bara kommer att bli bättre.
...jag (dvs Pardew) inte är en manager som erbjuder snabba, kortsiktiga lösningar. Mitt arbetssätt handlar om att bygga en solid grund för framtiden. Och det är precis det jag gör just nu.
...mina tidiga meriter (med Reading) talar sitt tydliga språk. Jag är en vinnare och är rätt person att leda West Ham United till de höjder där de hör hemma.
Olyckligt nog för Hammers, Pardew och alla oss andra har laget inte knipit en enda ligapoäng sedan intervjun publicerades och orden från vår boss känns därför aningen ihåliga. Man får en känsla av att han inte riktigt klarar av att lösa lagets grundläggande problem och får han rätsida på en sak dyker det genast upp nåt annat som förmörkar tillvaron. Vad dessa problem handlar om kan faktiskt åskådliggöras genom att ta en närmare titt på våra senaste möten mot söndagens motståndare:
23 sept 2003. Cardiff (b) i ligacupen, seger 3-2.
Denna match spelades under den skarv som var efter Roeders avgång och innan Pardew tog vid. Trevor Brooking var insatt som tillfällig "caretaker" och lyckades f ö under sin korta period med något som Pards ännu inte gjort; vinna tre raka ligamatcher. I detta cupmöte illustrerades den gamla välkända Hammers-sjukan - försvarsspelet! Under första 25 kunde Cardiff göra 2-0 och man upphör aldrig att förvånas över att våra försvarare tycks föredra att agera passiva åskådare när motståndarens anfallare ger sig in i vår box. Detta problem kvarstår sannerligen fortfarande, är det något annat av de bättre lagen i Coca Cola som släpper in fler billiga mål? Att vi till slut vann just den här matchen berodde i första hand på en viss Jermain Defoe som via ett hat tric tog oss vidare till nästa rond.
25 oktober 2003. Cardiff (b) i ligan, oavgjort 0-0.
Detta var Pardews andra match på bänken. Tillställningen var bedrövlig, pengarna tillbaka borde ha varit ett minimikrav från publiken, och det var under denna period av ligaspelet som Hammers spelade bort sina möjligheter till att vara med i tätstriden förra säsongen. På åtta matcher spelade man oavgjort i sju, i den åttonde tappade man en 3-0-ledning till förlust mot West Bromwich! I 0-0-mötet mot Wales stolthet såg vi prov på två andra typiska svagheter som West Ham dras med: Oförmågan att göra mål samt att lagets lägstanivå är av den riktigt rysliga sorten. Det enda positiva minnet jag har från den här matchen är en drömräddning av David James.
28 februari 2004. Cardiff (h) i ligan, seger 1-0.
Denna match spelades under en av West Hams bättre perioder förra vintern. Det var spel mot ett mål i 90 minuter och sällan har väl ett segermål (Zamora, kvarten kvar) varit mer rättvist. Ett stort problem belyser dock även den här matchen, lagets svårighet med att sätta chanserna och att döda matcher. I fjol hände detta extremt ofta, och avspeglas av att vi då spelade oavgjort 17 gånger (!) i ligan, men även denna säsong har vi tvingats uppleva att motståndarna kommit tillbaka pga att de våra inte stängt matchen (Coventry, Ipswich, Nottingham, Plymouth, Leeds, Sheffield U i cupen).
2 november 2004. Cardiff (b) i ligan, förlust 1-4.
Det finns de som säger att det var denna bistra tisdagkväll som Pardew förlorade omklädningsrummet, här tappade han spelarnas öra och förtroende. En aktuellt intervju med Reo-Coker i en "fanzine" (som alltså ska tas med en nypa salt) pekar i samma riktning och hur det än är med den saken så påminns vi genom detta katastrofala resultat om en annan svårsmält Hammers-sjuka - den totala oberäkneligheten, instabiliteten, precis vad som helst kan hända, botten är aldrig nådd! Betänk att mindre än en vecka före förnedringen på Ninian Park hade samma lag på ett glansfullt sätt stått upp mot Europaettorna Chelsea, visserligen 0-1 på Stamford Bridge, men man hade bjudit betydligt tuffare motstånd än många Premier League-klubbar klarar av.
Med tre raka förluster i bagaget är West Ham helt enkelt piskade att vinna på söndag. En seger löser egentligen ingenting i sig men ser i alla fall till att läget inte försämras, medan en (poäng)förlust kommer att skaka klubben i dess grundvalar. Vad som rör sig i klubbledningens huvuden när det gäller tränarfrågan är omöjligt att veta men skulle Cardiff resa hem från Bolyen med tre pinnar kommer trycket att bli så hårt att man undrar om det överhuvudtaget är möjligt för Pardew att inte lämna in lappen.
Cardiff har bara fem poäng ner till det undre strecket men är i form. I ligan har man inte förlorat sedan 18 december och på de åtta senaste tävlingsmatcherna har man endast en förlust, 2-3 mot Premier League-laget Blackburn som man pressade till ett omspel i FA-cupen. Senast blev det komfortabla 2-0 mot Burnley hemma. I laget återfinner vi f d Hammern Jobi McAnuff som gick över i början av säsongen. Han gjorde sitt lags 1-1-mål i förlustmatchen mot Blackburn, vilket var hans andra mål för walesarna. Sitt första gjorde han i den hemska, ovan redovisade 1-4-matchen i november.
Det som trots allt talar för oss i morgon är att West Ham gärna slår till när man minst anar det. Jag har gett upp hoppet om den totala vändningen, den som ger oss 3-4-5 raka segrar, men kanske kan det ändå komma en urladdning av det positiva slaget mot Cardiff. En tänkbar startelva kan beskådas nedan. Repka betalar av för fem gula kort och är alltså inte tillgänglig. Varken Mullins eller Ferdinand är egentligen lämpliga ytterbacksval men av de två föredrar jag den sistnämnde. Dessutom vill jag, om den där urladdningen uteblir, se Rebrov på banan i god tid, inte sista fem. Och då ska han komma in som en tredje forward! Visa nu att ni är stolta över att spela i Claret & Blue, grabbar!
Walker
Ferdinand Mullins Mackay Powell
Chadwick Fletcher Reo-Coker Noble
Harewood Sheringham
På bänken: Bywater, McClenahan, Cohen, Rebrov, Zamora
