Gillingham - West Ham 0-1
Hammers vann snöbollskriget på Priestfield Stadium.
West Ham lyckades knipa tre mycket viktiga poäng i bortamatchen mot Gillingham. Följande manskap intog planen: Bywater, Ferdinand, Repka, MacKay, Powell, Reo-Coker, Lomas, Fletcher, Etherington, Harewood, Zamora.
Marlon Harewoods mål efter en knapp kvart frälste West Ham denna vinterkväll. Det var hans sextonde mål den här säsongen. Dessutom befäste vi vår kvalplats, nu ligger vi på femte plats. Hade vi förlorat hade vi ramlat ner till åttonde plats.
Planen låg pudrad med vintersnö när matchen blåstes i gång. West Ham verkade fast beslutna att sätta högsta fart från början. De pressade på från start och Steve Lomas var först ut efter fyra minuter med ett bra skott från distans som gick just utanför. Näste man var Marlon Harewood som liksom Lomas drog på från långt håll, men det skottet vållade inga problem för hemmamålvakten Steve Banks. Gills kom dock också igång. Efter tio minuter slog Matthew Jarvis en rökare som gick högt över Bywaters mål. Strax efter hade Ashby en farlig nick på mål efter en hemmahörna.
West Ham lyckades spräcka nollan ett par minuter senare. Matthew Etherington gjorde en av sina patenterade rusher längs vänsterkanten och avslutade med ett suveränt inlägg. Detta är något vi saknat under Mattys frånvaro. Marlon Harewood hade inga problem att få bollen i nät från nära håll.
Fem minuter senare hade Marlon en ny chans, men hans skott från dålig vinkel räddades av Banks på andra försöket. Gillingham fortsatte framåt i snön. Bywater fick sträck ut i hela sin längd efter 23 minuter för att stöta bort ett långskott från Croft. Vid det här laget var Hammers satta under hårt tryck. Men för omväxlings skull höll vår backlinje tätt. Zamora hade efter en halvtimme en nick som gick rakt på Banks i målet. Bywater fick också bekänna färg på Flynns frispark, som tvingade Stephen till en dykning till sin högra stolpe. Vid det här laget hade Hammers svårt att ta sig in i Gills straffområde. Det var med lättnad som man hörde domaren blåsa av första halvlek.
Det skedde ett byte i paus. Matty Etherington gick ut och Teddy Sheringham kom in. Matty är ju inte helt fulltränad efter sin långa frånvaro på en och en halv månad. Teddys inhopp innebar att West Ham återtog initiativet i matchen. Zamora stötte bollen utanför efter ett bra inlägg från Harewood. Samme Marlon hade sedan ett kanonskott på volley från 20 meter som Banks lyckades mota. Gills stack dock upp av och till. Ett antal skott och nickar susade utanför Bywaters målställning.
Efter en timmes spel bytte Pardew ut Bobby Zamora mot den unge Chris Cohen, som fick ta plats till vänster på mittfältet. Sheringham och Harewood gick upp på topp. Efter 70 minuter hade nämnde Sheringham ett lysande tillfälle att öka på Hammers ledning. Han fick på en underbart skruvad frispark som tyvärr tog i ribban. Både Harewood och Reo-Coker försökte få returen på mål, men domaren blåste av för en frispark för hemmalaget för ruff i boxen.
Nästa byte kom efter 77 minuter. Nigel Reo-Coker gick ut till förmån för Gavin Williams, som gjorde comeback efter sin vristskada mot Derby. Matchen stod fortfarande och vägde. Paul Smith i hemmalaget hade ett bra volleyskott som gick precis utanför Bywaters högra stolpe.
Med fem minuter kvar av matchen började Gillingham pressa tillbaka West Ham ordentligt. Inhopparen John Hill höll på att kvittera, men Bywater lyckades rädda. Snön började nu vräka ner och Hammers lyckades hålla ett-noll matchtiden ut, till de tillresta supportrarnas stora glädje.
Det som gladde mig mest i den här matchen var att Matthew Etherington äntligen var tillbaka. Att han sedan gjorde en bra debut, gör det bara bättre. Man kunde väl inte ha så stora förhoppningar på ett bra spel med tanke på omständigheterna. Men, vår backlinje höll tätt trots stundtals hårt tryck och Bywater var bra mellan stolparna. Nu har vi en knölig bortamatch mot Leeds på lördag. Med tanke på att det är så tätt runt kvalplatserna är det mycket viktigt med tre poäng på lördag.
