Ekonomisk ruin, eller inte?
Med anledning av förekommande ekonomiska debatt vill jag ge en liten överblick över vad som hänt och håller på att hända i West Ham United. Detta är ett sammandrag och ska inte läsas som en absolut sanning eftersom jag inte tror att den ens existerar där ute i informationsdjungeln.
Det är landslagsuppehåll den här helgen och därför finns inga inför match artiklar att skriva. Jag tänkte därför göra en liten djupdykning rakt ner i ekonomiträsket då det de senaste åren varit på tapeten i klubben och de senaste dagarna på vårt forum. Artikeln bygger av naturliga skäl på det man har kunnat läsa sig till i diverse sammanhang på nätet och den absolut senaste informationen kommer från det så kallade fans forum som hölls i mitten av denna vecka.
När West Ham United åkte ur Premier League med det på pappret bästa och mest talangfulla lag som någonsin degraderats hade klubben £45-50 miljoner i skulder. Eftersom en Premier Leagueplats värderas till mellan £15 och £30 miljoner (beroende på vem som uttalar sig) kan man snabbt se varför bankerna drog öronen åt sig, fick kalla fötter och började ställa krav på ökad återbetalningstakt.
Vad var det då som gjorde att vi drog på oss dessa enorma, i och för sig sägs det att Leeds och Chelsea hade ungefär dubbelt så stora skulder när de åkte ur respektive köptes upp så ordet enormt är ju beroende på vad man jämför med, skulder? En av anledningarna är naturligtvis den skenande lönekarusellen under den andra hälften av 90-talet. West Ham hade runt sjätte högsta lönekostnaden i hela Premier League men var sällan med och krigade om denna placering. Lagen som låg runt om i löneligan satsade alla på Champions League medan detta aldrig varit ett realistiskt alternativ för oss. Det har vi alltid varit alldeles för ojämna för att kunna klara av.
En annan stor kostnad var naturligtvis utbyggnaden av arenan. Ett moment 22 där vi var tvungna att få en större arena för att kunna generera mer pengar och därmed komma högre upp i tabellen. Tyvärr fick det som konsekvens att våra managers fick ytterst lite pengar att spendera förutom de pengar som han kunde få in genom att sälja spelare. Därmed var karusellen igång. En ut kunde innebära två in. Eller som när Harry Redknapp hade varit med och sålt Rio Ferdinand till dåvarande världsrekordpris £18 miljoner då det innebar sex nya spelare (Song, Camara, Soma, Dailly, Foxe och Todorov plus Tihinen och Schemmel på lån). Förmodligen var dessa spelare också den stora anledningen till att Redknapp sedermera fick kicken från klubben. Den gode Harry fick dock inte möjlighet att göra av med alla pengarna utan endast 2/3 tilläts han att göra av med (de täckte in köpe- och lönekostnad). Var den sista tredjedelen försvann är inte så svårgissat med tanke på att vi då byggde ut vår arena.
Sommaren efter att vi åkte ur skärpte alltså bankerna kraven på klubben eftersom vi fick en gigantisk sänkning av våra inkomster. Som tur är har de lag som spelat i Premier League två säsonger med så kallade "fallskärmspengar" som betalas för att klubben ska ha en chans att anpassa sin ekonomiska kostym efter situationen att inte längre spela där man "täljer guld med täljkniv". Denna extra "fallskärm" har man i två säsonger och för West Hams del innebär det att vi inte får några nya pund till nästa säsong. Hur stort belopp som West Ham förlorar på att ej längre få "fallskärmen" utbetald är jag inte helt säker på men rykten gällande summor i storleksordningen £5-6 miljoner har florerat.
Det positiva i sammanhanget är dock att vi nu bara har fyra spelare kvar med "Premier League lön". Dessa fyra är Repka, Lomas, Dailly och Hutchison och såväl Dailly som Hutchisons kontrakt löper ut under våren vilket innebär att vi enligt rapporter i princip sparar in £2,5 miljoner plus arbetsgivarkostnader (vilka jag inte vet vad de är i England). Dock verkar det som om Repka och Lomas har kontrakt ytterligare en säsong vilket i nuläget är synd med tanke på att vi hade kunnat spara lika mycket till om även deras kontrakt hade gått ut. Att spelarna väljer att spela ut sina kontrakt håller jag personligen inte mot dem då de naturligtvis inte skulle kunna få i närheten av så välbetalda kontrakt någon annanstans. Jag gissar på att ingen av dem skulle få mer än 1/5 av sin nuvarande lön om de skulle gå någon annanstans eller skriva nytt kontrakt med West Ham.
Det negativa med att vi inte längre har mer än fyra spelare med "Premier League lön" är att kvaliteten på spelartruppen naturligtvis har sjunkit rejält sen vi lämnade den yppersta eliten. Alan Pardew fick uppdraget att sänka våra lönekostnader radikalt samtidigt som han skulle föra upp laget i Premier League igen. En uppgift som han sånär lyckades med förra våren men som den här säsongen verkar oerhört avlägset. Det är då lätt som supporter att skylla debaclet på tränaren men man ska hålla i minnet vilka förutsättningarna varit. Såväl tränare som spelare och styrelse bör unisont ställa sig upp och ta ansvar. Den första för att han inte får spelarna att prestera det de bevisligen kan (vi har då och då spelat bra även med det material vi har just nu), spelarna för att de inte visar den stolthet som vi supportrar kan kräva av dem när de spelar för vår klubb och så då styrelsen för att de inte har klarat av att handskas med den ekonomiska situationen tidigare och försatt klubben i den situation vi nu befinner oss i.
Idag är klubbens skulder nere på £31 miljoner enligt färska siffror från klubbens Fans forum under veckan som gick. Av dessa är £5 miljoner något som de kallar för "Over Draft" vilket kanske kan liknas vid topplån? Det är i alla fall kortfristiga skulder. £26 miljoner är långfristiga lån. Detta låter inte som någon orimlig fördelning och stämmer uppgifterna så får vi anta att klubbens ekonomi numera är något sånär stabil även om det inte finns utrymme för några större utgifter längre. Bland annat är den fortsatta arenautbyggnaden på obestämd framtid lagd på is.
Många rykten har omgärdat klubben den senaste veckan. Fyra olika intressenter sägs vänta på att klubben ska misslyckas med att ta sig upp till Premier League och därefter köpa ut ordförande Brown, som är den största aktieägaren med sina 38%, och kanske även familjerna Caerns och Warner som även de innehar stora andelar av klubben. Brown har tidigare uttalat sig positivt om att sälja klubben om rätt person kommer med rätt bud. Det vill säga att han vill att nästa ägare ska kunna föra klubben framåt. Vad det gäller styrkan och intresset hos dessa sagda intressenter låter jag vara osagt eftersom det är stört omöjligt att bilda sig en uppfattning om vad, bland alla rykten, som kan vara sant och mindre sant. Det enda vi med säkerhet vet är att Tony Cottee sagt sig vara talesman för ett av konsortiumen.
Personligen ser jag fram mot en spännande vår där jag tror att vi står inför ett vägskäl av stora format. Rätt beslut kan leda till en lysande framtid medan fel beslut leder oss ner i fördärvet eller bara gör att vi fortsätter att vara stabilt mediokra.
