I huvet på en Hammer
Några flyktiga tankar om det riskabla med att West Ham visas på TV, om historiska möten med Ipswich, om ursäkter för pessimism samt om det absurda i vår hängivenhet för engelska fotbollslag.
Under Tipsextras barndom sändes sällan Hammers matcher på TV. De få gånger programmakarna visade oss denna ynnest fick West Ham ändå stryk för det mesta så det kanske lika gärna kunde kvitta. Denna osmak tycks tyvärr hålla i sig. Hammers har vunnit 24 av 53 tävlingsmatcher den här säsongen (45 %) men på nio TV-sända (Sky/Viasat) har man bara vunnit en (11 %), och det var i augusti när Teddy gjorde matchens enda mål mot Reading.
För att inte säsongen ska ta slut på onsdag kväll måste West Ham bryta denna "TV-tradition". Tyvärr tror jag inte att det blir så. Inte i första hand för att West Ham gör max en bra halvlek när TV-kamerorna är närvarande, inte heller för att vi på bortaplan möter ett lag som tog 12 poäng mer än oss i ligaspelet - även om detta faktum naturligtvis bör göra våra motståndare till favoriter. Nej, min pessimism får näring från en känsla i maggropen som kan sammanfattas med "vi har haft flyt i de stora matcherna mellan lagen genom åren så det måste vara deras tur nu".
Statistiskt är det egentligen ganska jämnt om man ser till serielunken. 22-18 till oss (och 16 draws) men de viktiga matcherna - de har alltså Hammers vunnit! Det är fr a under tre säsonger, innan den nuvarande, som det varit riktigt hett mellan de båda lagen. Första gången var 1975 när Ipswich hade ett av örikets absolut bästa lag. De möttes i semifinalen i FA-cupen och de våra blev stundtals utspelade efter noter. Hammers lyckas med nöd och näppe greja 0-0 och omspel, inte minst tack vare en sanslös räddning på mållinjen av anfallaren Billy Jennings på stopptid. Returen vinner West Ham med 2-1 men en och annan "Tractor Boy" av äldre årgång har nog inte glömt att deras lag på mycket tveksamma grunder fick ett mål bortdömt för offside vid ställningen 0-0. Att Ipswich några veckor efter cupbataljerna vinner ligamötet med 4-1 kunde vi bjuda på, den matchen saknade helt betydelse för laget som var fullt upptaget med att ladda för cupfinalen mot Fulham.
Dryga tio år senare, nu pratar vi om den för Hammers gyllene säsongen 1985/86, stöter lagen på varandra inte mindre än fem gånger. Inte nog med att vi vinner båda ligamatcherna, den sista i slutet på april bidrar f ö starkt till att Ipswich med en poängs marginal blir nedflyttade till division 2, vi slår dessutom ut dem ur FA-cupen efter en holmgång som varar i 3 x 90 minuter!
Manager Joe Royle och hans spelare i dagens lag lider förmodligen inte särskilt svårt av dessa historiska nederlag. Däremot har de fjolårets play off-semifinaler i färskt minne. Deras revanschhunger måste vara enorm med tanke på att de trots 1-0-seger i första matchen missade finalen efter den där magiska kvällen när Ethers och Dailly frälste ett kokande Upton Park. En som var med för ett år sen, försvararen Fabian Wilnis, menar i en intervju att "alla medel är tillåtna" när det gäller att hindra vår farligaste spelare, Matt Etherington, att fira en finalplats även denna vår. Som alla vet ägnade sig nämnde Wilnis redan i första mötet på Boleyn i lördags åt något som ligger farligt nära det som brukar kallas benknäckarfotboll.
Undertecknad är alltså inne på att det är Ipswich tur denna gång och innan ni läsare i vredesmod sätter "I´m forever blowing bubbles" i halsen pga denna uppgivna hållning, får jag väl försvara mig med att när jag är så här kraftigt pessimistisk brukar jag ha fel! Min känsla när andra semin i fjol skulle betittas var åt "nu är jag på väg till min egen avrättning"-hållet men det blev ju precis tvärtom, som West Ham-supporter var det längesen jag var så lycklig över ett slutresultat som under nattvandringen hem efter den matchen!
Lycklig Hammer var jag annars för några veckor sedan när jag var i London i samband med vår medlemsresa. En av många underbara upplevelser den helgen var att gästa puben The Boleyn timmarna före matchstart. Det slog mig när jag satt i den av claret´n´blue fullknöckade lokalen att det egentligen är ganska absurt med denna totala hängivenhet som en massa svenska (skandinaviska!) fotbollsdårar känner för engelska fotbollslag. Ofta tycker nog engelsmännen detsamma. Mitt i sången på The Boleyn vecklar våra norska Hammers-vänner ut sin mäktiga banner (som kan ses på en bild ovan som pga av formatet tyvärr inte på något sätt ger rättvisa åt "pjäsen"). Den är sju meter lång och är skapad av en viss "SEA", numera tämligen bekant även för svenska fans, i alla fall de som besökt vårt forum de senaste veckorna. Bannern har West Ham-loggan till vänster, texten Scandinavian Hammers i mitten och den skandinaviska supporterklubbens logga till höger. Reaktionen från de engelska fansen i lokalen var till en början avvaktande, lite skeptisk rent av, "vad är det här för nåt?", "vad har West Ham med Skandinavien att göra?", tycktes de tänka. Men efter ett tag, inte minst när de förstod att de där nordborna kunde ramsorna lika bra som någon annan, vändes tveksamheten till jubel (här ska väl erkännas att undertecknad var betydligt mer bortkommen än t ex reseledare Gjermund Holt när det gällde att hänga med i texterna, men han har å andra sidan, enligt SH:s "adelskalender", sett West Ham live 72 gånger och det har inte jag).
Tillbaka till nuet och onsdagsmatchen även om det är svårt att slita sig. Förhoppningsvis är jag denna gång en lika usel tippare som vanligt och jag önskar alla Hammers som har chansen att samlas på någon sportbar nånstans i Sverige en underbar kväll tillsammans med likasinnade. Ni som är medlemmar i West Ham Fans Sverige, använd mejladresserna i medlemsmatriklarna och samla ihop era Hammers-vänner i närområdet. Det är som bekant inte bara roligare att vinna när man är flera, även vid en förlust får man lite avlastning i "sorgearbetet". Själv får jag av "familjeskäl" hålla tillgodo med webbradion och väljer, liksom i lördags, BBC:s utmärkta kommentatorer (länkar till webbsändningarna hittar du förresten som vanligt från vår startsida, "Följ West Ham live på nätet").
Till sist en hälsning till de Stockholms-Hammers som har siktet inställt på O´Learys, Götgatan, på onsdag. Ni har chansen att ge en av West Hams engelska supporters svensk gästfrihet under kvällen. Supporterklubben fick nämligen i lördags ett mejl med följande innehåll: "Hello! I am a West Ham fan & will be in Stockholm next week & need to know where I can watch the play off match vs Ipswich (Wed 18th May). Just come from the 2-2 draw! All the best, Simon/UK". Han fick rådet att söka sig till ovan nämnda restaurang och ett nytt mejl damp ner i söndags: "Excellent, thank you very much. Will be there! Up the Hammers!" Så håll utkik efter Simon, och han kan kanske resa hem med ett exotiskt minne av att se West Ham i Stockholm tillsammans med nyfunna svenska bröder och systrar!
