West Ham - Liverpool
1 - 1

En variant på en match

West Ham – Liverpool slutade 1–1 efter ett offsidemål från bortalaget och ett Sverigemål á 1994 av hemmalaget. För visst tänkte exakt alla svenskar som såg matchen på Tomas Brolin när Michail Antonio, framspelad av Felipe Anderson, sköt in 1–1? Tommy Svensson hade varit stolt.

Matchinledningen var en frejdig historia där hemmalaget skapade flera chanser som dessvärre strök stolpen. Efter tio minuter skruvades tempot ner tillfälligt och Liverpool började samla upp bollar på mitten och spela runt. West Ham hade ett väldigt lågt utgångsläge på i princip alla lagdelar och spelade klassiskt brittiskt med mycket hjärta och lungor. Och mindre teknisk briljans.

I den tjugoandra minuten slog Adam Lallana en passning mot en offsidestående James Milner som följde med bollen ner mot kortlinjen. Väl där hittade Milner fram till Sadio Mané som relativt ostört kunde pricka in 0–1.

Sex minuter efter Liverpools ledningsmål fick West Ham frispark från 35 meter efter att Robert Snodgrass gått i backen. Den efterföljande frisparksvarianten fick tankarna att gå till Sverige-Rumänien i VM-kvartsfinalen 1994. Anderson till Snodgrass, Snodgrass till Anderson som skickar bollen vidare i djupled bredvid muren till en löpande Antonio som snyggt placerar in 1–1 via bortre stolpen.

Det som händer efter är att matchen böljar fram och tillbaka och halvchanser växlas mellan lagen. West Ham hann till och med att visa upp fler frisparksvarianter som sånär resulterade i mål.

Efter matchen var hemmatränaren nöjd med insatsen men missnöjd med resultatet.
– Jag var nöjd med insatsen för att jag tycker vi gjorde en väldigt bra match, men jag är missnöjd med resultatet för att de gjorde ett mål som tydligt var offside.
Vi spelade med tempot vi har haft i tidigare matcher, säger Pellegrini.

Sista citatet tolkar jag som en uppföljning på intervjun före matchen där Pellegrini efterfrågade samma tempo som laget hade hemma mot Manchester United och Arsenal. För nog vågar jag fastslå att Pellegrini inte åsyftar Wolves- och Bournemouth-matcherna i termer av tempo.

– Vi missade tre, fyra chanser, speciellt under de första 35 minuterna som hade kunnat avgjort matchen. Vi missade de chanserna så vi fick ett kryss i en match vi kunde ha vunnit, säger Pellegrini efter matchen.

Jag ger honom rätt i det. West Ham var laget närmast segern och hade med lite tur och skicklighet kunnat vinna matchen och jag förstår att Pellegrini var missnöjd med resultatet, givet hur matchen utvecklade sig. Men han var inte ensam om att vara missnöjd.
Liverpools tränare Jürgen Klopp lyckades med konststycket att vända Liverpools godkända offsidemål till något som påverkade Liverpool negativt (!). Den tyska tränaren föreslog att domarna försökte kompensera för offsidemålet genom att blåsa emot Liverpool. Något vi inte minst fick se i matchens sista chans när en solklart offsidestående Divock Origi blir frispelad och avslutar, utan att linjedomaren vinkar. Lyckligtvis räddade Fabianski. Annars vet jag fan inte vart jag hade tagit vägen.

För West Hams del så var matchen väl genomförd på många plan. Ett lågt stående lag som expanderade vid bollvinster i snabba kontringar kryddat med spännande varianter på fasta situationer. Matchens förgrundsfigurer var i mina ögon Felipe Anderson och Declan Rice som båda två gjorde två riktigt bra insatser, där unge Rice nätt och jämt överglänste brasilianaren.
Mark Noble som återigen spelade bredvid Rice gjorde också han en av sina bättre matcher och blev välförtjänt utbytt (tröttkörd) när matchuret närmade sig 80 minuter.

Det jag hoppas allra mest på nu är att West Ham höjer sin lägstanivå typ tio hack och att våren bjuder på fler matcher likt den vi fick se igår.