West Ham - Southampton2 - 3
Förlust mot Southampton
Formen är fortsatt illavarslande för West Ham efter att laget fallit tungt med 2-3 mot Southampton på annandagen. Det finns chans till revansch redan imorgon, men frågan är om det gynnar Hammers i nuläget?
West Ham kom fortsatt till spel utan Cresswell som fortfarande hålls utanför spel till följd av en mystisk skada, åtminstone hade jag både trott och hoppats att han skulle vara tillbaka nu… Det märks att Diop/Dawson inte är Zouma/Ogbonna, men att Cresswell saknas är ett ännu större problem i mina ögon. Masuaku är dels inte på Cresswells nivå som spelare och Cresswells vänsterfot saknas något enormt.
Under matchens första tio minuter stod West Ham och sov, Southampton tog tag i taktpinnen och vi hängde inte med. Följaktligen kom också ledningsmålet när bortalaget placerade in bollen utom räckhåll för Fabianski.
Efter närmare 20 minuters spel kom Hammers in i matchen och började etablera tryck. Det dröjde dock till slutet av halvleken innan ett bra läge kom. Vlasic kom rätt vänd och försökte sätta bollen längs marken, men Forster fick ner handen i tid. Vlasic hade passningsalternativ till Benrahma, men det var nog inte fel att gå själv.
Redan i paus agerade Moyes och bytte in både Antonio och Lanzini istället för Vlasic och Fornals. Sagt och gjort behövde Antonio bara minuter på sig för att utjämna matchen. En hörna från Bowen nickades av Dawson till Antonio som tryckte in bollen med pannan.
Därefter kändes vi som det bättre laget och tryckte ner Southampton, dock utan att skapa några direkt farliga lägen. Istället blev det Southampton som kontrade och Broja tryckte sig förbi Dawson som högg tag i Broja utanför straffområdet, men fällde honom innanför och VAR gick in och dömde straff. Jag vill minnas att den före detta domaren Jonas Eriksson i samband med en liknande situation under VM 2018 förklarade att i dessa situationer ska domarna gå efter, som han uttryckte det, ”hårdast möjliga bestraffning” och inte efter när första förseelsen kom. Personligen tycker jag att det är fel, men nu är det regelboken som gäller och inte min åsikt och då är straffen tyvärr korrekt dömd.
Straffen förvaltades av Ward-Prowse och Southampton ledde med 1-2 efter en timmes spel. Vi skulle dock studsa tillbaka inom loppet av några minuter då Bowen fick bollen på kanten av Soucek och snyggt spelade in den till Benrahma som inte gjorde något misstag. Där tändes nytt hopp!
Det skulle dock inte dröja länge innan Southampton fick frispark. En frispark som Ward-Prowse använde till att pricka Bednareks huvud och Saints var återigen i förarsätet.
Den här gången kom vi inte tillbaka och vi fick se West Ham falla tungt…
Det är tydligt hur mycket vi saknar Zouma, Ogbonna och Cresswell. Ta bort tre av fyra ordinarie backar från vilket lag som helst så kommer det få konsekvenser! Målen som Southampton gjorde var inte följderna av några direkta försvarstabbar, men jag tror ändå inte att Ogbonna och Zouma hade släppt igenom Broja vid straffsituationen som Dawson gjorde (vi ska dock ha i åtanke att även Ogbonna blev ifrånsprungen av Broja, när lagen möttes i september) och att de inte låtit Bednarek sätta 2-3 när han dök upp mellan Dawson och Diop. Det är små, men trots det avgörande detaljer som gör oss till ett mer sårbart lag.
Att Cresswell saknas är mer uppenbart. Hans vänsterfot är ett av våra viktigaste anfallsvapen och det går inte att ringakta den betydelsen. Dessutom är han också väldigt mycket bättre bakåt än Masuaku så det är i mina ögon vårt absolut största avbräck i dagsläget.
Nu är det ny match mot Watford redan imorgon, men det är oroväckande att spela så tätt när vi har skador och att spelarna ser så trötta ut. Vi får hoppas att Soucek lyckats förbränna julhelgens potatissallad, vi behöver honom i form!
Avslutningsvis måste jag lyfta något som är mycket viktigare och betydligt mer sorgligt än resultatet:
På laguppställningen i matchprogrammet inför matchen stod 12. Isla Caton med. Isla Caton, sju år gammal och svårt sjuk i cancer. Hon var lagets maskot och bars in på planen av Mark Noble i samband med matchen mot Bournemouth 25 januari 2018. Hon har plågats av den här fruktansvärda sjukdomen i större delen av sitt liv och nu verkar det inte som att läkarna kan göra mer. Hjärtat går verkligen sönder vid tillfällen som det här, ord räcker verkligen inte till. Vill rikta all omtanke till Isla och hennes anhöriga. Cancer has no colours!
