Hammers Historik 101-105

Leif Thomas fortsätter att leverera trevliga historier från världen runt omkring West Ham. Han blandar sina alster med dikt, fantasi och verklig historia. Mycket nöje med din läsning och stort tack till Leif Thomas för hans underhållande alster från West Ham Redaktionen. 101 Tillkomsten av I´m Forever Blowing Bubbles. 102 Tillkomsten av namnet West Ham. 103 Fågelskrämman Nolan. 104 Dubbla hattrick x 2. 105 Ronnie Boyce, en sann legend.

HAMMERS HISTORIK del 105

MR DEDICATION - TRUE HAMMERS LEGEND

>>>In other people´s eyes he was a most
underrated player, but to us he was invaluable.
The thing that impressed me most about his
play was his ability to do the simple things
quickly and efficiently.<<<
    -Sir Ron Greenwood, dåvarande manager

>>>He is a player´s player - a tremendous
worker but people do not appreciate his value
to the team.<<<
    -Sir Geoff Hurst, lagkamrat 1960-72

>>>Heja Hammers friskt humör det är det
som susen gör!<<<
    -Bosse Pettersson, Viasats hårvårdsexpert

RONNIE BOYCE. The vital engine room. Navet och hjärtat på West Hams mittfält. Spelaren som aldrig var rädd att kavla upp ärmarna. Blev tidigt i karriären odödlig i claret and blue då Boyce avgjorde FA-cupfinalen mot Preston genom att nicka in avgörande 3-2 målet. Året var 1964.

Fakta: Viasats superkommentator som kommenterade FA-cupmatchen mellan Nottingham Forest och West Ham Utd hade mage att säga att West Ham Utd vunnit FA-cupen två gånger; 1975 och 1980. Fy fan vad jävla uselt! Ursäkta svordomen. Tillbaka till Ronnie Boyce!

Det var inte helt oväntat Ted "The Phantom" Fenton som upptäckte den unga spelaren som skulle få smeknamnet "TICKER", kanske för att Boyce aldrig gav upp, aldrig slutade springa. Det var dock under Fentons efterträdare på managerposten, Ron Greenwood, som Boyce skulle få sitt genombrott.

Som bekant vann ju Hammers Cupvinnarcupen 1965. Matchen spelades på Wembley mot 1860 München och slutade 2-0 till oss. Men West Ham var nära att åka ur redan i cupens första omgång. West Ham åkte till Tjeckoslovakien för en måste-vinna-match mot Spartak Prag. Greenwood drabbades av huvudbry då lagets stjärna och försvarsjätte Bobby Moore skadat sig. Vem skulle ersätta Mooro?

Lille fightern Ronnie Boyce sattes i mittförsvaret och stred som en terrier och när krutröken lagt sig, ja då stod Hammers som vinnare: 3-2 slutade den spännande drabbningen mot Praglaget som på den här tiden var en maktfaktor i fotbollseuropa.

Säsongen 1969-70 började skadorna sätta sin prägel hos Ticker, redan säsongen 1965-66 hade den gode Boyce varit hårt ansatt av skador och bara spelat 16 matcher den säsongen. Sedan fick Boyce 3 säsonger då han representerade West Ham så gott som fullt ut: 130 matcher och 4 mål.

Men trots skador, så var det i mars 1970 som Boyce levererade ett av fotbollsvärldens tio snyggaste mål genom tiderna. Mot Manchester City borta på Maine Road, Citys målvakt Joe Corrigan drar iväg en utspark som är på väg att landa i mittcirkeln, Ronnie Boyce vill annorlunda och drar den nedfallande bollen på helvolley - och bollen flyger tillbaka rätt in i Citymålet. Kolla gärna in målet på YouTube.

Detta var Ronnie "Ticker" Boyce i ett nötskal; att snabbt läsa spelet och göra rätt val av situationen. De två sista säsongerna spelade bara Boyce tre matcher p.g.a. alla skador. Och 30:e december 1972 fick Boyce sin testimonialmatch. George Best och Manchester United stod för motståndet. Bara 30 år gammal tackade Boyce för sig 1973 och slutade med proffsfotbollen.

282 ligaframträdande och totalt 339 matcher och 29 mål i claret and blue fick räcka. Precis som en del andra som uppmärksammats av Hammers historik var det bara en klubb som gällde för Ronnie Boyce och det var självklart - West Ham United FC. Det finns bara ett United! Så sant, så sant. Men Boyce skulle dyka upp i West Ham ännu en gång.

Då Lou Macari, förmodligen den mest misslyckade managern i Hammers historia (även om bordellkungen Avram Grant inte var speciellt lyckad heller....), fick sparken efter bara sju månader som manager uppstod ett vakuum, ett glapp. Innan Billy Bonds installerats som ny manager våren 1990 så ombads Ronnie Boyce att kliva in som caretaker vilket den gamle slitvargen genast ställde upp på. Nu behövde Boyce bara vara tillfällig manager i en match innan Bonzo var tillbaka på Boleyn Ground.

I en tid (läs: 2014) då moralen och kämpatakterna hos dagens West Ham kan ifrågasättas med all rätt, titta då tillbaka på en hjälte som Ronnie Boyce. Hade Ticker dragit på sig claret and blue idag hade han förmodligen jagat livet ur motståndarna och bjudit på ett och annat spektakulärt mål. Boyce tillhörde en generation som kände stolthet att få bära West Hams fina färger. Vi som älskar Hammers kan bara hoppas att dessa tider kommer åter.

HAMMERS HISTORIK del 104

>>>The Hammer Queen of air and darkness
            Begins to shrill and cry,
        `O young man, O my slayer,
              To-morrow you shall die.´
                            -A.E. Housman

Det som fick gamle "Big Ron" Greenwood att rulla i gräset och skratta så tårarna sprutade var varje gång det blev målkalas. Och är det något lag vars managers alltid, nåja från cirka år 1900 och fram till 1989 iallafall, har hyllat så är det den offensiva fotbollen. Det är naturligtvis Syd King, Charlie "What Year Is It" Paynter, Ted "The Phantom" Fenton, "Big Ron" Greenwood och dennes lojala efterträdare John Lyall. Faktum är att West Ham spelade totalfotboll innan holländarna ens hunnit uppfinna den.

Tänker Ni som jag? Självklart studerade holländarna West Ham från 60-talets mitt och tog efter allt de såg. Greenwood själv har diskuterat frågan. Frågan om hur många titlar West Ham kunnat ta om man spelat lite mera taktiskt, lite mera defensivt. "Men det är ju så hysteriskt kul med målkalas," förklarade "Big Ron" saken enklast. Om West Ham varit inne i tyngre perioder har lösningen alltid varit densamma genom århundradet.

Vilka möter vi på lördag? Svaret blev: Leeds. "Plast-Leeds United", "Cricket Leeds" skämtades det. Att ena veckan förlora mot t.ex. Swindon följdes upp med att krossa, verkligen KROSSA Leeds med 7-0 i ligacupen -67, Yorkshirelaget var riktigt vasst på den här tiden. Greenwood hade börjat skratta redan före matchstart. Att ha vita dräkter var något för Wimbledontennisen enligt den store managern och vartefter bollarna trillade in skrattade "Big Ron" så tårarna sprutade.

Leeds, en av de yngsta klubbarna i ligan, bildad så sent som 1919, blev som bekant föremål för West Hams målfyrverkeri vid Yorkshireklubbens eget 10-årsjubileum, då Hammers körde över Leeds med 8-2. Inget underligt i det om man håller på Hammers, men Vic Watson noterade dubbla hattrick, d.v.s. Victor M Watson dundrade in hela 6 mål i en och samma match.

Vid 7-0 viktorian över Leeds noterades Geoff Hurst för ett hattrick, likaledes blev Hurst historisk då han gjorde hattrick för England i VM finalen 1966 mot Västtyskland. Men ett hattrick var trots allt bara ett hattrick, Hurst hade som ambition att också han drämma till med ett dubbelt hattrick under karriären. Det leder oss till matchen då Greenwood fick byta byxor i halvlek och Lyall skickades att prata med den församlade pressen efter matchen.

Året var 1968 och Sunderland stod för motståndet. Greenwood var på strålande humör och ställde upp med en tvåbackslinje; John Charles och Bobby Moore skulle ta hand om tre forwards hos Rokermen, eller tre Black Cats som de kallas nuförtiden. Greenwood skrattade så det hände en olycka och det klassiska byxbytet i halvtidsvilan var ett faktum. Men "Big Ron" kunde inte sluta skratta och till slut hade West Ham vunnit med makalösa 8-0. "Typiskt West Ham!" konstaterade den församlade presskåren. Men desto mera anmärkningsvärt var att Geoff Hurst dundrat in 6 baljor, d.v.s. ett dubbelt hattrick.

Det är faktiskt bara två Hammersspelare som har lyckats med den bedriften. Jag vet inte om det innebär att vi ska hoppas på att få möta Leeds snart igen? Självklart i så fall i Premier League. Hur gick det med "Big Ron" som inte kunde sluta att skratta efter 8-0 utskåpningen av Sunderland? Efter att ha skrattat i två hela dygn somnade Greenwood av utmattning. Lyall klarade presskonferensen galant. "En lokal regnskur var anledningen till vår managers byxbyte," förklarade Lyall. Den församlade pressen köpte uttalandet och ingen la ihop två plus två trots att det varit uppehållsväder under hela matchen.

Historiska fakta: DEN FÖRSTA FILMNINGEN i engelsk ligafotboll ägde rum vintern 1972. Semifinal i ligacupen mellan West Ham och Stoke. Harry Redknapp får en grotesk och saftig måsskit rätt i skallen. Arry faller ihop i straffområdet och tar sig åt den kladdiga måsskiten. Domaren tvekar inte en sekund utan blåser straff. Hur det sedan gick? Gordon Banks gör en s.k. idioträddning och tippar Geoff Hursts straff över. Stoke vinner matchen 2-1. Hammers utslagna.

HAMMERS HISTORIK del 103

>>>Somewhere over the rainbow/
Way up high there´s a land I heard of
once in a lullaby/ Somewhere over
the rainbow/ Skies are Claret and Blue/
And the dreams that you dare
to dream/ Really do come true<<<
                    -Judy Garland

En osannolik tornado hade dragit fram genom London under natten och slungat unga fröken Renates sovrum ut ur sitt hem. Renate hade sett the House of Boleyn från ovan innan hon svimmat. I sin famn höll hon alltjämt sitt husdjur pärlhönan Tonka.

När Renate åter vaknade upp befann hon sig på ett ställe hon aldrig sett förut. En häpen Renate sa till pärlhönan Tonka: "Vi måste vara högt ovanför Boleyn Ground.... Vi måste vara ovanför regnbågen." Unga fröken Renate följde den gula stigen. Inom sig visste hon att för att kunna komma hem igen måste hon träffa den fantastiska trollkarlen från Oz.

"Gå ditåt!" ropade någon. Unga fröken Renate stannade upp. Bland grödorna stod en fågelskrämma. "Vem är du?" frågade Renate. Fågelskrämman svarade: "Jag är Nolan - fågelskrämman. Och jag är gjord av halm. Jag behöver en hjärna." En fågelskrämma som kunde tala. Vad konstigt. "Varför behöver du en hjärna?" frågade hon sedan. "Jag behöver en hjärna så jag kan tänka mig för och inte dra på mig helt vansinniga röda kort."

Fågelskrämman Nolan slog följe med unga fröken Renate och pärlhönan Tonka. Ett gnisslande ljud fick dem att stanna. I ett buskage hittade de en halvliggande plåtgubbe. "Hjälp mig! Ta den lilla oljekannan och smörj mig så jag kan röra mig," bad plåtgubben. "Vad heter du?" frågade Renate. "Jag heter Big Sam och jag behöver ett hjärta." Fågelskrämman smörjde plåtgubben och Big Sam reste sig osmidigt.

"Varför behöver du ett hjärta?" frågade Renate. "Så att jag ska kunna visa känslor och kramas med linjedomarna." Renate föreslog att plåtgubben skulle följa med till Oz. "Finns det hjärtan där?" sa plåtgubben. "Ja. Jag tror det," sa unga fröken Renate. Snåren tätnade ändes den gula stigen. Pärlhönan Tonka blev skrajsen. Det stod något stort och hårigt bakom ett träd.

"Kom fram! Visa dig!" beordrade unga fröken Renate. Ett lejon kom fram bakom trädet. "Vem är du och vad söker du?" frågade hon då. "Jag är det finska lejonet Jussi, och jag söker efter mod," svarade lejonet Jussi. "Efter mod? Varför då?" undrade fågelskrämman. "Jo, förstår ni, jag vågar inte fånga bollarna som kommer varken som skott eller inlägg, istället boxar jag bort dem. Och då kan bollen hamna varsomhelst på planen...." Renate sa: "Och därför söker du efter mod. Följ då med oss till den fantastiska trollkarlen från Oz." Lejonet nickade blygt.

Plötsligt uppenbarade sig en otäck kärring med kvast. "Heeeheee! Jag äj häxan fjån nojj," knastrade häxan otäckt. "Arsene Wenger vad gör du här?" sa en förbluffade fröken Renate. "Nejnejnej! Jag äj häxan fjån nojj," skrockade häxan med kvast. "Du är så helsicke heller. Du är ju Arsene Wenger, manager för Arsenal. Flytta på dig nu," sa Renate barskt. En skamsen Wenger samlade ihop sina hokus pokus saker och försvann flygandes på sin kvast. "Vilken knäppgök," suckade Big Sam.

Den stora porten hade en ringklocka. Unga fröken Renate ringde på ringklockan. "Stå kvar eller knacka på dörren," sa en okänd röst från insidan. Renate knackade på den stora porten. Porten öppnades. "Vad vill ni?" frågade en äldre herre helt klädd i grönt. "Vi vill träffa trollkarlen från Oz," svarade Renate. "Jaha. Nej det får ni inte. Försök nästa år," sa den äldre herren i grönt. "Men jag har mina glittrande skor på mig," upplyste unga fröken Renate. "Det var en annan femma," sa gröna herrn. "Då ska jag ta er med till trollkarlen ögona böj." Sällskapet följde efter.

Trollkarlen tog emot. "Men du är ju Billy Bonds!" ropade unga fröken Renate förvånat. "Jag föredrar att bli kallad Bonzo här i Oz," sa Bonds på sitt torra och lågmälda sätt. Bonzo var klädd i en lila kreation med månar och stjärnor. Till det hade trollkarlen en matchande struthatt. De förklarade sitt ärende. Bonzo förstod att fågelskrämman inte kunde fortsätta att samla på röda kort, förstod också att plåtgubben måste visa lite mera hjärta. Lejonet Jussi var ett aber; en hel karriär utan att ha fångat en enda boll korrekt, stackars sate.

Bonzo viftade med trollstaven och sa: "Glöm ert förflutna i Bolton, då kommer hjärnan, hjärtat och så även modet att komma till var och en av er automatiskt." Fågelskrämman, plåtgubben och lejonet blev märkbart lättade. "Men hur kommer jag hem? Jag längtar efter mamma," snyftade unga fröken Renate. "Torka tårarna, min kompis har en luftballong. Han tar dig hem," sa Bonzo lugnande. "Jag har aldrig flugit i en luftballong," sa Renate och sken upp i hela ansiktet.

Luftballongen plockade upp unga fröken Renate och satte kurs mot the House of Boleyn. Ballongföraren presenterade sig. "Mitt namn är Sir Trevor. Vilket otroligt najs husdjur du har, visst är det en pärlhöna?" Renate visade stolt upp Tonka för den äldre mannen i luftballongen. Det gick inte att misstaga sig. Sir Trevor var överförtjust i det granna fjäderfät.

Luftballongen började att snurra. Fortare och fortare och fortare och fortare och fortare och fortare snurrade luftballongen. Unga fröken Renate förlorade medvetandet. För sitt inre kunde hon se hur hon vinkade åt fågelskrämman, plåtgubben och lejonet. När unga fröken Renate öppnade sina ögon låg hon i sin egen säng. I sitt eget hem. I London. Pärlhönan Tonka spatserade runt på heltäckningsmattan och kacklade för sig själv. Vad skumt. Hade allt bara varit en dröm?

HAMMERS HISTORIK del 102

HAMMERS XMAS BALL AWARDS

22 december. Maidstone Country Club. Hammers Christmas Ball Awards. Direkt efter matchen på Old Trafford ställdes siktet in på årets julbal. Vackert belägna Maidstone Country Club var platsen för årets upplaga av West Hams julfirande. Nytt för denna jul och julbal var den nyinstiftade prisceremonin. Alla var förväntningsfulla. Det minglades till en början. Många provade lyckan att fiska efter välfyllda påsar med snask i Mark Noble och Jack Collisons fiskdamm.

Efter maten, lagom till efterrätten, läste unga fröken Renate Boleyn upp det "Boleyanska brevet" (känt i West Ham kretsar som the Letter) där det förklarades hur den gamla kungaätten Boleyn blev West Hams beskyddare. Brevet som skrevs 1899 av Lord Galbraith Boleyn, vars smeknamn "West" skulle komma att ingå i det nya klubbnamnet. Charlie Paynter som var med redan på den tiden ville absolut behålla någon del av Thames Iron Works i klubbnamnet. Lord Galbraith Boleyn valde då ut tre bokstäver i tHAMes och det nya klubbnamnet blev lagom till år 1900 WEST HAM United Football Club.

Prisutdelningen började med det skämtsamma priset >There´s Only One United Award<. Tilldelas: Leroy Rosenior. Motivering: Gamle Hammersspelaren Leroy Rosenior utsågs den 17:e maj 2007 till manager i Torquay United, för att TIO MINUTER senare få sparken. Efter det anser den gode Leroy att det finns bara ett United. En kul koppling mellan West Ham och Torquay är William Henderson, känd från West Hams FA-cup lag från 1923, vars moderklubb Aberdare i Wales var tvungna att dra sig ur ligasystemet p.g.a. ekonomiska skäl. Gissa vilken klubb som valdes in istället 1927? Jo, rätt gissat, Torquay United! Prisutdelare: Karren Brady

>Hammers Goal of the Year Award<. Målet är nog inte bara årets vackraste fotbollsmål av en Hammersspelare utan med största sannolikhet världshistoriens vackraste fotbollsmål. Målet tillkom under hösten i ligan borta mot Spurs efter en oförglömlig soloraid. Att en enskild spelare ibland får höra att han (eller hon) "blivit uppsnurrad på läktaren" är klassiskt fotbollstugg. Men att snurra upp elva Tottenhamspelare på läktaren under en sekvens är något utöver det vanliga. Priset tilldelas: Ravel Morrison. Motivering: Överflödig. Brooking 1980. Maradona 1986. Ravel 2013. Är allt man behöver säga. Då vet alla direkt. Prisutdelare: Sir Geoff Hurst

>The Green Street Award<. I samarbete med bl.a. Greenpeace, Save Our Planet och Animal Protection har Green Street priset instiftats. Det ska ses som en morot att arbeta för en bättre miljö och samtidigt värna om djurens rätt. Tilldelas: Sir Trevor Brooking. Motivering: Efter banbrytande forskning och uppfödning av pärlhöns har Sir Trevor Brooking visat omvärlden vilken "Doktor Dolittle" han är. Pärlhönan har på kuppen blivit det tredje populäraste husdjuret i Storbritannien efter grisen och papegojan. Detta kan bara tillskrivas en man - Sir Trevor Brooking. En nyinspelad dokumentärfilm visar också ett kort inslag där Brooking ber en pärlhöna hämta tidningen. Pärlhönan hämtar tidningen (The Times) och överlämnar den till Sir Trevor. Otroligt! Prisutdelare: Andy Carroll

Från prisutdelare till pristagare. >Sir Adrian Boult Nostalgia Award<. Tilldelas: Andy Carroll. Motivering: Att tillbringa tre dygn i en grop och följa hur en liten vildblomma lever under tuffa förhållanden med ihållande vind är en bedrift, men att sedan dela med sig av denna och andra fantastiska upplevelser ur sin dagbok är makalöst. Prisutdelare: David Sullivan

>The Loyal Award<. Priset är en påminnelse om legendariske managern John Lyall och dennes gärning för West Ham. Tilldelas: Mark Noble. Motivering: Sällan får denne "hjälpgumma" som alltid tar ett enormt ansvar några stora rubriker. Men alla som kan fotboll vet att Mark Noble är en av de bästa i hela ligan på sin oftast otacksamma position. Prisutdelare: David Gold

>The Tiddler Ghost Award<. Herbert "Tiddler" Ashton, denne tidiga publikfavorit i Hammers historia, blev aldrig dödförklarad. Men med största sannolikhet omkom denne kortväxta dribbler och underhållare i 1:a världskriget. Priset kan tilldelas en spelare som snurrar upp motståndarna vecka efter vecka, men priset kan också tilldelas någon som poppar upp en gång om året, typ. Även om James Collins visar teknisk briljans och snurrar upp Suarez och grabbarna titt som tätt har detta gått juryn förbi. Tiddler-priset tilldelas: Modibo Maiga. Motivering: Denne one of a kind udda forwardsfigur strutade och satte spiken i kistan på Chelsea i ligan i slutet av förra året. Likaledes poppade (eller hoppade) Maiga upp i slutet av detta året och avgjorde ligacupmötet mot Spurs borta. Prisutdelare: Sam Allardyce

Det tyngsta priset är utan tvekan >The Lady Boleyn Award<. Tilldelas till den som alltid håller modet uppe. Som alltid ser laget före sig själv. Tilldelas: Jack Collison. Motivering: Gläds alltid åt andras framgångar. Äkta glädjespridare. Född optimist. Ingen annan springer ärevarv i mittcirkeln då det egna laget (läs: West Ham) får inkast. Ständigt ett stort leende på läpparna. Trots att Jackie bär på en sorg: då hans far omkom i en trafikolycka på väg att se Jackie spela i claret and blue. Tog utlåningen till Bournemouth på bästa sätt. I första matchen för Cherries låg hemmalaget under med 0-2, mot Hammers ärkerival Millwall, men med fyra assist och sprudlande glädje från världens bästa Jackie vände Cherries matchen och vann med 5-2. Det säger väldigt mycket om vår nummer 10. Spelaren som aldrig får säljas. Prisutdelare: Lady Imogen Boleyn

HAMMERS HISTORIK del 101

God jul och Gott nytt år Alla Hammersfans!

Pears transparent soap (Pears tvål) får hederspris vid Världsutställningen 1851. Tvålföretaget Pears hade sin bas på Oxford Street i centrala London och hade funnits där sedan 1789. 1862 flyttar man fabriken och tillverkningen till Isleworth.

1886 ställer Sir John Everett Millais ut sin i olja nymålade tavla döpt till Bubbles och som föreställer en liten pojke - i vad som kan uppfattas som ett dystert rum - pojken sitter och iakttar en såpbubbla som svävar ovanför sitt huvud.

Samma år, 1886, köps tavlan först av Sir Ingram som sedan säljer Bubbles vidare för den svindlande summan 2,200 pund till T.J. Barrett, verkställande direktör hos Pears. Pears använder Bubbles-motivet som reklam för sin fräscha lilla tvål under flera årtionden. Och tvålen säljer som smör. Detta faktum att konst används i reklamsyfte får novellisten Marie Corelli att kritisera Millais hårt, Millais själv tar det hela med ro.

1918 har musikalen The Passing Show of 1918 premiär på Broadway i New York. I musikalen ingår sången I´m Forever Blowing Bubbles. Musikalen ser också en stjärna födas då blivande sång och dansstjärnan Fred Astaire gör sin riktiga Broadwaydebut.

I´m Forever Blowing Bubbles spelas in i tre olika versioner 1919. Dock sticker Ben Selvin´s Novelty Orchestras version ut lite extra eftersom den toppar "dåtidens försäljningslista" i hela fyra veckor under sensommaren och tidiga hösten 1919. Det dröjer 32 år innan låten åter spelas in 1951, då av Doris Day.

Cornelius Beal, rektor på Park School och tillika god vän med Charlie Paynter, kan se en snarlik likhet mellan pojken på Pears tvål och en ung fotbollsspelare som heter Billy Murray, men kallas för "Bubbles". Charlie Paynter ser också den förbluffande likheten mellan Millais motiv och Murray.

Billy "Bubbles" Murray spelade tillsammans med bl.a. "Big Jim" Barrett i English Shield Final 1921 för West Ham Boys team mot Liverpool Boys team (2-3 slutade matchen till de röda inför hela 30,000 åskådare på Boleyn Ground). Pojklagsfotboll var mycket populärt på den här tiden.

Däremot Murray tillhörde aldrig A-laget, trots att han under ungdomsåren spelade med spelare som var två år äldre än han själv var. Rektor Beal hade snappat upp I´m Forever Blowing Bubbles och nynnade ofta på sången under fotbollsmatcher. Detta ledde till att Charlie Paynter också började nynna på bubbelsången.

Det är ganska säkert man kan säga att I´m Forever Blowing Bubbles inte sjöngs under FA-cupfinalen mot Trotters 1923. Med säkerhet kan dock fastslås att I´m Forever Blowing Bubbles funnits med i West Hamfansens sångregister sedan 1920-talet. Sedan om det var 1925 eller 1929 den började sjungas regelbundet spelar mindre roll. Dessutom har texten anpassats till West Ham genom åren.

Bubbelsångens andemening är intressant. Samtidigt sorglös. Lite av att lyckan kommer lyckan går, men med ett positivt sinnelag värmen (i East End) består. I´m Forever Blowing Bubbles är hursomhelst en av de äldsta läktarsångerna i fotbollshistorien och som vanligt leder West Ham tåget. Oavsett vad.

Leif Thomas

Här kan du läsa del 96-100: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-96-97-494949.aspx

Här kan du läsa del 91-95: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-91--493158.aspx

Här kan du läsa del 86-90: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-86--491646.aspx

Här kan du läsa del 81-85: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-81--489005.aspx

Här kan du läsa del 76-80: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-76--487286.aspx

Här kan du läsa del 71-75: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-71--485858.aspx

Här kan du läsa del 66-70: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-66--484296.aspx

Här kan du läsa del 61-65: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-61--483473.aspx

Här kan du läsa del 56-60: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-56--481979.aspx

Här kan du läsa del 51-55: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-51-476315.aspx

Här kan du läsa del 46-50: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-46--475725.aspx

Här kan du läsa del 41-45: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/hammers-historik-del-41--474834.aspx

Här kan du läsa del 36-40: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-36--473399.aspx

Här kan du läsa del 31-35: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-31--472336.aspx

Här kan du läsa del 26-30: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-26--471165.aspx

Här kan du läsa del 21-25: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/finns-intresse-for-west-ham-historik-del-21--470273.aspx

Här kan du läsa del 16-20: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-16--469565.aspx

Här kan du läsa del 11-15: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-11--468956.aspx

Här kan du läsa del 6-10: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-Del-6--467885.aspx

Här kan du läsa del 1-5: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-467209.aspx