Hammers Rivalry
Något som alltid fascinerat är supporterkulturen. På gott och ont. Ur West Hams synvinkel anses Hammers ha det bästa bortaföljet 2013/14. West Ham supportrarna fyller sin bortasektion och sjunger positivt om det egna laget. Det är fakta.
Så har det dock inte alltid varit. West Hams rykte när det gäller supportrarna är delat. Men har då huliganismen försvunnit? Nej. Det har den inte. Kommer den att försvinna? Nej. Det är heller knappast troligt. Om vi backar trettio år. Innan den organiserade huliganismen fick fotfäste i Sverige. Finalserie i Elitserien mellan AIK och Djurgården. Efter varje match träffas ståplatssupportrarna vid "bögringen". Många känner varandra sedan tidigare.
De som träffades under det runda hålet på Centralstationen var inga "Crystal Palacesupportrar" direkt utan sympatierna låg hos andra engelska lag som Chelsea, Leeds och West Ham. (Okej då, Marshall, Red Devils också....)
Jag var på plats och såg Chelsea möta Tottenham i FA-cupens kvartsfinal en vårvarm vinterdag 1982. Vid den tiden låg Chelsea på nedflyttningsplats i gamla division 2 och var konkursmässiga. Tottenham å andra sidan hade en av sina finaste årgångar av spelare med Glenn Hoddle, Ardiles och Archibald i spetsen för att nämna några. Regerande FA-cupmästare och allt som de var. Rika Spurs mot fattiga Chelsea.
Redan en timme före matchstart var Chelseas gamla ståplats som tog 14 000 fylld. Tottenham fyllde sin sektion på nolltid. Stämningen var elektrisk. Ingen i mitt sällskap höll på Chelsea. Jag höll på West Ham. Kegge höll på Arsenal. Men för Casino var matchen speciell. Casino höll på Spurs. Att få möta Tottenham i kvartsfinal i FA-cupen var ett gyllene tillfälle för Chelsea och dess supportrar att få tillbaka lite stolthet. Tottenham vann till slut matchen med 3-2. Utanför Stamford Bridge var det kaos. "Håll er i rörelse" uppmanade polisen. Det var en högriskmatch och som jag minns det var
det fullt av ridande poliser mitt i gatan ändes vägen som ledde till tunnelbanan.
Hammers största rival är och har alltid varit Millwall, även om Chelsea för en kort period övertog den rollen. Framförallt p.g.a. att Millwall harvade i lägre divisioner. Åren 1979-88 spelade Millwall och West Ham i olika divisioner och möttes inte, bortsett från ett möte 1987 då lagen möttes i cupspel. Stökigt mellan supportrarna har det alltid varit. Trots en nästan identisk bakgrund. Även om det var först när Millwalls mest extrema supportrar började kalla sig för Bushwackers och West Hams motsvarighet blev Inter City Firm som det blev organiserade fighter.
Backar man till begynnelsen, i alla fall till 1897, hittar man den första matchen mellan klubbarna, som på den tiden hette Millwall Athletic och Thames Ironworks, Millwall vann träningsmatchen med 2-0. På den här tiden återfanns båda klubbarna norr om floden T. 1899 möttes lagen för andra gången, nu var det i FA-cupen, och återigen vann Millwall. Måttet var rågat! ansåg många Irons.
1910 flyttade Millwall söder om floden T. Men rivaliteten har bestått genom åren. Rivalitet och respekt ska sägas. Vem minns inte häromåret flygplanet ovanför DW Stadium i Wigan med banderollen: "Avram Grant - Millwall Legend." West Ham hånades av Millwallsupportrarna på ett får man väl säga i efterhand ovanligt fyndigt sätt. Där och då, i själva stundens hetta var det allt annat än lustigt....
Men Millwall har också visat respekt. När Bobby Moore, West Hams störste spelare genom tiderna, dog alldeles för tidigt 1993 var det många lags halsdukar, tröjor och flaggor som lades ut på trottoarerna och hängdes upp på staketen i Upton Park området. Däribland många från just Millwall.
Millwall och West Ham har inte mötts sedan säsongen 2011/12. Men det har varit stökigt vid några tillfällen, inte minst vid senaste cupmötet klubbarna emellan på Boleyn Ground för några år sedan då det var bråk inne på arenan - vilket är väldigt ovanligt. Sedan ståplatserna togs bort på alla större arenor har stöket annars inne på arenorna varit obefintligt.
Sheffield United blev ett nytt kapitel för West Ham. Sheffieldklubben åkte ur Premier League och ansåg att det var West Hams fel. Faktum är att Blades är nog dom sämsta förlorarna någonsin? Inte sedan i slutet av andra världskriget då den konstnärlige österrikaren och supernazisten Adolf Hitler bombade Boleyn Ground har väl ett sådant hat skådats mot östra Londons stolthet. West Ham fick böta 5,5 miljoner pund för "tredje parts ägandeskap" av spelarna Carlos Tevez och Javier Mascherano. Blades försökte gnälla sig bort från nedflyttning. Ytterligare drygt 18 miljoner pund betalades av West Ham till Sheffield United. Klubbarna var överens hette det.
Men Hammers fick inte det poängavdrag som Blades hoppats på. Blades har fortsatt att gnälla istället för att fokusera på fotbollen. Sheffield United utgör inget hot. Klubben från stålstaden påminner mest om en irriterande fluga med sitt monotona surrande.
Att Chelsea och Tottenham värvat lovande spelare från West Ham har väl inte direkt gjutit olja på vågorna. Och seriöst: Vem kan gilla Spurs? Förutom dom som håller på Spurs, då såklart. Yes, Lasse H, jag vet att det finns de som brinner för Spurs precis som jag brinner för Hammers. Yes, Lasse H, länge sedan vi tippade nu! Hoppas du har det bra. Lasse H. En äkta Spurssupporter.
Ett av de hetaste derbyna spelas mellan Everton och Liverpool. Brukar kallas "det vänliga derbyt". Jag pratade med en äldre Toffeessupporter för drygt tio år sedan, på Evertons jättepub utanför Goodison Park, och frågade då om rivaliteten gentemot Liverpool var så vänlig som den påstods vara? Den äldre mannen som följt Toffees i över fyrtio säsonger menade att Everton hade en av sina finaste årgångar av spelare kring mitten av 1980-talet med Southall, Gary Stevens, Reid i spetsen för att nämna några. Och att Liverpools "folkmord" på Heyselstadion förstörde allt.
Everton liksom alla engelska klubbar stängdes av och bannlystes från allt cupspel i Europa under fem år. Matchen jag såg mellan Everton och Manchester City slutade 3-1 och City åkte senare ur Premier League. Svårt att tro idag. Men så var det. Klubbar som Millwall, Leeds och West Ham har åkt ur och gått upp och åkt ur och gått upp igen. Speciellt West Ham, tyvärr. Men det är så man blir härdad som supporter. Man blir inte direkt bortskämd med framgångar. Men man håller ändå på sitt lag i vått och torrt.
Medgångssupportrar finns det gott om. Antar att Manchester City har fått ett uppsving gällande den biten. En medgångssupporter håller oftast på det laget som ligger överst i tabellen. Kommer ihåg för snart tjugo år sedan i supporterbutiken som fanns bara ett stenkast från Piccadilly i centrala Manchester. Båda Manchesterklubbarna var representerade. Skulle uppskatta att minst 80% av butiken bestod av Unitedprylar och max 20% bestod av Cityprylar. United var poplaget på den tiden. Många riktiga supportrar hänvisar till flygkraschen 1958. Där fick United många sympatier och supportrar över hela Storbritannien. Och även supportrar runtom i Skandinavien förstås. Medan Citys supportrar mera bestod av stadsbor i själva staden. Därav smeknamnet Citizens.
Det fotbollsrelaterade våldet kommer att fortsätta. Det finns över stora delar av Europa. Det finns i Sydamerika. Jag försvarar det inte. Önskar att det inte fanns överhuvudtaget. Fotbollsrelaterat våld är ett samhällsproblem. Där politiker är som strutsar - de gömmer sina huvuden i sanden och hoppas att den ständigt återkommande debatten försvunnit när de sticker upp sina folkvalda skallar igen.
Herregud, många riktiga supportrar har inte ens råd att se sitt lag live. För många är det en tillhörighet att hålla på "sitt lag". För de allra flesta är det en självklarhet att hålla på "sitt lag". Tar klubbarna sitt ansvar? Både ja och nej. Har rört mig i kretsar där klubbledare hälsat artigt på grupperingar av "arga unga män" och vetat exakt vilka dessa är. Sedan ska man kanske inte begära att säg t.ex. en ordförande i en storklubb ska ha rollen som vare sig fritidspedagog eller polis. Fotbollsrelaterat våld är ett samhällsproblem. Men det är inte min debatt att ta.
Om jag tittar bland resekamrater, tipskompisar, gamla vänner genom åren hittar jag t.ex. inte en klubb som Manchester City? Listan på engelska klubbar som får sympatier ser ut såhär: Manchester United 7 röster : Liverpool 5 röster : Arsenal 4 röster : Leeds United 2 röster : Tottenham Hotspur 2 röster : West Ham United 2 röster. Vardera 1 röst får Aston Villa : Coventry City : Everton : Ipswich Town : Notts County : Queens Park Rangers : West Bromwich Albion : Wolverhampton Wanderers. Förslag: Gör en egen lista över hur det ser ut i umgängeskretsen.
Oavsett om det har handlat om Boleyn Ground och Hammers, eller att ha sovit på tågstationen i Newcastle och bara kört förbi St James´ i en hyrbil, eller besök i fantastiska staden Liverpool och match på Goodison Park, eller en magisk tisdagskväll i Shrewsbury med match på klassiska Gay Meadow, eller Stamford Bridge som tre fjärdedelar av arenan såg ut för över trettio år sedan, eller att korsa centrala Edinburgh med buss och gå in på Tynecastle, eller stå nära gräsmattan på Ibrox, så har resan dit och gemenskapen runtomkring alltid varit det viktigaste. Att dricka några pints och snacka lite i puben, före och efter match, finns det något trevligare?
Tillsist: Respekt för bortgångna vänner och hängivna supportrar:
R.I.P. Peter Casino 1966-2006 Tottenham Hotspur
R.I.P. Henry Ranta 1967-2007 Liverpool
Up the Hammers! Ödmjukast,
Leif Thomas
