West Ham - Bayer Leverkusen1 - 1
Heroisk insats räckte inte då West Ham åkte ut
West Ham gjorde en magisk första halvlek och pressade Leverkusen. Det räckte dock inte hela vägen för att komma tillbaka så den heroiska insatsen till trots blev det uttåg ur Europa League.
Vi visste på förhand att det här skulle bli en tuff, kanske omöjligt uppgift. Det tändes en strimma hopp när laguppställningen släpptes timmen innan match och det stod klart att Bowen var tillgänglig för comeback.
West Ham startade också i ett rasande tempo. Spelarna var aggressiva, de pressade, de vann närkamper och Leverkusen såg klart stressade ut.
En knapp kvart in i matchen kom också utdelningen. Bowen och Coufal hade ett fint samspel som resulterade i att Bowen kunde lyfta in bollen i straffområdet och där dök Antonio upp framför Kovar i Leverkusens mål och kunde nicka in 1-0. Ett misstag av Kovar, men också ett fint fotbollsmål.
Därefter fortsatte West Hams intensiva spel och efter 25 minuter kom ett jätteläge då Bowen hittat en fri yta på bortre stolpen. Han fick dock inte riktigt till avslutet på volley och Kovar kunde göra en bra räddning. Vad som dock är talande är hur Bowen inte ägnar tid åt att tycka synd om sig själv utan genast rusar ut mot kanten för att ta tillbaka bollen.
Xabi Alonso insåg att matchen höll på att rinna Leverkusen ur händerna och redan efter en halvtimme bytte han in mittbacken Tapsoba, förmodligen ett avgörande drag i det läget då Hammers ägde matchen och Leverkusen-försvaret var skakat.
Därefter blev det riktigt irriterat både på bänken och planen. Det resulterade i att lagen fick varsin assisterande tränare utvisad och Antonio och Tah fick motta varsitt gult kort. Jag ska inte uppmuntra till dumheter, men inställningen var fantastisk. West Ham visade verkligen att de inte tänkte vika sig utan kriga till sista blodsdroppen.
Även Aguerd tvingades kliva av före paus på grund av skada och 1-0 höll sig halvleken ut.
Det här var förmodligen den bästa halvlek jag någonsin sett West Ham göra, i alla fall mot så bra motstånd. Hammers var överallt på planen, vann dueller, pressade högt och hotade hela tiden vid offensivt straffområde.
Det här gick dock inte Alonso förbi på Leverkusen bänk utan i paus bytte han in både Frimpong och Boniface för att stabilisera laget och få upp spelet.
Detta gav omedelbar effekt då West Ham inte alls lyckades fånga in Leverkusens spel lika högt i andra halvlek.
Gästerna hade mer boll och tiden mellan West Hams anfall blev allt längre. Bästa kvitteringschansen kom när Bowen vann bollen i offensivt straffområde hans avslut gick dock en bra bit utanför och bollen var alltför hård för att någon medspelare skulle hinna på den.
I 89:e minuten sänktes West Hams hopp då Frimpongs avslut snöpligt styrdes i mål via Cresswell. Det kändes surt.
West Ham-spelarna kunde dock lämna planen med högburet huvud efter att ha stått för en riktigt stark insats mot bra motstånd. Första halvlek var som sagt magisk. Det blev dock tydligt att vår redan tunna trupp hade tunga avbräck (framförallt i Paqueta) och att vi saknade motdrag när Alonso gjorde sina byten för att ändra matchbild. Våra spelare orkade helt enkelt inte hålla den intensiva pressen hela matchen.
Det ska även tilläggas att det var frustrerande att Antonio aldrig fick frisparkar med sig. Tapsoba brottade omkull honom flera gånger utan åtgärd från domaren. Det går inte att skylla på domslut för att vi förlorade, men i en så här tuff match behöver vi ha sådana marginaler med oss.
En heroisk räckte inte och det känns tungt, framförallt eftersom spelarna förtjänade mer efter sin insats. De gav verkligen allt och gjorde vad de kunde. Nu gäller det att försöka ladda om inför ligaavslutningen.
I’m Forever Blowing Bubbles!