Union Berlin - Arminia Bielefeld
Inför Man City-West Ham
Det är två lag som är inne i en djup formsvacka och där det med största sannolikhet kommer sitta två nya tränare när lagen möts nästa säsong, för det är inte många som tror att varken Sam Allardyce eller Manuel Pellegrini överlever sommaren.
West Hams säsong har runnit ut i sanden och den har känts död ett bra tag. Det som finns kvar att kriga för är att komma så högt upp i tabellen som möjligt för att på så vis få lite extra prispengar efter säsongen är slut, men det känns som ett futtigt mål att kämpa mot. Det ska dock sägas att slutar West Ham topp tio så har man gjort en mycket bra säsong och klart över förväntan, men förhoppningarna blev större och högre efter den fantastiska höstsäsongen som laget presterade. Efter jul har Hammers haft soppatorsk och sjunkit som en sten i tabellen efter nyår, två segrar under 2015 talar sitt tydliga språk. Anledningen till den formsvackan och dalandet i tabellen kan förklaras med mycket skador och allmänt formdippande spelare. Stewart Downing höll landslagsklass i höstas men har inte alls varit i närheten av den nivån efter nyår, mycket beroende på hattande av position. Ett av de absolut största problemen den här säsongen för West Ham har varit att stänga matcherna. Hammers är det lag i ligan som tappat flest poäng på övertiden den här säsongen och det har varit ett genomgående problem under Big Sams styre.
Big Sam kommer med största sannolikhet inte få förnyat förtroende som West Ham tränare efter denna säsong och det beror inte på tabellpositionen. Efter hösten och lagets framgångar då, men framförallt på grund av spelet och nya taktiska upplägg och allmän uppfräschning från Sams sida kändes det ljutet med ett nytt kontrakt. Men vårens resultat och ett fall tillbaka i gamla synder med ”primitiv” fotboll och knepiga laguttagningar känns det som att sista spiken är slagen i Big Sam kistan. Om så blir fallet ska han ändå hyllas, men det får vi återkomma till när det har kommit ett definitivt besked.
På andra sidan planen imorgon står regerande mästaren Manchester City. Fram till för en månad sedan såg City ut som den enda utmanaren till Chelsea om ligatiteln och en andraplats kändes mer eller mindre säkrad. Men den senaste tiden har City fullständigt imploderat och förluster mot Burnely, Crystal Palace och senast braktorsk i derbyt mot Man United är det inte ens säkert att City säkrar en Champions League plats till nästa säsong. Spelet har hackat och energin har pysit ut lagbygget den senaste tiden och den allmänna känslan är att det kommer ske en rejäl ombyggnad till sommaren i både ledarstaben och spelartruppen. För Citys del handlar resterande matcher att säkra toppfyra och i bästa fall säkra en topp tre placering, liga guldet är sedan länge kört.
Trots Man Citys bedrövliga form kan jag inte se något annat än att Man City vinner hemma på Eastlands. West Ham saknar sina två bästa anfallare i Sakho och Carroll, så det blir förmodligen Carlton Cole som leder anfallslinjen imorgon. All respekt till Carlton men det är ingen spelare som sänker ett toppfyra lag på bortaplan år 2015. Det West Ham får ta med sig till matchen är den fantastiska presationen laget gjorde i höstas när City besegrades på Upton Park med 2-1 i en av säsongens absolut bästa insatser. Senast lagen möttes på Etihads så var det Man City som fick jubla, i dubbel bemärkelse. Det var sista omgången av säsongen och segern mot West Ham gjorde att de ljusblå kunde säkra ligatiteln, det kommer inte att ske den här gången i alla fall.
