Manchester U - Leicester
Inför West Ham-Leicester
Premier League säsongen 2015/2016 är igång och den började på allra bästa sätt för West Ham United FC. Premiäromgången inleddes med att för första gången på 8år vinna på Emirates mot Arsenal. West Ham inledde inte bara med en 2-0 seger på Emirates, de spelade stundtals lysande fotboll och vann välförtjänt. Nu väntar ”toppmöte” hemma på Boleyn Ground mot ett annat lag som imponerande i första omgången, Leicester besegrade Sunderland hemma med 4-2.
Det pratas ofta om det ”svåra andra året”, i det här fallet känns det som den ”svåra andra matchen”. En lysande start på säsongen behöver nödvändigtvis inte betyda så mycket om Hammers följer upp med en plattmatch hemma mot Leicester. West Ham har en historia av att när det väl börjar gå bra, så vänder det förr eller senare alltid till sämre tider. Förra säsongen inledde Hammers briljant första halvan och låg på Champions League plats när det vankades jul och Andy Carroll pratade om att utmana om ligasegern... efter det föll Hammers ihop som ett korthus och trillade ner till 12:e plats. Vad talar då för att West Ham ska kunna bygga vidare på säsongsinledningen och följa upp med ytterligare en seger i omgång två?
West Ham började sommaren med att plocka in ett par riktigt spännande spelare i framförallt Dimitri Payet och Angelo Ogbonna samt ytterligare ett par spelare som kändes spännande för lagbygget. Slaven Bilic kom in som ny tränare efter Sam Allardyce och att påstå att de är som natt och dag personlighetsmässigt är långt ifrån någon överdrift. Det i kombination med att det är sista säsongen på ikoniska Boleyn Ground/Upton Park gjorde att åtminstone jag såg fram emot säsongen med stor tillförsikt. Men allt eftersom Europa League äventyret fortsatte med den ena plumpen efter den andra började tvivlen växa hos många supportrar inklusive mig själv. Jag tycker fortfarande att det var fel att ställa upp med ett juniorlag mot Astra och på så vis åka ur turneringen, men Bilic och truppen visade mot Arsenal att de kvalitéerna som man hoppades på i början av sommaren fanns där när de gick ut och gjorde en i närmaste 100% insats på Emirates. Payet är en världsspelare, inget snack om saken, Ogbonna är en bra PL-back och ser ut att kunna bilda ett fin fint mittbackspar med Winston Reid. För första gången på evigheter går vi in i en säsong med fyra bra mittbackar och alternativ i försvarslinjen. Mot Leicester är dessutom Jenkinson tillgänglig för spel vilket ökar konkurrensen ytterligare. Kouyate visade upp de kvalitéerna man såg i början av förra säsongen och Noble visade kaptensmaterial. Lägg till att 16 årige Reece Oxford gjorde en sensationellt bra debut och det finns gott om potential och kvalité i truppen att utnyttja.
Det som ytterligare talar för West Ham den här säsongen är att i Payet och Sakho har vi en duo som är det närmaste målgaranti det går att komma för lag utanför topp sex. Payet var den spelaren som skapades mest chanser i alla topp fem ligor förra säsongen och visade prov på exakt de egenskaperna mot Arsenal, dessutom otroligt vass på fasta situationer. Sakho kan se lite kantig ut, men är sylvass innanför boxen och extremt skicklig på att tråckla sig förbi försvarare och hitta luckor att skjuta på. Zarate gjorde en bra insats mot Arsenal men där finns det ännu mer förbättringspotential samt mer alternativ på gång in (nyförvärv) samt Valencia och Carroll på skadelistan.
Europa League äventyret visade att truppen trots allt är relativt tunn fortfarande men förstaelvan och ytterligare ett par spelare håller högklass så det finns fog för optimism. Bilic visade dessutom i intervjuerna efter Arsenal matchen att han inte nöjer sig med att leda med 1-0 mot Arsenal borta om inte insatsen är bra. Det talar för att Bilics West Ham inte nöjer sig med att vinna en premiärmatch och ett derby mot Arsenal utan att West Ham strävar uppåt den här säsongen och förhoppningsvis inte kommer få hybris efter en match och falla igenom i nästa match mot ett på pappret inte lika meriterat motstånd.
Kan West Ham följa upp insatsen mot Arsenal med en liknande insats mot Leicester finns det all fog för optimism, men precis som spelarna och Bilic var inne på efter premiären, vi får inte sväva iväg och tro att vi kommer vinna ligan och att Oxford är världens största talang. Det krävs hårt och ödmjukt arbete för att få ut kvalitéerna och potentialen som finns i truppen och där litar jag fullt ut på att Slaven är rätt man för jobbet.
Up the Hammers!
