West Ham - Chelsea0 - 3
Införrapport: West Ham–Chelsea
Vi vägrar lämna London, det pratas det i alla fall om i Viaplay studion frekvent. West Ham har haft en del Londonderbyn och ännu ett vankas, nu på hemmaplan. Tre poäng hade inte suttit fel, och potentialen finns där.
Att kvittera i matchens slutminuter är en fantastisk känsla. Sir Alex Ferguson anpassade sitt spel för att möjliggöra sådana stunder. Anledningen var att skapa en godare moral i truppen. Man kan inte förneka ett påstående om fotboll av en man i den kalibern, och kanske var vår enpoängare mot Fulham värd mer än vad som står i tabellen.
Chelsea har sedan värvningen av Cole Palmer varit vassa i sin offensiv. Han är lagets hjärta och det offensiva spelet utgår från honom. Han tar sig gärna in i ytan mellan mittfälts- och försvarslinjen. En spelare som Guido Rodriguez är någon som kan sätta spärrar på hans spel, och förväntar mig därmed ett mittfält bestående av båda vakthundarna Rodriguez och Alvarez.
Att lämna Paqueta utanför startelvan var ett starkt drag av Lopetegui. Dessvärre saknades alldeles för mycket kreativitet i mitten, och det var omöjligt att sätta någon form av spel på offensiv planhalva. Stabilt mittfält i all ära, men Paqueta måste bara in. Sen måste en diskussion hållas kring Antonio. Är han verkligen den anfallaren som ska starta? Har svårt att se det. Framförallt när andelen kontringsspel minskat markant.
Historiskt har vi haft goda resultat mot Chelsea på hemmaplan. London Stadium har en tendens att vakna till liv och vara en god 12:e man. Men faktumet att Chelsea är bättre nu än de senaste tre säsongerna ska tas i beaktning.
Förväntad startelva:
Areola
Wan-Bissaka Mavropanos Kilman Emerson
Alvarez Rodriguez
Bowen Paqueta Kudus
Antonio
COME ON YOU IRONS
